Det har skrivits volymer om rationa- liseringen av de mest kompetenta pennor, men trots detta härskar ännu på många håll mycket misstroende mot densamma. Det har hänt att misstro- ende mot och missförstånd av de ar- betsstudier, som utgöra en viktig form av rationaliseringen, lett till konflikt mellan arbetare och företagsledning. sm Fördenskull synes ett klarläggande av i denna fråga, i den mån detta är möjligt inom ramen av en kort artikel, vara Materialet har hämtats från skilda källor, där motiverad. sakkunskap i dessa frågor kommit till uttryck. Först några ord om rationalisering i allmänhet. På grund av att kvalitetskraven på industriens produkter alltmera ökats, har det blivit nödvändigt för företagsamhetens ränta- bilitet att öka produktionen per lönetimme. Särskilt för oss här i Sverige med en lönenivå, som ligger högt ur internatio- nell synvinkel, och med en industri, som i hög grad varit in- riktad på export, har en dylik ökning blivit ett livsvillkor för bevarad konkurrenskraft på världsmarknaden. Medlet här- för är rationalisering, vilken i huvudsak använder följande fem arbetsformer. 1) Produktion i större skala genom driftskoncentration. 2) Standardisering genom enhetlig produktion och efterfrå- gan. 3) Mekanisering genom maskiner, transportanordningar etc. 4) Rationell arbetsledning med hjälp av bl. a. arbetsstudier. 5) Flytande tillverkning med hjälp av t. ex. löpande band. I detta sammanhang skola vi begränsa oss till arbetsstu- dierna, vilka enligt Ingenjörsvetenskapsakademien kunna de- finieras på följande sätt: ”En noggrann och på vetenskaplig grund gjord detaljerad undersökning av sättet att utföra ett arbete i ändamål att förenkla och förbättra detta samt finna den snabbaste och bästa metoden, ytterst syftande till ätt fastställa den tid, som bör åtgå vid arbetets utförande av en normalarbetare.” Enligt samma källa utföras arbetsstudierna i allmänhet en- ligt nedanstående schema: a) Insamling av uppgifter rörande råmaterialet för och den behövliga kvaliteten hos arbetsprodukten m. m. b) Undersökning av arbetsplatsen samt där använda ma- skiner och verktyg i syfte att avlägsna allt, som kan göra arbetet onödigt tröttande eller orsaka onödiga rörelser hos arbetaren och andra tidsförluster. c) Undersökning av arbetsmetoden med dess förenkling och förbättring till ändamål. d) Tidtagning för arbetet. e) Fastställande av ackordstiden genom bearbetning av det vid tidtagningen erhållna siffermaterialet. Punkterna a—c betecknas ofta som metodstudier och punk- terna d—e som tidsstudier. Efter denna orientering frågar man sig måhända med för- våning: Hur kunna arbetsstudierna bli ett konfliktämne mellan arbetare och företagare? A't förbättra tillverkningsmetoderna och därmed produktio- nens ekonomi genom metodstudier bör ju vara ett gemen- samt intresse för båda parter, då syftet därmed är bättre exi- stensvillkor för dem bägge. Härtill kommer deras humani- tära sida: att överflytta tungt eller eljest krävande arbete från människor till maskiner, att eliminera orsaker till trött- het, olycksfallsrisker och vantrevnad i arbetet genom förbätt- ring av arbetsmetoder, belysning, ventilation och andra hy- gieniska detaljer. 8 TEKNIK för ALLA Tidsstudierna å sin sida syfta till att ersätta äldre tiders erfarenhetspräglade och ofta på personlig uppfattning grun- dade regler för bedömning av industriella arbetsprestationer med exakt vetenskapliga och därför rättvisa underlag för ackordstider och ackordslöner. Också detta borde, tycker man, ligga i både arbetarens och företagarens intresse. Följande förhållanden få emellertid ej förbises. Maskiner, verktyg, transportanordningar och andra hjälpmedel för ar- betsmetodernas förbättring förutsätta goda tekniska kunska- per och praktiska industriella erfarenheter. Det mänskliga arbetet följer sina lagar, och därför måste arbetsstudierna även ta hänsyn till de enskilda individernas psykiska och fy- siska egenskaper, vilka skola inordnas i en enhetlig arbets- process så smidigt, att dennas ekonomi blir den bästa möjliga. Denna anpassning mellan maskiner och människor, söm är en förutsättning för effektiva resultat av arbetsstudierna, ställer höga fordringar på den, som skall utföra desamma. Han måste äga ingenjörsutbildning och industriell erfarenhet å ena sidan samt å den andra god förståelse för människor och en förmåga att samarbeta med folk, vilket förutsätter fördomsfrihet, takt och tålamod, ärlighet och rättrådighet m. fl. egenskaper. Om man härtill lägger kraven på snabb upp- fattning, uppfinningsrikedom och initiativkraft, förmåga av koncentration och analysering o. s. v. är det tämligen tydligt, att en god arbetsstudieman är en mycket högkvalificerad män- niska. ”Tidigare har i vissa fall för arbetsstudier tyvärr använts personer, som ej visat sig lämpliga härför. Detta har helt na- turligt skapat misstro bland arbetarna mot arbetsstudierna ge- nom att de ej kunnat inse, att syftemålet med dessa är att förbättra tillverkningsmetoderna, eliminera onödiga spilltider och underlätta arbetet samt åstadkomma rättvisa vid ackords- sättningen. Arbetarna ha då ofta trott, att arbetsstudierna endast voro ett medel att pressa dem till en oskälig arbets- prestation.” Detta är ett citat ur ett arbete av professorn i industriell ekonomi och organisation vid Tekniska Högskolan Tarras Sällfors. Det ger i koncentrerad form svaret på den fråga, som tidigare i denna artikel uppställts. Med tillfredsställelse kan man emellertid konstatera att olämpliga tidsstudiemän tillhörde rationaliseringens barnsjukdomar och numera äro ytterst sällsynta. Det är ett delikat uppdrag dessa män ha sig anförtrott. Om deras arbete icke rätt uppfattas av alla parter är uppdraget dömt att misslyckas. Tidsstudierna syfta till att ersätta äldre tiders erfarenhetspräglade regler för bedömning av industriella arbets- prestationer med exakt vetenskapliga och rättvisa underlag för ackordstider och -löner, men studierna måste ta: hämn- syn till de enskilda individernas psy- kiska och fysiska egenskaper.