FRÅN KVICKSILVERLAMPAN TILL STRÖMRIKTAREN När amerikanen Cooper-Hewitt 1902 uppfann > kvicksilverlampan, inled- des en utveckling, som under de gångna 40 åren medfört stora framsteg på elektroteknikens område och som öppnat intressanta framtidsperspektiv. Kvicksilverlampan består av en luft- tom glaskolv, i vars kulformigt utvid- gade ändar elektroder ära insmälta. Kolven är tippbart anordnad och inne- håller kvicksilver. När detta kortsluter elektroderna och kolven därpå tippas, så att den metalliska förbindelsen brytes, bildas mellan elek- troderna en kvicksilverljusbåge. Dess ljus saknar så gott som alldeles röda strålar. Av den- na anledning framträda därav belysta föremål ej i sina na- turliga färger, och kvicksilverlampans användning för belys- ning är därför begränsad. För vissa industriella ändamål spelar bristen på röda strå- lar ingen roll. Ljusbågen är rik på ultraviolett strålning, som genomsläppes av en kvartskolv, varför s. k. kvartslam- por fått medicinsk användning. Slutligen användes för vissa belysningsändamål s. k. blandljuslampor, där kvicksilverlju- set kombineras med vanligt glödljus, som är rikt på röda strålar. Man kan även utnyttja den ultravioletta strålningen genom lysämnen, varigenom ett tillfredsställande ljus erhål- les. De är emellertid på andra områden än belysning som Cooper-Hewitts uppfinning fått stor betydelse. Kvicksilver- ljusbågen verkar nämligen som en ventil, vilken tillåter strömmen att passera blott i en riktning, varför apparaten erbjuder ett medel att likrikta växelström till likström. In- förandet av s. k. gallerstyrning har sedan öppnat möjlighet att åstadkomma omvänd verkan, d. v. s. att omvandla lik- ström till växelström samt även att omforma växelström från ett periodtal till ett annat. Likriktare, växelriktare och omriktare kallas med ett gemensamt namn strömriktare. I utlandet är den vanligaste benämningen mutatorer. Strömriktare utföras för strömstyrkor upptill omkring 500 ampere med glaskolvar, medan det vanligaste utförandet för högre strömstyrkor är användning av järncylindrar. Små glaskolvar kyla sig själva, för större har man använt kyl- ning med fläkt och för järncylindrar vattenkylning. Utsik- ter synas dock finnas att begagna luftkylning även för stora aggregat. För driftsäkerheten är ett högt vakuum av stor betydelse. Glaskolvarna evakueras i samband med . tillverkningen en gång för alla, men järncylindrar förses i de flesta fall med pumpanordningar för vakuumhållningen. Dessutom äro sär- skilda anordningar behövliga för tändning av ljusbågen utom vid små glaskolvar, där tändning sker genom tippning. Strömriktaren kännetecknas av flera betydelsefulla egen- skaper. Den har sålunda hög verkningsgrad vid växlande belastning samt kräver ingen kontinuerlig tillsyn. Vidare äger den högre överbelastningsförmåga än roterande maskiner och är i motsats till dessa tystgående. Slutligen lämpar den sig för automatisering och fjärrmanövrering. Likriktarens viktigaste användningsområde är matning av spårvägar och järnvägar för likström. Den begagnas .emel- lertid även i kraft- och belysningsnät samt inom industriell drift för elektriska ugnar och elektrolytiska anläggningar, där strömstyrkor på upptill 100.000 ampere kommit till an- vändning. Omriktaren har hittills ej fått något större bruk för om- formning av växelström från ett periodtal till ett annat, ehuru det ej är uteslutet, att den lämpar sig för induktions- ugnar och bandrift, Statens järnvägars elektrifiering inne- bär som bekant matning av omformarstationerna med >50- periodig trefasström, som omformas till 16 2&-periodig en- fasström. Vad till sist beträffar växelriktaren, vilken omvandlar lik- ström till växelstrom, har man i Schweiz gjort ett mycket in- tressant experiment, vari kanhända skymtar ett betydelse- fullt framtidsperspektiv, varför vi i korthet skola antyda var- om det rör sig. Ti en riksutställning i Zurich 1939 utfördes en kraftöver- föring, där 5V0 kilowatt transporterades 25 km med 50.000 volts likströmsspänning. Kraftverket levererade trefasström, som likriktades till nämnda spänning, varpå likströmmen i Zirich växelriktades till trefasström och inmatades i stadens nät. Denna provanläggning drevs under utställningen utan störningar. Lik- resp. växelriktare fungerade där som upp- resp. nedtransformator vid en vanlig trefasöverföring. Experimentets betydelse ligger däri, att liksröm har för- delar framför växelström vid högspänd överföring på långa avstånd. Sålunda kräver den endast två ledningar — even- tuellt blott en vid användning av jorden som återledning — mot tre vid växelström. Detta innebär besparingar i anlägg- ningskostnad för både master, isolatorer och ledningskoppar. Vidare medför trefasström vissa energiförluster, vilka man slipper vid likström. Att Schweiz har särskilt intresse för kraftöverföring med användning av strömriktare kan förklaras därav, att i detta land utbildades före trefassystemet det s. k. Thury-systemet för högspänd likströmsöverföring. Huruvida anläggningar av denna art ännu äro i bruk är författaren obekant, men vid hans vistelse'i Schweiz för ett 30-tal år sedan voro ett par så- dana kraftöverföringar fortfarande i drift. Det återstår att se, om strömriktaren skall komma att medföra en renässans för kraftöverföring med högspänd lik- ström. För den elektriska energiens distribution torde tre- fasströmmen även i fortsättningen komma att hävda sin rang- plats. Den uppmärksamme läsaren har kanske fäst sig vid att denna översikt ej innehåller något uppfinnarnamn frånsett Cooper-Hewitts. Förklaringen är, att den skildrade 40-åriga utvecklingen från kvicksilverlampan till strömriktaren för- siggått i elindustriens forskningslaboratorier på skilda håll i världen och därför burit anonymitetens prägel. Ett bättre bevis för den tekniska forskningens betydelse kan knappast anföras än det eltekniska framstegsarbete, som här i korthet antytts. Hos oss i Sverige har ASEA inlagt stora förtjänster om strömriktarens förbättring. Den omnämnda provöverföringen med högspänd likström utfördes av det schweiziska industrifö- retaget A.-B. Brown Boveri & Cie, som varit banbrytande för viktiga etapper i utvecklingen. Ö draueus TEKNIK för ALLA 9 Lö