glasskål och låt skålen stå en stund i luften. Det bildas en gråvit hinna på ytan av kalkvattnet och vid om- röring blir detta grumligt. Försö- ket visar, att luften innehåller kol- dioxid. Alla organiska ämnen innehålla kol och bilda således koldioxid vid sin förbränning. Sätt fast en ljus- stump i en koppartråd, tänd ljuset och sänk ned det i en glas- burk, vari man hällt litet klart kalkvatten. Sedan ljuset brunnit en stund i burken, tages det upp, och burken skakas. Kalkvattnet grumlas av en vit utfällning, vilket var reagens på koldioxid. Vid lju- sets förbränning bildas alltså kol- dioxid, vilket visar, att stearinet in- nehåller kol. Gör samma försök med en träbit och en metatablett. För att påvisa närvaron av kol i något av våra födoämnen, t. ex. en skorpa, kan man pulvrisera litet av den och blanda pulvret med lika delar pulverformig koppar- oxid. Blandningen fylles därefter till c:a I cm höjd i ett i ena ändan hopsmält glasrör. Vid rörets öpp- na mynning fästes en gasslang, som ledes ned i en bägare med kalkvat- ten. Upphetta därefter rörets hop- smälta del över en låga. Härvid för- brinner litet av kolet i skorpan, men ej som vanligt med tillhjälp av luftens syre, som endast finnes i ringa mängd inuti röret, utan på , bekostnad av syret i kopparoxiden, som ju är en förening mellan kop- par och syre. Kopparoxiden berö- vas härvid sitt syre och övergår i metallisk koppar, som synes på den vackra kopparfärgen. Den vid reak- tionen bildade koldioxiden passe- rar genom slangen ned i kalkvatt- net, som grumlas. Gör man sam- ma försök med litet koksalt i stäl- let för med skorpmjöl, erhålles in- gen grumling i kalkvattnet. Kok- 24 TEKNIK för ALLA salt innehåller således ej något kol. Även vid förbränningen av vår föda i kroppen bildas koldioxid. Vi- sa detta genom att blåsa luft genom ett glasrör ned i kalkvatten. Koldioxid kan även erhållas. ge- « nom att behandla olika karbo- SIå tt. ex. litet saltsyra på respektive nat med en syra. utspädd natriumbikarbonat, natriumkarbo-. nat (soda) och krossad marmor i var sin av tre-:mindre bägare. Kol- dioxid går bort under stark skum- ning och fräsning... Doppa ned'i bä- ' garna en brinnande tändsticka. Den slocknar, koldioxiden är ej bränn- bar och kan ej heller underhålla förbränning: s Natriumbikarbonat är soda, som innehåHer överskott av koldioxid. Denna kan drivas ut ur bikarbona- tet helt enkelt genom upphettning. Upphetta för att visa detta litet bi- karbonat i ett torrt provrör, som är slutet med en kork, genom vilken ett i rät vinkel böjt glasrör är in- "den. Fig. 3 fört. Vid upphettningen frigöres koldioxiden, som ledes ned i helt litet, klart kalkvatten. Koldioxid är tyngre än luft. Det- ta kan visas på följande sätt: Lägg litet natriumbikarbonat i botten på en bägare och häll litet saltsyra i bägaren. I en annan, tom bägare har förut en liten brinnande ljusbit placerats i bägarens botten. Bäga- ren, som innehåller bikarbonat och saltsyra, stjälpes därefter något över bägaren med det brinnande ljuset. Precis som om man skulle hälla ur den (se fig.). Den från bi- karbonatet utvecklade koldioxiden rinner härvid (alldeles som vatten) ned i den undre bägaren, vilket märkes på att ljuset börjar flämta och strax därpå slockna. =. Lerjord innehåller ibland kalci- umkarbonat. Sådan lera kallas märgel och anses vara mycket bör- dig. Man kan undersöka, om 'en . lera innehåller märgel genom att hälla litet saltsyra eller ättiksyra på Fräser leran härvid, innehål- ler den kalciumkarbonat. 5 V ill man framställa större mäng- der koldioxid, utgår man lämp- ligast från marmor, som: slås sön- der i små bitar och behandlas med saltsyra. En kolv, rymmande c:a 300 kbem, förses med kork, vari ett med gummislang försett vinkelböjt glasrör är fastsatt (se fig:). På bot- ten av kolven lägges ett lager sön- derstötta marmorbitar, varefter li- tet utspädd saltsyra hälles på. Här- vid utvecklas koldioxid, som man genom slangen kan leda dit, där man behöver den. När man ej läng- re önskar erhålla någon koldioxid, tages korken av, och saltsyran häl- les ut. "Apparaten förvaras sedan till nästa gång, som man behöver använda koldioxid. Gör om en del av de föregående försöken med kol- dioxid, erhållen ur denna apparat. Försök även att själv hitta på en del andra experiment med koldi- oxid. CR Flygproblem Från direktör Gösta Andrée, primus motor i: Aeroklubben i Göteborg, fick vi häromdagen ett brev, i vilket omtalades en del saker angående flygarbetet i ”feskeläget” med omnejd. I slutet av brevet berättar herr A. en historia, som kan vara värd att återge i sin helhet. ”Då jag häromdagen var uppe och flög, kom jag underfund med att skill- naden mellan halva min flygtid och en tredjedel av flygtiden var lika med en kvart. Skulle jag sätta upp detta i en ekvation, skulle den få följande utseen- de: 344 — 1/3 — 1/4 (?). Förhållandet var, att hela min flygtid var 1 tim. 30 min. Halva flygtiden blir således 45 min., en tredjedel av flygtiden är lika med 30 min., varför skillnaden således blir en kvart. Man bör kanske framställa frågan så: hur länge var jag uppe och flög, om skillnaden mellan halva flygtiden och en tredjedel av flygtiden är lika med en kvart?” é | HAÄNDIGT FOLK Teknik för Allas kvartalsmeddelan- den med förteckning över ritningar och arbetsbeskrivningar, som varit införda i tidigare nummer av tid- ningen, erhålles gratis från Tek- (aren Alla, -.box-3137, Stockholm 3, Då