ART. IV. et är numera en för alla själv- klar sak, att det, för att en för- bränning skall kunna äga rum, be- hövs dels ett ämne, som kan brin- na, dels ett ämne, som underhåller förbränningen. Detta kan man enk- last visa genom att man tänder ett ljus och därefter stjälper en bägare över ljuset. Efter en stund börjar ljuset att flämta, och snart slock- nar det. För att ljuset skall kunna brinna behövs det syrgas, som ta- ges ur luften. När syret tagit slut, slocknar ljuset. Men vi förstå, att det måste finnas ett villkor till för att en förbränning skall äga rum. Ljuset kan ju ligga i luften omspo- lat av mängder av syrgas utan att förintas. Överhuvud taget skulle ej något brännbart ämne kunna före- komma i luften utan att brinna upp. Trä brinner t. ex. utmärkt bra, och luft finns så gott som överallt närvarande. Varför för- brinner då ej allt trä ögonblickli- gen? Ja, hur kan överhuvud taget någon levande varelse förekomma utan att genast förbrinna? Mi har funnit, att orsaken till itt brännbara ämnen kunna fö- rekomma i luft utan att brinna upp är den, att det brännbara ämnet, för att det skall brinna med åtmin- stone märkbar hastighet, först mås- te vara uppvärmt till en viss tem- peratur, olika hög för olika ämnen. Denna temperatur kallas ämnets antändningstemperatur. Att det finns en antändningstemperatur, vartill ett ämne lägst måste upp- hettas, innan det kan förbrinna, är ett mycket viktigt fenomen. Fun- nes ej detta förhållande, skulle in- tet brännbart ämne, ja, ingen le- vande varelse kunna existera utan att genast förintas. Antändningstemperaturens be- tydelse kan man lätt illustrera med följande lilla experiment. Antänd un? NO Att koka Fultr I papper en torr trästicka och håll den med den brinnande änden nedåt. Stic- kan fortsätter att brinna längre och längre uppåt. Vändes stickan upp och ned, slocknar den däremot om en liten stund. Lägg märke till, att endast så mycket av träet brinner upp, som är ombhöljt av lågorna. Att stickan i första fallet fortsatte att brinna berodde därpå, att de varma förbränningsgaserna ströko upp längs stickan och värmde upp träet till eller över- dess antänd- ningstemperatur. Så fort träet bli- vit tillräckligt varmt, brinner det. I andra fallet uppvärmdes trästic- kan däremot aldrig av de bortgåen- de varma gaserna; träets antänd- ningstemperatur uppnåddes aldrig. Vi utföra försöket om igen fast på något ändrat sätt. Dränk in en tändsticka till hälf- ten med vatten och antänd däref- ter den torra änden, under det den hålles riktad nedåt. Stickan brin- ner till en början bra, men när el- den kommit så långt som till den våta delen, slocknar den. Trots att de varma lågorna stryka omkring den fuktiga delen av stickan, tar den ej eld. Orsaken härtill är, att vattnet i stickan ej kan bli varma- re än 100”. Skulle temperaturen bliva högre, kokar så mycket vat- ten bort, som behövs för att hålla temperaturen nere vid 100”. Den (FR - Föregående artiklar i denna serie av fil. lic. IWAN BOLIN ha varit införda i yr 24125; 120 fuktade delen av stickan kan såle- des ej bli varmare än 100”, och då träets antändningstemperatur lig- ger betydligt över 100”, blir följ- den den, att stickan slocknar. Vi förstå nu, varför det är så svårt att få sur ved att brinna. Först måste allt vattnet i veden ko- ka bort, innan det lyckas. Det är också oekonomiskt att elda med sur ved. En massa värme går förlorad till ingen nytta för att koka bort vattnet. Bu trä, papper och tyg ha antändningstemperaturer, som ligga över 100”. Man kan visa det på olika sätt, t. ex. medelst följan- de lilla trollkonst, som man skulle kunna kalla: ”tyget som ej vill brinna”. Dränk in ett litet stycke vitt tyg, t. ex. av en kvdm:s yta, med vatten och krama därefter ut vattnet ur tyget. Häll litet denatu- rerad sprit på tyget, krama ihop det och lägg det på en järnplåt. Sätt in plåten i en kakelugn eller på en spis (för att vara säker för eldfara) och antänd spriten. -Tyg- biten står snart i ljusan låga. När lågan slocknat, finner man till stor häpnad, att spriten brunnit upp utan att elden det minsta skadat tygbiten. Den ligger där lika vit som förut. Tack vare vattnet, som fanns kvar i tyget, ville tyget ej brinna, och orsaken härtill var den- samma som nyss, när vi försökte tända eld på den våta trästickan. Även papper har en antändnings- temperatur, som ligger över 100”, och tack vare det kan man koka vatten i papper. Gör av papper en liten fyrkantig ask, liknande en så- dan som konditorierna ha att lägga bakelser i. Men kom ihåg, att pap- peret måste vara enkelt i botten. Annars tar det yttre laget papper eld. Papperet måste också vara ((FOTTSE NAN Sid, 20 TEKNIK för ALLA 27