(4 De svenska bergen innehålla ej blott malmer, som bekant en av våra vik- tigaste naturtillgångar, ur dem brytes även en del bergarter, som givit upphov till en på sin tid mycket blomstrande stenindustri. Bland dessa bergarter hade åtskilliga redan under äldre tider använts för byggnadsarbeten, men brytningen såväl som bearbetningen skedde under hant- verksmässiga former. Emellertid ökades småningom särskilt efterfrågan på gra- nit, bl. a. för beläggning av gator och vägar samt för strand- och kajskoning i kanaler och hamnar. Detta gav anledning till det första i industriell skala arbetande stenhuggeriet, som 1842 anlades på Malmön i Bohuslän av köpmannen C. Kullgren och friherre Nils Ericson. Den sistnämnde hade som kanal- och järnvägsbyggare fått ögonen öppnade för den svenska graniten som ett gott byggnadsmaterial. Det kan vara av intresse att i samband med stenindustriens sekeljubileum kasta en blick på dess utveckling. Dessförinnan skall lämnas en översikt över de bergarter, som äro föremål för industriell brytning och bearbetning i vårt land. I främsta rummet har tidigare stått granit i norra och mel- lersta Bohuslän samt granitartad gnejs i Blekinge och Hal- land. Dessa bergarter ha förarbetats till gatsten samt kant- och sträcksten, till byggnads- och ornamentsten samt till ma- kadam. Dessa användningar representera en ganska grov för- ädling, vars produkter ej kunna bära några dyra frakter. Av- görande för denna industris lokalisering har därför varit utom granitens kvalitet förekomsternas belägenhet vid havet, var- igenom produkterna kunnat lastas direkt ombord på fartyg. Under 1880-talet påbörjades exploatering av s. k. svarta graniter, vilka geologiskt äro att betrakta som vulkaniska bergarter. Dessa användas för monument och andra dyrare arbeten, varför produkterna ej äro så beroende av billiga transporter. Hithörande företag återfinnas därför inne i lan- det, t. ex. i norra Skåne och Småland. Kalksten och marmor ha fått användning som byggnads- material, den förra därjämte för kemiska ändamål samt inom jordbruket. Fyndigheterna finnas på flera platser i landet, bekant är särskilt marmorn från Kolmården samt Gropptorp i Södermanland. ; Sandsten kan lätt brytas och bearbetas samt är därför ett betydelsefullt byggnadsmaterial. Den förekommer i många av våra landskap och förarbetas även till kvarn-, slip- och bryn- stenar. Lerskiffer användes framför allt som taktäckningsmaterial och är mindre vanlig i vår berggrund. Bekant är skifferbryt- ningen vid Grythyttan i Västmanland, vars anor gå tillbaka till slutet av 1700-talet. Täljsten finnes på flera platser i våra fjälltrakter. En sär- skilt god kvalitet uppvisar fyndigheten vid Handöl i Jämt- . land. Täljstenen begagnas inom byggnadsindustrien, till ug- nar och husgeråd samt har även användning inom den ke- miska industrien. ; Kra USErene produktion hade under de första decennierna efter 1842 ett årligt värde av endast ett eller annat hundra- tusental kronor, men nådde under senare hälften av 1880-talet upp i 1 milj. kronor. Sedan steg produktionsvärdet raskt och passerade värde- siffran 20 milj. kronor omkring 1910. Under världskriget 1914—138 och åren därefter gick stentillverkningen tillbaka, men steg sedan åter och passerade omkring 1930 50-miljoner- strecket. Sedan dess har åter en nedgång ägt rum, och f. n. 10 TEKNIK för ALLA är stenindustriens läge tämligen bekymmersamt. Delvis beror detta på stagnationen i byggnadsverksamheten, men huvud- orsaken ligger djupare. Inom stenindustrien har brytning och förädling av granit dominerat, och inom granitproduktionen har gatstenshugg- ningen varit den största grenen. 1913 höggs omkring 1 milj. ton gatsten och 1929 ungefär lika mycket. Gatstenen blev tidigt föremål för export. Redan på 1870- talet började utförsel till Tyskland, och sedermera inriktades gatstensindustrien till den grad på export även till utomeuro- peiska länder, att under normala år 80—90 0 av produktio- nen såldes utomlands. Av denna grund har vår granitindustri varit mycket käns- lig för de internationella konjunkturerna. Exporten nedgick i samband med förra världskriget, men den nu rådande de- pressionen har intet direkt samband med det pågående kriget utan går längre tillbaka. Dels beror den på självförsörjnings- politik i de tidigare avnämarländerna, vilka för att motverka arbetslöshet främjat sin inhemska stenproduktion på bekost- nad av importen från Sverige. Dels är den att tillskriva kon- kurrensen inom landet med andra material för beläggning av gator och vägar, varigenom efterfrågan på gatsten minskats. Av sociala skäl ha därför statsmakterna under en följd av år inköpt gatsten och beviljat anslag till stensättning. Som resultat härav finnes nu ett staten tillhörigt lager, som med nuvarande takt i efterfrågan kan beräknas räcka 3 år fram- åt. Fördenskull har t. v. all tillverkning av gatsten för sta- tens räkning inställts. Genom omskolning för andra yrken har arbetarstammen in- om gatstensindustrien nedbragts till mindre än hälften av siffran för 212 år sedan. et råder minst sagt delade meningar om gatstenens fram- tidsutsikter. Medan från en del håll särskilt smågatsten prisas som en idealisk beläggning, förbigick den naturstens- kongress, som nyligen hölls i Göteborg i samband med Svenska Mässan, helt och hållet stenens användning för gatu- och väg- beläggning samt sysslade endast med dess betydelse för bygg- nadsändamål. Man bereder sig tydligen på en renässans för kalksten och marmor för golvbeläggning, trappor, fasadbe- klädnad o. s. v. Avslutningsvis skall även talas något om rationalisering in- om stenindustrien. Denna övergick relativt tidigt till stordrift genom koncentration av brytningen till välbelägna fyndighe- ter, där industriell företagsamhet i större skala möjliggjordes. Även mekaniseringen med hjälp av maskiner och transport- anordningar har gjort vad den kunnat för att nedbringa sten- industriens produktionskostnader. Elektrisk drift har införts, och tryckluftverktyg ha ersatt de äldre handverktygen för borrning och kilning. Kabelkranar och spårvägar underlätta förflyttningar av det tunga gods, varom här är fråga. Såg- ning, slipning och polering sker också med maskinella hjälp- medel. Det är egentligen blott själva huggningen av gatsten och kantsten, som alltjämt sker för hand. Maskinhuggning SR SG för smågatsten, men utan tillfredsställande re- sultat. Sveriges stenindustri begår sålunda sitt sekeljubileum med en förstklassig teknisk utrustning, en yrkesskicklig arbetar- stam och ett råmaterial av hög kvalitet, men icke desto min- dre te sig dess framtidsutsikter som ett stort frågetecken.