De finns en minnesregel för våra vat- tenkraftresurser, vilken är lätt att komma ihåg. De motsvara ca 1 kW (kilowatt) per invånare, vilket represen- terar ungefär 6 1/2 millioner kW. Härav voro vid sistlidet årsskifte 1972000 kW utbyggda eller omkring 30 fo av våra totala tillgångar. Samtidigt pågingo nybyggnader med en samman- lagd effekt av 435000 kW. Denna siffra representerar ett rekord, som har sin förklaring i våra på grund av kriget akuta bränslesvårigheter. Produktionen av elektrisk energi uppgick 1941 till cirka 9250 mill. kWh (kilowattimmar), en tidigare ej uppnådd re- kordsiffra. Därav utgjordes omkring 450 mill. kWh av värmealstrad energi, motsvarande ungefär 4.9 YZ, av totalpro- duktionen. En dylik andel värmekraft är att beteckna som normal, då det innebär god ekonomi att täcka en- viss del av spetsbe- lastningen med ångalstrad energi samt att utnyttja uppvärm- ningsånga för kraftalstring. 1939 och 1940 voro vi mycket ogynnsammare ställda i detta avseende, ty då utgjorde den i värmemotorer alstrade energien 930 resp. 600 mill. kWh, motsvarande 10.3 resp. 7 Zo av totalproduktionen. De senaste åren ha som bekant kännetecknats av svår vattenbrist, som nödvändiggjort energialstring medelst ång- kraft. Fastän 1941 synes ha varit bland de vattenfattigaste åren under detta århundrade, voro förhållandena ifråga om ångalstrad energi dock bättre än de två föregående åren, som framgå av de ovan anförda siffrorna. Förklaringen härtill är igångsättningen av nybyggda vat- tenkraftverk, utnyttjningen av nya sjöregleringsmagasin, ökade överföringsmöjligheter från Norrland söderut genom de stora stamlinjerna från Indalsälven samt i någon mån de konsumtionsinskränkningar, som mot slutet av året påbjödos. Som bekant förbjöds då ångalstring och rumsuppvärmning med ' elektrisk energi, varjämte reklambelysningen belades med restriktioner och spänningen sänktes under belysnings- tid. Av dessa åtgärder torde de båda förstnämnda ha be- tytt en hel del ur besparingssynpunkt. Sedan början av april kvarstår endast ånggenereringsförbudet, från vilket emellertid licens beviljas, så snart överskottskraft förefinnes. D: våren 1942 varit mera nederbördsrik än i fjol, och åt- skilliga nybyggnader av kraftverk komma att igångsättas under året, får man hoppas, att några restriktioner ej skola behöva tillgripas under nästa vinter. Vid elverksföreningens årsmöte i juni föreföll man att vara rätt optimistisk på den- na punkt, i varje fall kommer en allmän kraftransonering ej att tillgripas, förrän den blir oundgängligen nödvändig, en- ligt en deklaration från bränslekommissionens kraftbyrå. En viktig roll i vår vattenhushållning spela sjöreglerin- garna. I de därigenom bildade magasinen kan vatten upp- samlas under nederbördsrika tider för att utnyttjas i kraft- verken, då vattenbrist råder. Betydelsen av dylik vattenhus- hållning ökas därigenom, att kraftverken i Norrland, Mel- lan-Sverige och Syd-Sverige numera äro sammanknutna medelst stamlinjer, så att ett vattenöverskott kan tillgodo- göras där det bäst behöves utan någon lokal eller provinsiell begränsning. ; För att åskådliggöra vad vattenmagasinen i sjöarna bety- da för tillgången på elektrisk energi må ett enda exempel anföras. En dämning av Vänern med 1/4 meter över förut- varande vattenstånd representerar en energimängd av 125 mill. kWh. Omräknat i bränsle motsvarar detta omkring 100000 ton stenkol. Gees efter krigsutbrottet hemställde Vattenfallsstyrelsen och Svenska vattenkraftföreningen hos regeringen om åt- gärder för att möjliggöra ett förenklat och snabbt förfaran- de vid behandling av sjöregleringsmål inför vattendomsto- larna. Som resultat härav antog riksdagen den 20 oktober 8 < TEKNIK för ALLA 1939 en fullmaktslag med särskilda bestämmelser angående tillfälliga sjöregleringar. Den därigenom förbättrade vattenhushållningen har utan tvivel bidragit till att under krigsåren svårigheterna för vår kraftförsörjning hittills varit överkomliga och mindre in- gripande än på många andra håll, såsom i vattenkraftlän- derna Norge och Schweiz. ; i - Man kan ej skriva om aktualiteter på vattenkraftområdet utan att omnämna ett par händelser vid årets riksdag. Det har sålunda inför andra lagutskottet anförts, att den ovannämnda lagen om tillfäliga sjöregleringar i Jämtland fått vidare tillämpning än avsett, enär vissa anordningar för vattenreglering därstädes ej kunna betraktas som provi- soriska. På grund av lagens avfattning skulle härigenom vissa allmänna intressen, bl. a. naturskyddssynpunkter, ej bli i tillfälle att yttra sig ens om mera ingripande reglerin- gar. Med anledning härav har utskottet och därefter även riksdagen hemställt om skyndsam översyn av hithörande för- hållanden. De ligger dock i hela landets intresse, att våra vattenkraf- ter så snabbt och effektivt som möjligt ställas i folkför- sörjningens tjänst. Man får därför livligt hoppas, att den föreslagna översynen ej skall medföra några allvarligare hinder härvidlag. En måttlig revision av lagen torde också kunna undanröja de allvarligaste stötestenarna. I motion av representanterna för Jämtlands län i Andra kammaren har hemställts om allsidig utredning, huruvida vattenlagen tillgodoser berättigade anspråk på ersättning och kompensation för skador och olägenheter av vatten- kraftstationer och sjöregleringar. Vidare anse motionärerna, att vattenlagen saknar bestämmelser, som kunde underlätta elektrifieringen i bygderna kring Indalsälven och dess reg- lerade källsjöar. Slutligen ifrågasättes en höjning av den avgift, som enligt vattenlagen utgår för varje genom regle- ringen utvunnen turbinhästkraft. I Vattenfallsstyrelsens yttrande över motionen uttalas ef- ter ett ingående bemötande av kritiken mot vattenlagen bl. a., att ”tidpunkten just nu, då särskilt kraftförsörjnin- gens ledande män äro överhopade med annat och för landet livsviktigt arbete, såtillvida är mindre lämplig för igång- sättande av en utredning om och ett eventuellt omarbetande av vattenlagen, varmed bör kunna anstå, tills lugnare tider inträtt.” SE vattenkraftföreningen ”finner icke den av motionä- rerna begärda utredningen påkallad” och sammanfattar sin av starka sakliga skäl stödda bevisföring härför i omdö- met, att ”i vattenlagen avväges enligt föreningens mening på ett lyckligt sätt förhållandet mellan å ena sidan kraft- och sjöregleringsföretagen och å den andra de lokala intres- sen, som beröras av dessa företags tillkomst. De inkomster, som av företagen stadigvarande tillföras kommun och lands- ting, äro också mycket betydande.” Nyutnämnde vattenrättsdomaren i Norrbygdens vatten- domstol har framhållit, att vattenlagen innebär mycket goda möjligheter att tillgodose en reserv för oförutsedda skador och en kompensation för olägenheter av mera allmän natur. Övriga vattenrättsdomare ha intet att erinra mot den före- slagna utredningen eller tillstyrka, liksom Kammarkollegium, att den kommer till stånd. i Dessa citat torde vara. tillräckligt belysande för uppfatt- ningen i tekniska kretsar om den framkomna kritiken av vår vattenlag. : Riksdagen har emellertid följt andra lagutskottet och hem- ställt om utredning — i detta fall dock endast snarast möj- ligt — om vattenlagens bestämmelser. om bygdekraft och regleringsavgifter kunna anses tillfyllest för det med dem avsedda syftet. å ; | draueus