| om fann Montelius, att man med ännu bättre praktiska resultat kun- de använda tre samverkande, dub- belgängade skruvar, dimensionera- de så att den i mitten placerade drivskruvens gängbottendiameter är lika med tätningsskruvarnas yt- terdiameter. På detta sätt äro nu alla Imopumpar utförda. Fig. 4 vi- sar en sådan i genomskärning. Ka- raktäristiskt för konstruktionen är, att drivskruven blir mycket stark, vilket i synnerhet vid höga vätske- tryck är nödvändigt på grund av den höga effekt, imosskruven kan upptaga. ”Det intressentaste med uppfin- ningen”, säger civilingenjör Mon- telius, ”är de delar, som saknas, nämligen dels kugghjul för kraft- överföring mellan skruvarna och dels lager.” Förklaringen till, att man kan vara utan dessa delar, ligger i den omständigheten, att si- doskruvarna vid lämplig dimen- sionering ej deltaga i pumparbe- tet, Drivskruven utför då ensam detta arbete, medan sidoskruvarna äro fullständigt effektlösa : och blott tjänstgöra som tätande slider för drivskruven. Att nu detta är möjligt, förklaras av den egendom- liga formen hos tätningslinjen mel- lan drivskruv och sidoskruv. På fig. 5 visas en tvågängad sidoskruv med borttagen drivskruv, där de för tryck utsatta delarna av gäng- spåren betecknats mörkare än de delar av samma spår, som ligga på andra sidan om tätningslinjen mot drivskruven. Det är påtagligt, att sidoskruven varken mottager eller avger någon pumpeffekt, om momenten av vätsketrycken mot de utsatta delarna av gängsidorna balansera ut varandra. Detta kan man uppnå genom lämplig dimen- sionering. Det är t. o. m. möjligt att ”överkompensera” skruvarna, så att vätsketrycket strävar att dri- va sidoskruvarna, vilka i så fall rotera självständigt utan att dri- ovas genom direkt påverkan från drivskruven. Konstruktion med elegans RE kostruktion är ju utomor- dentligt elegant! Ingen meka- nisk kraftöverföring behöver upp- stå mellan skruvarnas gängytor, utan hela effekten tillföres vätskan FPigD: direkt från drivskruven. Sidoskru- varna, som blott ha till uppgift att tjänstgöra som tätning, få löpa di- rekt i höljet utan lager, och deras cylindriska ytterytor rulla utan glidfriktion mot drivskruvens bot- ten. Sidoskruvarnas form gör dem väl lämpade att löpa som tappar i höljet, i all synnerhet som gängor- na tjänstgöra som smörjspår. Imopumpens skruvar verka tyd- ligen som en kolv i kontinuerlig rörelse, vilken transporterar väts- kan utan pulsationer från pum- pens sugrum till dess tryckrum. Vid en viss längd på skruvarna finns alltid minst en tätning mel- lan dessa rum, oberoende av skru- varnas vridningsläge. Genom att göra skruvarna längre kan man åstadkomma flera tätningar i serie och på så sätt fördela trycket på flera tätningsställen. Fig. 6 visar en karakteristisk sektion av en så- dan högtryckspump, avsedd för ett arbetstryck av 175 atmosfärer. Imopumpens högst märkliga egenskaper belysas ytterligare av diagrammen på Fig. 7 och 8. Man ser på dessa, att verkningsgraden vid Imo i funktion både som pump och som motor kan gå upp till och över 90 Z. Sedan dessa prov gjor- des, har man genom förfinad konstruktion lyckats komma fram till ännu högre verkningsgradsiff- ror; Imoprincipen är alltså syn- nerligen lämplig för vissa slag av kraftöverföring och har också kommit till stor användning för dylika ändamål. För bra att specialiseras är man börjar fundera över Imopumpens egenskaper och i samband därmed frågan om, vilka områden den <egentligen passar bäst för, kommer man snart till den slutsatsen, att pumpen inte har några sådana specialområden. Den tycks faktiskt vara överlägsen all- ting annat i pumpväg, vilken syn- punkt man än väljer för jämfö- relsen. Dess enkelhet och höga verkningsgrad har jag redan be- rört. På kreditkontot kommer vidare försvinnande små tomgångs- förluster och möjlighet att köra pumpen med de högsta i prakti- ken förekommande wvarvtal. — Man har provat den med gott re- sultat vid ända upp till 12.000 v/min. — Vidare är den självsu- gande, går fullständigt ljudlöst utan vibrationer och är ej utsatt för någon slitning att tala om; skruvarna arbeta ju sinsemellan med rullfriktion, och sidoskruvar- na drivas av vätsketrycket, ej av drivskruven. Skall man nämna några specialområden, där den är särskilt lämplig, så blir det för så- dana vätskor, som lätt kunna taga skada aw turbulens (t. ex.. mjölk TEKNIK för ALLA 5