De finns väl. ej någon, som ej känner till, att grönt och rött äro trafikens två viktigaste signalfärger, och som ej vet, att grönt betyder klart och rött stopp eller att fara hotar. Även kemis- ten har sina färgsignaler, och de visa honom, om det han handskas med är en syra eller en bas, ett surt eller ett lut- aktigt ämne. Men under det att rött i trafiken alltid anger stopp eller fara, så kan rött i kemien ibland ange närvaron av en syra, ibland närvaron av en bas. Det beror nämligen på vad det är för ett ämne, som visar den röda färgen. Den röda lackmusfärgen t. ex. anger Sy- ra och den blå lackmusfärgen bas. Med kongofärgen är det tvärtom. Hos den anger den röda färgen bas, den blå syra. Syror och baser höra till kemistens viktigaste kemikalier. Han kan knap- past utföra något experiment utan att han behöver använda åtminstone någon av dem. Det kan därför vara lämpligt att vi börja vårt experimenterande med att taga reda på hur man på enklaste sätt kan känna igen syror och baser. "Aven den kemiskt oerfarne känner till, att det som framför allt utmärker en syra är, att den smakar surt, under det att en bas har lutaktig smak och känns hal. Men vår smak är ej alltid till- räckligt skarp. Är syran alltför svag eller utspädd, kunna vi ej med smaken påvisa den. Surheten måste vara av en viss styrka för att vi med smaken skall kunna förnimma den. Ett annat exem- pel på oförmågan av våra smaknerver att reagera för små mängder lägga vi märke till, när vi medelst smaken vilja avgöra, om ett ämne innehåller koksalt. Det är mycket lätt att med smaken av- göra, att vattnet vid västkusten smakar salt. T. o. m. vattnet i Östersjön smakar tydligt salt. Men däremot kunna vi med smaken ej avgöra, att även vattnet i våra insjöar innehåller salt. Och likväl innehåller det rätt mycket härav, vilket lätt kan påvisas med tillhjälp av något känsligt kemiskt reagens, t. ex. silver- nitrat. Försättes litet saltvatten med silvernitrat, erhålles en tjock, vit fäll- ning som bevis på närvaro av koksalt i vattnet. Men även insjövatten reagerar med silvernitrat. Visserligen erhålles in- gen tjock fällning, men vattnet blir tyd- ligt vitgrumligt. Det gäller nu för oss att få tag i nå- - got kemiskt reagens, med vars tillhjälp vi kunna påvisa närvaron av syror och baser, och som är känsligare än smaken. NO KEMISTENS FÄRGSIGNALER plocka några blåsippor, lägg dem i ett glas med vatten och tillsätt något ät- tiksyra. Det dröjer inte länge, förrän blåsipporna i stället blivit rödsippor. Ät- tiksyran har ändrat om blåsippans blåa färg i rött. Genom att skölja blåsippan och lägga den i ett glas vatten innehål- lande litet ammoniak kan man snart få den åter blå. Färgen i blåsippan kan således användas som reagens för att påvisa syror och baser, om de ej äro allt-. för svaga. På samma sätt förhåller sig färgämnena i en hel del andra blommor. En röd ros, cyklamen eller nejlika blir ' blå, om den behandlas med litet ammo- niak, en blå hyacint eller pensé blir röd med ättika. Som ett intressant förhål- lande kan nämnas, att rosens röda och blåklintens blå färg båda åstadkommas av samma färgämne, i ena fallet i sur, i andra fallet i svagt lutaktig lösning. Saften i ett blåbär är rödviolett. Äter man blåbär, blir man trots detta blå om munnen. Detta beror på, att saliven i munnen är svagt lutaktig (eller som man också kan säga alkalisk). Den al- kaliska saliven förändrar färgen i blått. Dricker man därefter något surt, t. ex. litet citronsaft, slår färgen genast om i rött och synes ej längre mot de röda läp- parna. Med andra växter kunna andra färgskiftningar erhållas. Gör ett av- kok på rödkål. Undersök hur färgen förhåller sig i sur och lutaktig lösning. Visa att den ändras från röd till gul- grön. Försätt litet starkt te med några droppar ättiksyra. Färgen ljusnar be- tydligt. Med lut blir färgen mörkbrun. På samma sätt som de nu nämnda växt- färgerna förhålla sig även en hel del andra. De ändra färg i sur och lutak- tig lösning. Undersök själv! Tidigare artiklar i denna | serie av fil. lic. Iwan Bolin ha varit införda i TÅ nr 24 och 25. Är ni intresserad av kemi? Försumma då inte att tä del av denna popu- lära serie, skriven av en ex- pert på området! Det finns även en hel del konstgjorda färgämnen, som ändra nyans i sur och lutaktig lösning. Visserligen finns det numera en hel del moderna, fullt äkta färgämnen, som äro alldeles okänsliga för syror och baser. Men jämsides med dessa äro även ännu en del mindre äkta i bruk, och tyger och papper äro ofta färgade med dem. Färgämnet på en viss sorts anteckningsböcker med gul- bruna, blanka pärmar är ett sådant oäkta färgämne. Skaffa en sådan bok och fukta en bit av pärmen med en drop- pe saltsyra. Härvid bildas en mörkt röd- violett fläck. Tvättas fläcken med litet ammoniak, så försvinner den. Pröva även på detta sätt några röda och gröna tyglappar. Blir det en fläck med en sy- ra, försvinner den, om den tvättas med ammoniak; blir det en fläck med en bas, kan man tvätta bort den med utspädd ättiksyra. Ammoniak och ättiksyra göra i dessa fall tjänst som fläckuttagnings- medel. Av alla dessa färgämnen har kemisten utvalt sådana, som äro särskilt käns- liga, och som han därför kan använda för att påvisa även mindre mängder sy- ror och baser. Det är särskilt ett natur- ligt färgämne, lackmus, och ett konst- gjort färgämne, fenolftalein, som fått stor användning. Vi skola studera dem litet närmare. Lackmusfärgen erhålles från en lav, som kan köpas i intorkat tillstånd. Koka ut litet härav med litet vatten. Dela lösningen i två delar och sätt till den ena några droppar saltsyra och till den andra några droppar ammoniak. Lös- ningen, som från början var violett, blir röd av saltsyran och blå av ammoniaken. Dränk in några filtrerpapper med den röda lösningen och några med den blå samt låt papperen torka. Klipp dem därefter i smala remsor. Förvara de ; olikfärgade remsorna i var sitt kuvert med påskrift ”rött lackmuspapper” och ”blått lackmuspapper”. De äro sedan bra att ha till hands, när man vill på- visa närvaron av en syra eller en bas. Det är icke många, som veta, att ett stearinljus är en syra med samma egen- skaper som andra syror. Stearinljuset är nämligen en så svag syra, att det är omöjligt att påvisa dess syrakaraktär med smaken. Droppar man däremot li- tet smält stearinljus på en remsa blått lackmuspapper, så märker man strax, att färgen förändras till rött. (Forts. å sid. 28.) TEKNIK för ALLA 25