MARATHON- GRAMMOFONEN” (örammofonen har med åren blivit nära nog en husbehovsartikel världen runt — landsplåga, säga somliga — och de behändiga instrumenten äro nu otaliga som sandkornen på havets botten. Kon- sumtionen av grammofonskivor i Sverige var före krisen mycket lågt räknat 1 mil- jon skivor pr år, och avsättningen i vårt lilla land är ju blott en bråkdel av världsomsättningen. Det är alltså väl- diga summor, det rör sig om. Så mycket märkvärdigare är det då, att på grund av ett mycket allvarligt konstruktivt skönhetsfel hos grammofo- nen ett hejdlöst slöseri med skivmaterial opåtalt får äga rum. Grammofonski- vans yta utnyttjas ej på långt när i den grad, som skulle kunna vara möjligt; en 25-centimetersskiva ger nu högst 3 min. 20 sek. speltid och en 30 centimeters nå- got under 414 minut, under det att de med en rationellt konstruerad grammo- fon skulle kunna ge omkr. 8 resp. 15— 16 minuters speltid. Att en sådan änd- ring av speltiderna skulle avsevärt öka grammofonens användningsmöjligheter, är självklart. Man kunde då för en bil- lig penning skaffa sig skivor av längre musikverk eller uppläsningar, och den nu alltmera populära språkundervisnin- gen pr grammofon finge betydligt ökad betydelse. Men hur skall detta tekniskt sett kun- na genomföras? Det problemet löstes fullständigt för åtskilliga år sedan av den geniale instrumentteknikern ingen- jör C. W. Nyström och hans son, civil- ingenjör Bo Nyström i Karlstad. Man skulle kunna tycka, att en sådan uppfin- ning ögonblickligen skulle anammas av grammofonindustrin, men det är tvärt- om så, att föret är särskilt trögt i port- gången för sådana uppfinningar, som radikalt möblera om cirklarna för en stor industri. Metoden att köpa ett fint patent för att kunna begrava uppfinnin- gen i en låda och i lugn och ro fortsätta i de gamla hjulspåren är gunås inte okänd! Och de stora finansiärerna ha en viss benägenhet för att vilja ha vin- sten på banken, innan de ge sig in på någonting nytt av större dimensioner. Den Nyströmska uppfinningen, föremål för det numera förfallna svenska patentet n:r 78929, avser att ge gram- mofonstiftet konstant relativ hastighet i skivspåret. En vanlig gram- mofon arbetar med konstant varvtal (normalt 78 pr mi- nut) ; nålhastigheten i spå- ret är därför proportionell mot nålens radiella avstånd fråni skivans rotationscent- rum. Gäller det en 25-centi- meters standardskiva vid normalvarvtal, sjunker ”spårhastigheten” från 98 till 41,5 cm/sek under upp- spelningen. Utgår man från 200 sekunders gångtid för skivan, blir den sträcka, nå- len tillryggalägger i spåret under uppspelningen =—=816 (R—+r), där R och r beteck- na = radialavståndet från centrum till spårets ytter- sta, resp. innersta punkter. Spårhastigheten vid skivans slut är vid 78 varv/min — 8,16 r. Om man skulle spela upp skivan med denna has- tighet alltigenom, skulle tydligen speltiden T bli: 816 (R—+r) (R+ 1) FR Hör TR Med den vanliga spelan- ordningen var längsta spel- tiden t—200 sek. Vi få där- för RR t 2 OR Fig. 2. 14 TEKNIK för ALLA Formeln ger för de vanli- ga standardskivorna följan- de resultat: av ingenjör ( G.V. Nordenswan 25 cm skiva 30 cm skiva RI tem R = l4.4 cm RES USLVANE ES SK T T 1 SS INGE ar 1000 Vid en inspelning ”utan trängsel” på skivan kan man räkna med 3 resp. drygt 4 minuter för de två skivtyperna. Det ger med konstantfartspelning 5 resp. 8 minuter speltid; dessutom betyder det, att man kan göra en 3-minutersskiva åt- skilligt mindre och följaktligen billigare än de nu vanliga. Dessa fördelar, som man lätt kan räkna sig till, locka i och för sig till en anordning med konstant sa Eldrivet verk till Nyströms grammofon. 5 Sd En resegrammofon av Nyströms ”ma- rathontyp”.