var det enda som fanns på bordet jämte Teknik för Alla. Jag satt mitt emot mannen, men att se honom efter det jag fram- ställt min fråga om cykelhästen — det var värt pengar. Han sade inte ett ord på 4 minuter, granskade mig ibland både fräckt och lömskt, men ögonblicket efter kunde han verka både blyg och rädd. Det var ingen dum karl, det såg jag genast, sä- kert var han klyftigare än jag. Men han var tydligen för en gångs skull 1 sitt liv osäker! Han visste inte om jag drev med honom eller om jag var en dåre. Ett ögonblick syntes han ilskna till på allvar och tänkte köra ut mig, men så med ens visade han ansatser till vänlighet och till vilja att inleda normala handelsför- bindelser. Karlen sa som sagt inte ett ord, men så kom plötsligt ett bud i rörren och meddelade, att en cykel eller något liknande har an- länt med lastbil. Det var min häst- tandem som kom. : N" försvann alla misstankar hos Jönsson, han började åter tri- vas och känna sig hemma samt vil- le som ursäkt bjuda på en grogg. Då det var rätt varmt avböjde jag "detta och nöjde mig med vatten. Cognac drack han själv, så bland- ningen blev i alla fall grogg. Men nu gingo vi igenom stallet för att se på de olika kreaturen, och där fanns hästar av alla möjli- ga raser och åldrar och med mer eller mindre dunkelt förflutet. Det gällde förstås att få tag i någon, som hade haft mest liknande sys- selsättning tidigare, varför valet föll på en tröskverkshäst, en röd- lätt lågbent, billig, medelålders ir- ländare. Så tänkte jag vi skulle montera upp hästen på cykeln för att se om han passade, men detta motsatte sig Johansson, skyllande på att gården var för liten, om något skulle hän- da. Jag godtog skälet, och så frak- tade jag upp både hästen och cykeln till Ladugårdsgärde jämte ett åk- don, som skulle släpa efter. Detta var en rätt vanlig gigg. På vägen mellan Fågelbacken (a N Sedan detta skrevs ha vlssa rest- riktioner på cyklar införts, varför fortsatta experiment tyvärr icke kunna företagas. Ev. intresserade cykeltekniker kunna dock vända sig till Industrikommissionen och | förevisa denna artikel, så kanske icens utanordnas. Orsa kompan lovar dock ingenting bestämt. U a J och Borgen började jag hopmonte- ringen. Det var bara att placera hästen över cykeln samt skruva upp sadeln till lagom höjd. Så remmade jag fast hovarna vid tramporna, monterade manöver- spakarna i den efterföljande giggen och så var det klart att starta. För säkerhets skull ställde jag upp i en nedförsbacke. Hästen hade under hela tiden uppfört sig mönstergillt, den hade inte reagerat på minsta sätt, sna- rare verkat slö och ointresserad. Det värsta var dock att det börja- de samlas folk, militärer, som för tillfället hade sina övningar där samt åtskiliga vandrare. Kavalle- risterna voro naturligtvis särskilt intresserade, trots att man kunde höra ansatser till fnitter bland åskådarna, men sådant får en upp- finnare ta med lugn. å var allt klart för starten. Åskå- darnas antal hade vuxit till c:a 200; jag kände en helig ilning ge- nom kroppen — skulle jag eller rättare sagt hästen lyckas? Jag glömmer aldrig detta ögonblick, jag kan ännu se Gärdet i solnedgången, allt såg så lugnt och fridsamt ut. Det var en så märkvärdig kontrast till den oro och spänning både jag och de omkringstående kände. Skulle jag verkligen med detta kun- na lyfta kreaturet upp till männi- skans ståndpunkt, hjälpa det ge- nom tekniken, höja dess levnads- standard och göra det till en lyck- lig medborgare i det svenska folk- hemmet? Jag lossade bromsarna, publiken hurrade, (självstarten vågade jag ej använda) jag smackade på känt sätt, och åkdonet satte sig i rörelse. Det var ett stort ögonblick, ja, det är för lite sagt, det var jätte! Vilken underlig känsla, när häs- tens ben började röra sig i bestäm- da banor, som vevstakarna i en ångmaskin — han uppförde sig ju precis som en människa. Jag kän- de hur farten ökade, hastighetsmä- taren registrerade 40 kilometer un- der det att hästen hela tiden lugnt åt sin havre och drack vatten. Styrningen gick oklanderligt, an- ordningen var.ju också mycket en- kel, ett par tömmar från framhju- (Forts. å sid. 29.) TEKNIK för ALLA 7