- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 30. 24 juli 1942 /
4

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallskärmen, flygarens livboj, av Harald Martin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den vanligaste placeringen av Irving-
skärmen är som sittdyna. B är ringen
till utdragslinan.

till följd av de många flygolyckorna bör-
jade man intressera sig för detta rädd-
ningsmedel.

Just för fallskärmens utveckling be-
hövde konstruktörer och vetenskapsmän
djärva män, som frivilligt ville riskera
sina liv i fallskärmar för att bevisa att
beräkningarna höllo streck. Framför allt
gällde det att kullkasta alla de fördo-
mar, som uppstått rörande den värld,
som befinner sig över våra huvuden. Det
är nu en gång så, att även om teorier
och beräkningar äro fullständigt riktiga,

Irvingskärmen placerad framtill. Flyga-
ren håller vänstra handen om ut-
dragsringen.

4 TEKNIK för ALLA

måste i alla fall av rent psykologiska
skäl praktiskt bevisas att vetenskapen
har rätt. Sådana bevis kunde blott de
vågsamma fallskärmshopparna prestera.
Det var t. ex. icke länge sedan man
trodde, att om en människa hoppade
ned från en mycket hög byggnad, skulle
hon dö innan hon nådde marken. Enligt
en annan underlig teori kunde fallskär-
mar icke användas på större höjder, enär
luften där var för tunn och icke erbjöd
tillräckligt motstånd, varför nedstört-
ningen skulle ske för hastigt.

Man -hade även för sig, att om en per-
son hoppade ut från ett flygplan och
fallskärmen icke genast vecklade ut sig,
skulle personen i fråga kvävas, emedan

Irvingskärmen placerad på ryggen.

andningsorganen icke kunde fungera vid
den hastiga rusningen genom luften. På
fullt allvar trodde man också, att till
följd av den stora hastighet, varmed en
människa faller innan fallskärmen öpp-
nar sig, skulle kläderna ta eld av frik-
tionen, man liknade helt enkelt kroppen
vid en meteor.

plan föregångsmännen på fallskärms-
mekanikens område märkas James M.
Russel och A. Leo Stevens, som upp-
fann utlösningslinan, Charles Broad-
Wwick, den förste som fäste fallskärms-
höljet på ryggen, Leslie Irving, som upp-
fann Irvingfallskärmen, som numera är
den mest spridda över hela världen.
Fransmannen Pégoud var den förste som
gjorde ett fallskärmsutsprång från en
solomaskin. Detta skedde den 1 sep-
tember 1913. Han begagnade därvid en
skärm, konstruerad av fransmannen
Bonnet, förfärdigad av tunt siden och
med en bäryta på 70 kvadratmeter.
Hänglinorna bestodo av långa kaut-
schukkablar, som voro fästade vid en se-
le. Själva utsprånget skedde från en-
dast 200 m:s höjd sedan fallskärmen
först slungats ut och släpande bakom
flygplanet drog piloten ur detsamma.
Utom de vanliga pendelrörelserna åstad-
kommo kautschukkablarna att Pégoud
samtidigt kom att hoppa upp och ned.
Allt slutade emellertid lyckligt i en träd-
topp.

Under årens lopp tillkommo sedan den
ena fallskärmskonstruktionen efter den
andra, av vilka de mest kända äro den
tyska Heinecke, den franska Vinay, den
italienska Salvator, den amerikanska Ir-
ving och på sin tid den svenskbyggda
Robur. Av dessa är numera Irving obli-
gatorisk vid det svenska flygvapnet och
tillverkas på licens här i Sverige.

Fallskärmarna äro antingen automa-
tiska, d. v. s. öppna sig själva efter ut-
språnget, eller manuella, varvid fall-
skärmsföraren medelst en utdragsring
själv öppnar fallskärmen. Den automa-
tiska utlösningen åstadkommes medelst
en utdragslina, vars ena ända är fäst vid
flygplanet, medan den andra änden är
fäst vid fallskärmen eller dess hölje. Alla
moderna fallskärmar bäras nämligen i,
en påse på ryggen, eller också äro de
placerade så långt ned att de tjänstgöra
som sittdyna, men de kunna även i vis-
sa fall bäras framtill.

Från kanten av fallskärmstyget, som i
allmänhet är av siden men även av bom-
ullstyg, utgår ett stort antal smäckra
bärlinor, vilka sammanlöpa i fästet för
de två grova, relativt korta (c:a 272 m)
hänglinorna, som äro fästade vid en se-
le, fastspänd på förarens kropp runt
bröstet under armarna och omkring lå-
ren, så att kroppen hålles i upprätt ställ-
ning. Den automatiska utlösningen till-.
går så, att utdragslinan sträckes, då den
hoppande avlägsnar sig från flygplanet
och bringar därvid fallskärmen i funk-
tion.

Vid den icke automatiska eller manu-
ella utlösningsanordningen sätter den
hoppande, som redan nämnts, själv fall-
skärmen i funktion medelst ett hand-
grepp, i vanligaste fall genom dragning
i en på bröstet anbragt ring eller utlös-
ningshandtag, fäst vid en kabel, som ut-
löser skärmen analogt med utdragslinan
vid den automatiska typen. Rycket skall
vara så kraftigt, att låssprintarna till
förpackningen helt dragas ur hålen i ko-

alls

Fauste Veranzio (1551—1617) från tor-

net i Venedig. Han klarade sig helskin-
nad från äventyret. rg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 22 09:36:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-30/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free