- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 30. 24 juli 1942 /
11

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk rundhorisont - Sandpapper och broderier tillverkas med hjälp av statisk elektricitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CD AQ Se NI nn (= fa VA 7 RUNDHORISONT SANDPAPPER och BRODERIER tillverkas med hjälp av statisk elektricitet Gjnma slags elektricitet, som ställer till oväsen i er radioapparat, användes nu för att tillverka sandpapper och smär- gelduk samt hållbara möbeltyger och fina klädningstyger med broderiliknande mönster. Slitstarkt och effektivt sandpapper, som tillverkas på elektrostatisk väg, ut- gör nu tredjedelen av Amerikas produk- tion. Av ”elektrobroderade” klännings- tyger ha miljontals meter sålts, och prov med elektrostatiskt tillverkad sammet visa, att den är tre gånger slitstarkare än vävd sådan. Egendomligt nog är metoden byggd på det tidigast kända elektriska fenomenet. Den grekiske filosofen Thales, som levde år 600 f. Kr., kände till, att gnidna bärn- stensbitar hade förmågan att dra till sig bitar av halmstrån eller ställa dem på ände. Efter 2500 år fick så en ameri- kan, E. C. Schacht, anställd vid ett stort amerikanskt företag, som «tillverkar sandpapper, idén att använda statisk elektricitet vid tillverkningen av sand- papper, varigenom sandkornen skulle komma att stå på ände. Tillverkningen går till på följande sätt: Sandkornen falla på ett band, som löper mellan två elektroder, förbundna med en likriktare eller transformator. Under den övre elektroden framföres det med ett limämne överdragna pappers- eller tygbanan. När nu sandkornen kom- ma in i det elektriska fältet, ställa de sig först på ände, bortstötas därefter från den nedre elektroden och flyga upp- åt mot det med limämne bestrukna pap- peret. Emedan kornen alla äro laddade, stöta de varandra ifrån sig och bli på så sätt jämnt fördelade. Slipförmågan hos på så sätt tillverkat papper är mellan 20 och 50 2 bättre än hos van- ligt sandpapper. Numera användes på så sätt fram- ställda slipmedel av många stora metall- och snickerifabriker. För slipytan an- vändes sådana material som aluminium- oxid och kiselkarbid, vilka ämnen äro bland de hårdaste man känner till. De komma till fabriken i klumpar, som krossas och sållas i olika storlekar från ett par mm till stoftkorn så små, att de gå igenom ett såll med 57.000 hål per kvadrattum. Ännu finare partiklar fram- ställas genom luft- eller vattenflotations- processen, vilken bygger på det faktum, att större partiklar sjunka fortare än små, både i vatten och luft. Som material till själva papperet eller duken, som tillverkas i olika tjocklekar, användes rep, trämassa eller jute. För På dessa tre bilder visas principen vid tillverkningen av sandpapper medelst statisk elektricitet. duk, som behöver vara starkare, använ- des diagonalvävd bomullstwills. Limäm- net består antingen av ett speciellt lä- derlim eller också av ett syntetiskt harts. Papperet eller duken matas in i ma- skinen, som kontinuerligt kan tillverka c:a '90 kilometer åt gången: Limämnet anbringas, och vid passerandet mellan elektroderna skjutas partiklarna in i limmet. Därifrån går materialet till torkställningar, där ytterligare ett lager lim anbringas. Sedan det torkat, rullas det i rullar. Sedan man lyckats göra smärgelduk på elektrostatisk väg, låg det nära till hands att försöka överdraga tyger med fibrer. Efter flera års experiment lyce- kades man även med detta. Den likström, som användes vid tillverkningen av smär- gelduken, förorsåkade emellertid att fib- rerna hängde ihop. Växelström kom där- emot fibrerna att hoppa upp och ned, varvid de endast fastnade vid kontakt med limmet. Eftersom tyget efter be- handlingen måste förbli mjukt och böj- ligt samt tåla vid tvätt, fläckuttagning och strykning, stannade man slutligen - för ett antal vid värme hårdnade hart- ser, vars böjlighet kunde modifieras allt- efter - användningsändamålet. Limmet anbringas på tyget i det mönster, som önskas. När tyget sedan kommer in i det elektriska fältet, flyga korthuggna fibrer in i limmet till ett djup, som be- stämmes av fältets styrka och limmets beskaffenhet. Fibrerna ställa sig på än- de med jämna mellanrum, ofta så tätt som 200—300 tusen på en kvadrattum. De första elektrobroderade klännings- tygerna, som gå under namnet Fiberdun äro voiler med upphöjda mönster av bomulls-, konstsilke, silke eller ylle i en eller flera färger. Imiterad sammet tillverkas även en- ma metod, varvid man som bindemedel använder flytande kautschuk, latex. Man har även red lovande resultat försökt att tillverka mattor med 6 mm tjock lugg. Elektriskt broderi. Förstorad detalj från en ”broderiknut” Fibrerna gå tvärs igenom tyget. TEKNIK för ALLA 11 Sä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:56:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-30/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free