Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyskrapsmysteriet, av Lavinia R. Davis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två äldre män för att få en plats
närmast fönstret. Innan han satte
Sig ned, tittade han ut för att vara
säker på att kranarna uppe på sky-
skrapans stålskelett ännu inte bör-
jat arbeta.
— Jobbar du på Phoenix?
Kent tittade upp och såg en bred-
axlad, storvuxen yngling i overall,
som satt mitt emot honom vid bor-
det. — Inte än, sade han.
Pojken smålog, och hans friska
väderbkitna ansikte verkade medrse
mycket En Ska ad em FR
grabben Sn
själv var ute och sökte
e vara lätt att in-
billa honom nånting. — De anstäl-
ler folk just nu, inte sant? försökte
Kent.
Ynglingen nickade. — Det sägs
det, sade han. Jag drev omkring
här i går kväll, och en av lastbils-
chaufförerna sa mig att ett helt lag
nya stålarbetare skulle antas. Vad
gör du för något? Är du nitare?
Kent skakade på huvudet. Den
främmande pojken med de skarpa
blå ögonen och de rättframma frå-
gorna gjorde ett sympatiskt in-
tryck. — Jag har aldrig haft något
arbete, erkände han. Jag gick på
Teknis i Boston men körde redan i
första början.
Pojken skrattade. — Strunt i alla
skolor! sade hån. I dem får man
inte lära ett enda dugg om det
verkliga jobbet i stålbranschen. Inte
om att nita och arbeta vid kranar-
na och sånt. Du kan vara glad åt
att du sluppit undan så kvickt.
bästa firman i branschen.
Sigge tycktes få rätt. Det stod
redan en avsevärd mängd folk och
väntade när de kom fram, och fle-
ra strömmade till från alla håll
och kanter. Kent kände sig plöts-
ligt nedslagen och missmodig. Det
kunde väl inte finnas den minsta
chans, att han skulle få något a
bete, när RN EUTTSn Se va
- 1)
arma ES arbetsledarens bås. Kent
fuktade sina läppar och såg på Sig-
ge. Denne hade slutat vissla och
stod och vred mössan runt och runt
mellan sina stora fingrar. Nu, när
de strax skulle stå FREE mot an=s
sikte med arbet sledapssset
Kent tog ett stycke av sin äpplet
kaka, under det att den HAr
satte att tala. När de v
Olsson, att han ville arbeta i
branschen som hans. far gjort
honom, och att det han
högst av allt var att få arbe
kran. Men för ögonblicket
han vara glad över vilket jobb som
helst; om det så också bara vore att
langa tegel.
— Vi har tur om vi kan få något
jobb alis, sade Sigge Olsson, då de
var färdiga med kaffet och gick till-
baka till Phoenix Building. Brö-
derna Stanton, som leder bygget;
är varken mer eller mindre än den
8& TEKNIK för ALLA
a väDdrins för Sent
folk.
När Kent gick ut, kände han som
om han haft en klump i halsen. Det
hade naturligtvis inte varit stora ut-
sikter, men han hade i alla fall hyst
en smula hopp. Nu var frågan vad
han skulle ta sig till.
— Jag kammade noll, jag också!
Sigges massiva gestalt dök upp vid
hans sida. — Jag har bara jobbat
ett år i branschen, och de flesta som
är här Har nitat i sex.
De gick igenom bottenvåningen,
där det var packat med folk, och
Kent kom underfund med att det
inte fanns något som verkade kal-
lare och mera tröstlöst än lukten av
kalk och våt sand. Så drog han
FAjupt andetag, Plötsligt kändes
nnan lukt. Den verkade härs-
en och genomträngande och helt
likä den fuktdoft, som fyllt entré-
allen. — Vad är det här för en
rågade Kent. De hade stan-
i kabeltrumman i närheten
av kråbmotorn. Sigge nickade. —
. ar det är bensinånga från
motorn. |
Kent skakade på huvudet. — Nej,
det är inte bensin, sade han.
— Nå, då är det kanske kylar-
vätska. Jag kan inte inse vad det
har för betydelse:
Sigge traskade fram till en last-
bilschaufför, som höll i närheten
av trottoarkanten. — Vi fick tji för-
ståss, sade han. Ingen har några
chanser där, om han inte har varit
minst sex år i jobbet.
Chauffören ryckte på axlarna. —
Jag vet jobb, som det skulle reta
mig mer att gå miste om.
— Vad menar ni? frågade Kent.
Vad är det för fel med det här?
Chauffören gjorde ett tecken till
pojkarna, att de skulle komma när-
mare, så att de andra, som stod i
närheten, inte kunde höra. — Hela
det här företaget är något mystiskt,
sade han. Det har skett konstiga
saker här ända från första gången
en VE stål
kom det bud
h han måste
och köra ett
n kom rakt
r den långa
med från byggna-
k d der sä ut som en
atte rele
— Det där är ett jobb som skulle
ha passat mig, sade Sigge. Han stir-
rade avundsjukt på två arbetäre,
som hoppat upp på lastflaket. Det
höll farsan på med i tjugofem år,
tills "han fick lunginflammation,
som tog dö på’n.
Kent sade inte något. Någon-
stans, ifrån slog en fläkt emot ho-
nom av den underliga, obestämbara
lukt som han lagt märke till inne i
skyskrapan. Sigge gick fram till
lastbilen, och Kent följde efter. De
båda ’stålarbetarna hade nu fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
