Den vanligaste placeringen av Irving- skärmen är som sittdyna. B är ringen till utdragslinan. till följd av de många flygolyckorna bör- jade man intressera sig för detta rädd- ningsmedel. Just för fallskärmens utveckling be- hövde konstruktörer och vetenskapsmän djärva män, som frivilligt ville riskera sina liv i fallskärmar för att bevisa att beräkningarna höllo streck. Framför allt gällde det att kullkasta alla de fördo- mar, som uppstått rörande den värld, som befinner sig över våra huvuden. Det är nu en gång så, att även om teorier och beräkningar äro fullständigt riktiga, Irvingskärmen placerad framtill. Flyga- ren håller vänstra handen om ut- dragsringen. 4 TEKNIK för ALLA måste i alla fall av rent psykologiska skäl praktiskt bevisas att vetenskapen har rätt. Sådana bevis kunde blott de vågsamma fallskärmshopparna prestera. Det var t. ex. icke länge sedan man trodde, att om en människa hoppade ned från en mycket hög byggnad, skulle hon dö innan hon nådde marken. Enligt en annan underlig teori kunde fallskär- mar icke användas på större höjder, enär luften där var för tunn och icke erbjöd tillräckligt motstånd, varför nedstört- ningen skulle ske för hastigt. Man -hade även för sig, att om en per- son hoppade ut från ett flygplan och fallskärmen icke genast vecklade ut sig, skulle personen i fråga kvävas, emedan Irvingskärmen placerad på ryggen. andningsorganen icke kunde fungera vid den hastiga rusningen genom luften. På fullt allvar trodde man också, att till följd av den stora hastighet, varmed en människa faller innan fallskärmen öpp- nar sig, skulle kläderna ta eld av frik- tionen, man liknade helt enkelt kroppen vid en meteor. plan föregångsmännen på fallskärms- mekanikens område märkas James M. Russel och A. Leo Stevens, som upp- fann utlösningslinan, Charles Broad- Wwick, den förste som fäste fallskärms- höljet på ryggen, Leslie Irving, som upp- fann Irvingfallskärmen, som numera är den mest spridda över hela världen. Fransmannen Pégoud var den förste som gjorde ett fallskärmsutsprång från en solomaskin. Detta skedde den 1 sep- tember 1913. Han begagnade därvid en skärm, konstruerad av fransmannen Bonnet, förfärdigad av tunt siden och med en bäryta på 70 kvadratmeter. Hänglinorna bestodo av långa kaut- schukkablar, som voro fästade vid en se- le. Själva utsprånget skedde från en- dast 200 m:s höjd sedan fallskärmen först slungats ut och släpande bakom flygplanet drog piloten ur detsamma. Utom de vanliga pendelrörelserna åstad- kommo kautschukkablarna att Pégoud samtidigt kom att hoppa upp och ned. Allt slutade emellertid lyckligt i en träd- topp. Under årens lopp tillkommo sedan den ena fallskärmskonstruktionen efter den andra, av vilka de mest kända äro den tyska Heinecke, den franska Vinay, den italienska Salvator, den amerikanska Ir- ving och på sin tid den svenskbyggda Robur. Av dessa är numera Irving obli- gatorisk vid det svenska flygvapnet och tillverkas på licens här i Sverige. Fallskärmarna äro antingen automa- tiska, d. v. s. öppna sig själva efter ut- språnget, eller manuella, varvid fall- skärmsföraren medelst en utdragsring själv öppnar fallskärmen. Den automa- tiska utlösningen åstadkommes medelst en utdragslina, vars ena ända är fäst vid flygplanet, medan den andra änden är fäst vid fallskärmen eller dess hölje. Alla moderna fallskärmar bäras nämligen i, en påse på ryggen, eller också äro de placerade så långt ned att de tjänstgöra som sittdyna, men de kunna även i vis- sa fall bäras framtill. Från kanten av fallskärmstyget, som i allmänhet är av siden men även av bom- ullstyg, utgår ett stort antal smäckra bärlinor, vilka sammanlöpa i fästet för de två grova, relativt korta (c:a 272 m) hänglinorna, som äro fästade vid en se- le, fastspänd på förarens kropp runt bröstet under armarna och omkring lå- ren, så att kroppen hålles i upprätt ställ- ning. Den automatiska utlösningen till-. går så, att utdragslinan sträckes, då den hoppande avlägsnar sig från flygplanet och bringar därvid fallskärmen i funk- tion. Vid den icke automatiska eller manu- ella utlösningsanordningen sätter den hoppande, som redan nämnts, själv fall- skärmen i funktion medelst ett hand- grepp, i vanligaste fall genom dragning i en på bröstet anbragt ring eller utlös- ningshandtag, fäst vid en kabel, som ut- löser skärmen analogt med utdragslinan vid den automatiska typen. Rycket skall vara så kraftigt, att låssprintarna till förpackningen helt dragas ur hålen i ko- alls Fauste Veranzio (1551—1617) från tor- net i Venedig. Han klarade sig helskin- nad från äventyret. rg