nvändningen av elvärme i industri- ella ugnar är i våra dagar mycket utbredd. I denna utveckling ha viktiga insatser gjorts av svenska uppfinnare. Dels av denna grund och dels med hän- syn till att våra vattenkrafter under- lätta användningen av elvärme för in- dustriellt bruk, kan en kortfattad över- sikt av industriens elektriska ugnar va- ra av intresse. De kunna indelas i tre huvudtyper. Motståndsugnen grundar sig på den elekt- riska strömmens värmeverkningar i ledare med stort mot- stånd. Det ledande materialet kan bestå antingen av själva beskickningen i ugnen eller av särskilda motståndselement. Denna ugnstyp är den äldsta av de tre. I ljusbågsugnen utgöres värmekällan av en eller flera ljus- bågar mellan elektroder, vilka antingen kunna utgöras av det material, som skall upphettas, eller vara anbragta utan- för detta. Ljusbågsugnen är i sitt första utförande nu 50 år gammal och har varit av stor betydelse genom den indu- striella användning av höga temperaturer, vilken därigenom möjliggjorts. Före denna uppfinning kunde man endast ar- beta med omkring 2000? C., men i ljusbågsugnen kan en tem- peratur av 3600” C. uppnås. Induktionsugnen är den yngsta av de elektriska ugnsty- perna. Den grundar sig på uppvärmning genom induktions- strömmar i själva beskickningen, åstadkomna av en med växelström matad lindning utanför ugnen. Alltefter den äån- vända strömmens periodtal skiljer man mellan induktions- ugnar för låg-, normal- eller högfrekvens. I sistnämnda fal- let användes ibland namnet virvelströmsugnar. Det finns även ugnar, som utgöra kombinationer av de ovannämnda typerna, men det skulle föra för långt att ingå härpå. en första motståndsugnen konstruerades 1879 av tysken ”— Siemens. En ugn av liknande typ utfördes några år se- nare av amerikanaren Cowles för framställning av aluminium. Sedermera förbättrades tillverkningsmetoderna av hans lands- man Hall och fransmannen Héroult genom s. k. smältelektro- lys, som innebär, att elströmmen har både värme- och ke- misk verkan. Med den elektriska ugnens hjälp blev det möjligt att sänka tillverkningspriset på aluminium till en bråkdel av det gamla, och vägen banades härigenom för våra dagars mångsidiga användning av denna viktiga metall. Den svenska elektriska masugnen, uppfunnen av Grönwall, Lindblad och Stålhane, är ett annat exempel på motstånds- ugnar. I denna sker upphettningen av beskickningen — järn- malm, träkol och kalksten — genom dess motstånd mot den elektriska strömmen. Härigenom förbrukas endast den kol- mängd, som behöves för reduktion av malmen till tackjärn, vilket innebär en avsevärd kolbesparing. Karborundum är ett viktigt slipmaterial, som har stor an- vändning bl. a. i slipskivor för mekaniska verkstäder. Det framställes i motståndsugnar genom sammansmältning av kol och kisel. Motståndsugnar med separata upphettningselement använ- das inom industrien för många ändamål, t. ex. härdning, glödgning, smältning, porslinsbränning, glasbehandling, emal- & TEKNIK för ALLA jering, bakning o .s. v. Bland de motståndsmaterial, som an- vändas i sådana ugnar, må nämnas kanthal, en svensk upp- finning. [Ljusbågsugnen uppfanns 1892 av fransmannen Moissan. Denna ugnstyp har av den inledningsvis nämnda orsaken under det sedan dess gångna halvseklet fått stor betydelse för industriella ändamål. Bland de många ämnen, vilka med dess hjälp kunna till- verkas, må nämnas den välkända kalciumkarbiden; som fram- ställes genom upphettning av kol och kalk. Som bekant bil- dar karbiden tillsammans med vatten acetylen, vilken gas an- vändes i det genom doktor Gustaf Daléns uppfinningar världsberömda AGA-systemet. Dessutom är kalciumkarbid ut- gångsmaterial för det viktiga konstgödningsmedlet kalkkväve, som till upphovsmän Har två svenska bröder Carlson. En ljusbågsugn av speciell typ är den av norrmännen Bir- keland och Eyde uppfunna ugnen för framställning ur luf- tens kväve av salpetersyra, som med kalk bildar ett annat betydelsefullt konstgödningsmedel: norgesalpeter. . Även inom stålindustrien äro ljusbågsugnar i bruk. Vik- tiga insatser på detta område ha gjorts av den förut om- nämnde fransmannen Héroult samt av vår landsman Ren- nerfelt. ) Slutligen må nämnas, att denna ugnstyp användes för fram- ställning av järn direkt ur malmen i form av s. k. järnsvamp enligt ett par i Sverige utexperimenterade metoder. Andra ämnen, vilkas framställning ljusbågsugnen möjliggjort eller underlättat, äro zink, magnesium och andra metaller samt s. k. ferrolegeringar. nduktionsugnen uppfanns omkring 1900 av den svenske in- genjören Kjellin. I princip är ugnen en transformator, vars ena lindning utgöres av det metalliska smältgodset, som upphettas med hjälp av växelström i den andra lindningen. Ugnstypen, som fått sin huvudsakliga användning för stål- tillverkning, förbättrades sedermera av tyskarna Röchling och Rodenhauser för att möjliggöra högre temperatur hos stålmassan än i Kjellins ursprungliga ugn. Högfrekvensugnen, som arbetar med upptill 1000 perioder, representerar det senaste framsteget på området. Asea har konstruerat en ugn, som matas med två periodtal: enfasig högfrekvens för smältningen och trefasig lägre frekvens för omröringen i smältmassan. En sådan ugn möjliggör fram- ställning av det bästa kvalitetsstål, enär smältningen sker utan närvaro av kol vare sig i form av elektroder eller för- bränningsgaser. En för elektriska ugnar karakteristisk egenskap är bl. a. deras noggranna regleringsmöjligheter. Härigenom kunna framställningsprocesserna exakt övervakas, vilket möjliggör en kvalitetstillverkning av stor betydelse för svensk industri, som har dylik högvärdig produktion till sin specialitet. Andra ; fördelar äro ugnarnas stora driftsäkerhet, höga verknings- grad och de möjligheter till automatisk drift, som de erbjuda. ' För kraftverken är de elektriska ugnarnas långa utnyttnings- tid av betydelse, liksom ock deras användbarhet för säsong- kraft.