Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den unge kemisten, av Iwan Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
et lyckas knappast att bara genom läsning lära sig att förstå kemi på det
D rätta sättet. Man måste också själv ha utfört kemiska experiment. Först då
klarna de kemiska begreppen, och man blir samtidigt på ett helt annat sätt
förtrogen med de kemiska reaktionerna och deras innebörd. Tyvärr fordras
det dock för att kunna utföra kemiska försök en hel del mer eller mindre dyr-
bara apparater och kemikalier samt tillgång på rinnande vatten, gas, elektri-
citet, ventilation m. m. Allt detta verkar så avskräckande, så att mången, som
gärna skulle vilja laborera, i alla fall drar sig därför. Men med litet händighet
och uppfinningsförmåga kan man dock komma rätt långt, och det är denna
och några efterföljande artiklars önskan att kunna hjälpa den unge experi-
mentatorn en bit på väg. De experiment, som här skola beskrivas, äro mindre
utvalda med hänsyn till att vara lustiga och roande, än till att de skola belysa
olika kemiska fenomen och bidraga till deras rätta förståelse. Men först några
ord om hur man skall gå till väga vid laborerandet, och hur man själv skall
kunna inrätta ett litet kemiskt laboratorium åt sig.
Laboratoriet.
7i göra laboratoriet flyttbart. Då
kan man hålla till där det bäst pas-
sar : i ett ljust serveringsrum eller i en
källarlokal, i köket eller om somma-
ren helst ute i det fria. Laboratoriet
utgöres helt enkelt av en lämplig ski-
va att laborera på, som man kan
ställa bort, sedan man avslutat labo-
rationerna. Dessutom bör man ha ett
litet skåp, helst flyttbart, eller en
unicabox till att ha glas och kemika-
lier 1. Skivan kan lämpligen vara
60X 100 cm och bestå av plywood,
masonit, en bit korkmatta e. d. Det
är absolut nödvändigt att man har en
sådan skiva att laborera på. Man får
aldrig laborera direkt på ett bord, en
fönsterkarm e. d. Man spiller nämli-
gen, när man laborerar, så lätt någon
droppe, och innehåller denna någon
frätande kemikalie, kan bordskivan
bli förstörd. Särskilt syror och baser
äro starkt frätande. Efter avslutad
laboration bör man alltid tvätta av
skivan med utspädd sodalösning, in-
nan man ställer undan den. Torka ald-
rig av kemikalier med snygga hand-
dukar utan använd härtill hushålls-
papper, kasserade trasor o. d.
Består laboratorieskivan av trä, så
kan det vara lämpligt att svartfärga
den, innan den användes. Det finns
egentligen endast en färg, som riktigt
duger, och det är anilinsvart. Den
24 TEKNIK för ALLA
Fil. lic. Iwan Bolin påbörjar här
en artikelserie, framtörallt ägnad
åt våra kemi-intresserade ung-
domar. Var med trån början i
denna roliga och lärorika kemi-
kurs, skriven av en expert.
TN
; ge kemisten
framställes direkt på träet och utfö-
res färgningen rätt, ar anilinsvart den
bästa svarta träbets, som finnes. Den
är oemottaglig för syror och baser
och olöslig i alla lösningsmedel. På
grund av att betsen ej blott är en
yttre beläggning utan består däri, att
själva träet färgats ett långt stycke
in, kan den ej heller lätt skrapas eller
nötas bort. Det är mycket noga, att
träskivan är alldeles fri från alla olje-
droppar. Där olja sugits in i träet
fastnar nämligen ej betsen. Själva
betsningen tillgår på följande sätt:
Träskivan, som skall betsas, bestry-
kes först med en lösning av 9 g anilin,
11 g koncentrerad saltsyra och 10 g
vatten. Efter strykningen har träet
antagit en gul färgton. Sedan det tor-
kat, bestrykes det med en ny lösning,
innehållande 5 g kopparklorid, 3,5 g
salmiak och 3,5 g natriumklorat i 100
g vatten. Träet får återigen torka och
överstrykes sedan med en 5-procentig
lösning av kaliumbikromat samt tvät-
tas med varmt vatten. Efter en dag
eller så ingnides ytan med litet kokt
linolja eller råvaselin, varigenom den
erhåller ett glänsande svart utseende.
Vatten.
För beredning av lösningar, t. ex. ut-
spädda syror, behövs rent vatten.
Har man ej tillgång till vattenledning,
och brunnsvattnet är mycket hårt
(löddrar dåligt med tvål), kan man
samla upp regnvatten och förvara det
i ett glaskärl. Är glasflaskan stor, bör
man helst förse den med en hävert.
Dess konstruktion framgår av bilden.
Det långa glasröret slutar nederst
med en bit gummislang, som hop-
klämmes med en klämmare.
Uppvärmning.
BB är det naturligtvis, om man
har tillgång till en gaslåga. I an-
nat fall får man skaffa sig en liten
spritlampa eller ännu bättre kan man
å ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>