K ent Richards skyndade sig fram på den .snötäckta gatan med rockkragen uppslagen kring sin magra hals. Han gick med huvu- det framåtlutat mot vinden och de rödfrusna händerna djupt ner- stuckna i fickorna. När han svängt om ett gathörn, hade han inte läng- re motvind, kunde andas ut och titta upp. Vid slutet av gatan såg han plötsligt en halvfärdig sky- skrapa resa Sig högt upp över sina kortvuxna:grannar. Kent stannade på den isbelagda trottoaren och glömde för ett ögon- blick bort att han frös, och att vin- den hittade fram till hans hals hur omsorgsfullt han än försökte dölja den i rockkragen. Bygget var långt ifrån färdigt, men stålskelettets djärva konturer avslöjade redan hur storslagen skyskrapan skulle bli. Kent beundrade dess rena, enkla linjer och det röda stålets himmelssträvande Jakobsstege. Det var ett mäktigt byggnadsverk, en arkitekturens jätte, som skullediföja hela den luggslitna trakten$äPpp till sin egen nivå. > En bil fulla körde tätt tunga h så tjä drö hade studier wid ögskolan i Boston, Sedan h ört i tentamen redan fö ärminen. Och nu var hans farbfor David, som bekostat AA ALS an AR hans studier, nere i Chile för att bygga en bro, medan han själv be- fann sig här i New York för att söka något jobb på egen hand. Kent stannade villrådigt framför dörren i det plank, som omgav den halvfärdiga byggnaden, och funde- rade på om han kanske kunde få plats på byggnadskontoret. När han nu kört i sin första tentamen, hade han ju ingen rätt att drömma dagdrömmar om ingenjörsarbete. Och han visste bara alltför väl vad hans farbror tyckte om folk, som svikit hans förtroende. Det skulle vara meningslöst att ens skriva till v : Bla . Davis -TfÅ:s nya FÖLJETONG chans att få något, om man kom ti- digt. | — Men nu har du nog kommit för tidigt. Mäster har inte nån an- vändning för nytt folk just nu. — Tack, sade Kent, då kommer jag igen senare. Han fortsatte längs planket till kvarterets slut och kände hela tiden hur mannens blick följde honom. Just innan han svängde om hörnet, tittade han sig om. Karlen stod forifftande kvar med hatten djupisfeddragen i pan- nan. När hawMarkte, att Kent såg ( ände hansSig I farbror David och be om att få en chans till. Någon annan hade ham inte att vända sig till — hansfför- äldrar var döda. ; Han böjde huvudeWBbakåt för ätt kunna se skyskTapan i hela dess höjd. I soRblic des dö Je förvånadfpå honom. erkade riktigt arg, inte ba- tt förargåd över att det var ött till honom i den Horgontimmen. Vad står du här och hänger för? frågade han. Vad är det du vill? — Jag söker ett jobb, sade Kent. Jag... jag såg i tidningen att det här bygget var i gång. Det är väl Phoenix Building, inte sant? Och jag tänkte det skulle vara större Sick in på närmaste billiga esta Han hade varit så an- Selägen om att vara första man på platsen vid Phoenix Building, att han inte fått tid att äta frukost. Nu insöp han begärligt den tjocka, fuk- tiga luften i restauranten, lukten av kaffe, färskt bröd och vidbränt fett. Det var varmt inne på loka- len, och Kent sökte sig en plats vid ett fönster, varifrån han kunde se hela Phoenixbyggnaden på de två nedersta våningarna när. Det var åtskilligt bättre att sitta härinne och vänta än att stå i kölden ute på gatan. Och maten skulle inte kom- ma att kosta så värst mycket. Kent hade trängt sig in bakom TEKNIK för ALLA = 7