Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag på Ålleberg, av Yngve Norrvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut ur den rymliga hangaren och släpas och bäras av starka och
tjänstvilliga armar ut till startplatserna. Nybörjarna håller
till nere på slätten på västsidan, där en ”Schulgleiter” tjänar
som övningsplan och tar sina hopp på något hundratal meter.
De mer avancerade startar -från ”A-hyllan” — cirka fyrtio
meter upp på sluttningen. Lärjungen spännes fast i nosen på
planet, får noggranna förhållningsorder av instruktören, gum-
mirepet häktas fast, ett par man håller stadigt tag i planets
stjärt, de andra spänner gummirepen, och plötsligt kommer det
som ett piskrapp från instruktören: ”Loss!” I nästa ögon-
blick kastas planet upp i luften, gummirepen faller till marken,
Det söndagsflaneronde Falköping söker sig gärna ut till Ålle-
berg. Här har en söt västgötska ställt sig i bra position (även
för vår kamera) under” korven”, alla flygares omistliga hjälp-
reda. Den visar alltid åt vilket håll det blåser, och det måste
man noga hålla reda på vid både start och landning.
8 TEKNIK för ALLA
Till vänster: Kapten Hugosson ger goda råd till Åkerlind,
som just skall upp med ”Klemmen” och den tvåsitsiga ”Kra-
nichen” på släp. Ovan ”Kranichen” släpas fram för start.
och ”Schulgleitern” seglar fram genom rymden med en stolt
— och kanske litet nervös — pojke vid spakarna. Det visslar
i stagen, när planet susor förbi med stadig och jämn kurs.
Tjugo sekunder skall flygningen räcka, och när dessa förrunnit
landar ”gleitern” perfekt på slätten därnere. Och nu blir det
arbete av för ”markpersonalen”. Tjugo sekunder tar flygnin-
gen, men det tar nästan lika många minuter att släpa upp
planet till ”hyllan” — något som grundlägger en strålande
kondition. Man arbetar i grupper, och det hela är så ordnat
att ingen får ligga på latsidan. För att få göra en tjugo-se-
kunders-flygning får man kanske arbeta en halv dag — kanske
mera — och det är således inte att undra på, om man gör sitt
bästa för att luftfärden skall vara så länge som möjligt.
”B-diplomaterna” har hunnit en smula-längre och tar betyd-
ligt djärvare luftsprång, men det är fortfarande ”Schulglei-
tern” de får hålla sig till. Det är först när C-diplomet är i fag-
gorna, som man får sätta sig i en ”Grunau Baby” eller — om
det vill sig väl — en ”Olympia”, och nu börjar den verkliga
festen. Start med gummirep från översta hyllan, eller med
vinsch från det 700 meter långa fältet uppe på kalotten, och
sedermera får man försöka sig på den spännande leken med
start.efter ”Klemmen”, som stegrar sig av förtjusning, när den
fått några liter ljuvlig bensin i skrovet.
J> livet på Älleberg är en fest — även de dagar, då de bort-
klemade sucka över dåligt väder, för då pluggar ållebergarna
teori så det sprakar om det, reparerar små olycksfall i hangar-
verkstaden och resonerar segelflyg av hjärtans lust.
I år har man på Ålleberg anordnat en segelflygtävling, den
första som någonsin ägt rum i Sverige. Vädret var inte över
sig fint, och mycket fick improviseras, men i stort sett var man
nöjd med arrangemangen, och till nästa år vill man sätta i
gång igen — har fått blodad tand.
En dag på Alleberg går fort — alltför fort för den som är
ny på stället och för första gåengen får uppleva segelflygnin-
gens tjusning, även om det — tyvärr — måste ske på avstånd.
Ett är dock säkert; det skall många hinder till att avhålla
oss från ett försök att bli — åtminstone — ”A-diplomavt”.
Vi har läst doktor Rönnows artikel i början av detta num-
mer, läst om sörmlandssmeden, som i likhet med Ikarus och de
andra pojkarna med fantast drömde om vingarna, drömde om
att få lämna jorden och sväva omkring i det blå, både bildligt
och bokstavligt. Tyvärr hade de inte något Alleberg att tillgå,
och ingen Grunau eller Olympia, inte ens en Schulgleiter, och
man tycker synd om dem, och man förstår dem. Drömmen om
vingarna är gammal. Är det inte underligt, att just vi, vår
generation, skulle få den förverkligad. Segelflygaren är nu den
mest avundsvärda varelsen på — över — denna jord, tycker
vi sedan vi sett Ålleberg och känt dess friska, sträva hang-
vindar. Segelflyg är en sport för alla pojkar, och vilken av-
koppling sen! Nog med superlativer, men de äro motiverade.
Yngve Norrvi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
