Tin skydd mot förväxling och stöld bruka alla slags verktyg och maskin- delar ofta märkas eller signeras. Dessa bokstäver och siffror måste vara tydli- ga, lätta att avläsa, hållbara och svåra att avlägsna. Med anledning härav har nu AEG konstruerat en elektrisk signe- ringsapparat med vars hjälp man kan förse så gott som alla slags metaller, även härdat stål, med ursprungsbeteck- ningar, seriesiffror o. d. Apparaten är av enkel och gedigen Elektrisk signerings- apparat konstruktion, tager mycket liten plats i anspråk och kan användas praktiskt ta- get överallt, där man har tillgång till vanlig belysningsström och kylvatten. Apparatens arbetsplatta tjänstgör som den ena elektriska polen, medan motpolen utgöres av en metallgriffel, som i spet- sen är försedd med:' ett volframstift av 212 mm diameter. Det för signerings- stiftet erforderliga kylvattnet tillföres genom en miniatyrslang om endast 6 mm genomskärning. Den med gummi 10 TEKNIK för ALLA Film upptages på — grammofonplatta Thet har lyckats de moderna teknikerna att överföra ljus och ljud till elek- triska vågor, och den saken anses inte längre så märkvärdig. Men nu håller man på att gå ett steg närmare — man håller på att experimentera ut en me- tod att överföra ljusimpulser — film- upptagningar helt enkelt — på grammo- fonplattor, som sedan kunna distribueras ut över land och riken till innehavare av privata små filmprojiceringsmaski- ner. Fullt klar är väl ännu inte uppfin- ningen, men han hoppas en hel del på överdragna elektriska kabeln är också vattenkyld. Under arbetspauserna skyd- das stiftet av en på arbetsplattan an- bringad, väl isolerad skyddskapsel. När strömmen kopplas till, blir volframstif- tets spets glödande och är klart för sig- nering. Spetsen bör endast mäta 0,2 mm i genomskärning och måste därför då och då slipas av för att icke över- skrida detta mått, enär en bredd av över 0,3 mm anses vara oekonomisk i fråga om signeringen. Det föremål, som skall signeras måste vara metalliskt blankt, noggrant rengjort och absolut fritt frå oljor och fetter. s Solmaskiner et är som bekant en gammal dröm att människorna skola kunna utnyttja soloenergin eller ebb- och flodfenomenet direkt. Det sistnämnda problemet har inte fått en tillfredställande lösning, men det förstnämnda har lett till åtskil- liga användbara maskiner. Den första solmaskin som verkligen gick att ut- vinna någon energi ifrån konstruerades år 1876. År 1901 byggdes en annan i Los Angeles där man använde den prin- cipen att genom väldiga speglar kon- centrera solstrålarna på en liten ång- panna. Man kunde på så sätt ta ut tio hästkrafter. Fem gånger så stor effekt lyckades man utvinna ur en maskin som år 1913 ställdes upp utanför Kairo. Än- nu så länge rörde det sig emellertid inte om annat än djärva experiment med ringa praktisk nytta. Inte förrän år 1934 användes en solmaskin i verkligt praktisk drift. Den ställdes upp i Tam- pico i Mexiko, och den blev faktiskt en lönande affär för dem som satsat kapi- tal på den, då man fick avsättning för den alstrade kraften. Man kunde till och med lämna en inte så föraktlig ut- delning på aktiekapitalet. Denna framgång uppmuntrade italie- narna att bygga en jättelik anläggning i Libyen, vilken stod färdig år 1936. Den utnyttjar även soleffekten till att hetta upp ångpannan. Den utvunna energin användes till att driva pumpar varmed man pumpar vatten till tidigare ofrukt- bara delar av den libyska öknen, och på så sätt göra dem fruktbara. Experi- menten ha slagit så väl ut att man pla- nerat flera nya maskiner som skola byggas så fort kriget tar slut. En fulländad solmaskin har naturligtvis framtiden för sig i de varmare länderna där man kan räkna med att en stor del av året är soligt. Den blir ju billig i drift, och det finns ju oerhörda energi- massor att utnyttja, vilka varje sekund slungas mot jorden, den. Och varför inte; kan man köpa Jussi Björlings röst, konserverad i ebo- nit, så bör man väl också kunna få Ed- vard Perssons nuna på samma sätt. Framtiden får utvisa.