utseende. Några små ögonskruvar av mässing att använda till skot och fall i riggen, kan ni köpa i någon järnhandel. Mast, bom och fockbom limmas i två halvor av rakt granvirke. Se fig. 6 o. 7. Längs ena kanten hyvlas med en specialhyvel (eller fräses på maskin) en liten hålkil, och se- dan användes simshyvel, så att det blir en c:a I mm springa in till hål- kilen, när båda halvorna läggas ihop. När ni limmar ihop halvor- na, skall ni se till att dessa ligga rakt. Bli de krokigt sammanlim- made, kunna de aldrig rätas efter- åt. Stryk ej på så tjockt med lim, att det rinner alltför mycket in i rännan. För säkerhets skull kan ni dra igenom ett tjockt snöre se- dan ni pressat ihop halvorna, då det annars lätt kan hända att rännan blir full med lim och såle- des obrukbar. Mast, bom och fock- bom hyvlas sedan ut enligt dimen- sionerna på fig. 6 och 7 samt slipas, oljas och fernissas. Lämpligt virke för stående rigg (stag och vant) kan erhållas genom Hobbycirklarnas Inköpscentral. Till segel användes linneväv, bom- ullsväv eller dunvar. Det är lämp- ligt att först göra en pappersmall av seglen och sedan märka ut detta på tyget, varvid ni alltid skall låta tråden i väven följa akterkanten på resp. segel. Ni lägger till för fållningen 6 å 7 mm, och inuti fål- len vid mast och bommar syr ni in en tunn -bomullslina (metrev eller dyl.) varvid seglet sedan kan trä- das in i spåren där det skall sitta. Skoten göras även av tunn bom- ullslina (metrev) och förses med stramare av trä. Se fig. 6 och 7. För att få snygg passform på seg- len bör mått och anvisningar på fig. 8 följas. 28 TEKNIK för ALLA Kan man ... — LK (Forts. fr. sid. 9) då för honom, att det senare kunde man komma rätt långt med hemma hos oss. — Ja, nu ska ni inte tro, sade han, att man blåser kanot utan vidare. Vi måste träna våra barn från det de äro 2 år och 4 månader. De få inte gå och flåsa in och ut som kreatur, som era gör; de få lära sig dén enkelriktade andningen: ut genom munnen och in ge- nom näsan i en jämn ström. Då blir det kraft i andedräkten, och de få även lära sig hushålla med den. Nysa t. ex. få de inte göra annat än om söndagarna. Men tro därför inte att de sitta och nysa hela söndagarna för det. De äro tvärtom de dagar, då vi särskilt träna våra barn att blåsa kanot. Och det var verkligen stämningsfullt att se eskimåfamiljerna på söndagarna, när de högtidsklädda gingo ned till stränderna och sjösatte sina familjekano- ter. Det var 4-, 5- ja ända till 7-tarma- de kanoter. Så satte sig husfadern mitt i båten och blåste tjocktarm, husmodern satt i fören och blåste en något smalare tarm, och sedan satt de små barnen i aktern och blåste blindtarmar. När man såg denna gemensamma fa- miljeanda, blev man riktigt varm om hjärtat, i synnerhet när man kom från en splittrad civilisation, där många gån- ger fadern blåser åt sitt håll, modern åt sitt och de små barnen åt var sitt håll. Men det är naturligtvis en viss svå- righet med dessa båtar — det är svårt att backa. Men även detta problem har man löst enligt naturens lagar. Vi säga ofta här hemma att sjön suger — man blir törstig i närheten av vatten. Hur många gånger ser man inte ute i vår skärgård, att det sitter både grosshandla- re och enklare folk ute i båtar och me- tar aborrar på söndagarna. Vid sidan av maskburken står det i regel ett glas med lingonsaft eller citronbrus; detta för att sjön suger. Men sådana njut- ningsmedel förekomma inte på Grönland, eskimåerna använda sin törst mycket ef- fektivare. När de varit ute på sjön un- gefär en halvtimme, och då är det van- ligtvis lagom att backa, då kunna de dra in ända till tre och en halv liter salt- vatten genom tarmen, och det är till- räckligt för en ordentlig back, även om de ha medvind. fp ÖN HÄNDIGT FOLK Teknik för Allas kvartalsmeddelan- de med förteckning över ritningar och arbetsbeskrivningar, som varit införda i tidigare nummer av tidnin- gen, erhålles gratis från Tek- | nik för Alla, box 3137, Stockholm 3. j Gass