Fig. 3. Torpedturbin, system Lemåle. 120 hk i 80 sek., fotogenåtgång 1,6 kg, luftförbrukning 28 kg, vattenförbruk- ning 11 kg. hk, "varunder luft-, vatten- och fotogen- åtgången uppgick till resp. 28, 11 och 1,6 kg. Tryckförhållandet före och ef- ter turbinen var 6. Resultatet innebar en betydande effektstegring över den rena ”luftmotorn” och synes ha haft ett visst inflytande på torpedmaskinernas senare utveckling. Bland andra, som arbetat med lik- trycksturbiner, märkas Bonnechose, Wegner v. Dallwitz, Wedekind, Wilson, Nive, Hodek och Nesetril, Semmler, Norman Davey, firman Deutz och Deutschmann. Ingen av dem nådde några hoppingivande resultat; beräk- nade verkningsgrader på bortåt 15 942 kunde ej ens tillnärmelsevis uppnås i praktiken. De andra turbinhuvudtypen, explo- sionsturbinen, har bearbetats av en hel armé av uppfinnare och teknici. Vid denna typ sker ej förbränningen konti- nuerligt utan intermittent med ren- spolning och uppladdning av brännkam- maren mellan explosionerna. Det första förslaget till en sådan turbin härstam- mar från Rappaport. Hans turbin var av reaktionstyp och visas i princip på fig. 4. Turbinhjulet a innehåller en sats från centrum mot periferin gående, vinkelböjda kanaler s—u. Den inre de- len s smalnar utåt. I denna slungas — på grund av centrifugalkraften, när hjulet går runt — gas-luftblandning in från ett hålrum omkring hjulaxeln c och komprimeras genom kanalens hopträng- ning. I dess smalaste del framkallas mellan polerna x och y en elektrisk tändgnista t; den antända gasen expan- derar i det från rotationsriktningen böjda kanalrummet u och ger på så sätt upphov till en rotationsimpuls. På pap- peret är det hela klassiskt enkelt och tilltalande och borde kunna ingå som ar- betshypotes i en uppfinnareroman; i praktiken ställer sig saken litet kinki- gare. Turbinhjulet måste kylas, varför kanalen s omväxlande matas med gas- blandning och ren luft, vilken senare alltså tjänstgör som spolmedel mellan explosionerna. Avsikten var också att dessutom kyla turbinhjulet genom infö- rande och förångning av finfördelat vat- ten. Försöksresultat ej kända. Andra, mer eller mindre invecklade reaktionsturbiner av explosionstyp ha framlagts av bl. a. Brewil, Feichtinger, Lees, Kwravodine, Zsélyi, Samoje, Weg- ner v. Dallwitz, Fassbender, Bärwinkel, Imhoff och Whiteside. Karavodine nåd- de vid försöksdrift 2,5 Jo verknings- grad; de övriga ha förmodligen ej lyc- kats stort bättre, eftezgsom de ej låtit höra av sig vidare. Fig. 4. Principskiss av Rappaports re- aktions-explosionsturbin, det första för- slaget i denna kategori. Försöksresul- tat ej kända. | 1 [2en det stora namnet inom gas- turbintekniken, har arbetat med ex- plosionsturbiner av aktionstyp, d. v. s. med fasta förbränningsrum. Hans tur- binenhet ser i princip ut så, som fig. 5 visar. A är brännkammare, B luftbe- hållare, C gasbehållare, D styrd inlopps- ventil för luft, E styrd inloppsventil för gas, resp. spridare för flytande bränsle, F klappventil, G munstycke, H turbin- hjul, I gasavlopp. (Dessutom finns ett ej visat tändstift.) I en turbin äro fle- ra sådana enheter anordnade i cirkel omkring turbinaxeln med styrning av ventiler o. dyl. från denna. Arbetsför- loppet är följande: Genom kompressorer av något slag fyllas behållarna B och C med luft resp. gas av ringa övertryck. Genom venti- lerna D och E insläppas efter varandra luft och gas i brännkammaren och blan- SS ORK I EL G pr (€ Fig. 5. Schema- tiskt snitt genom Holzwarths brännkammare. das intimt genom virvelbildning. Här- under är ventilen F stängd. När bland- ningen på elektrisk väg antänts, sker en tryckstegring, som öppnar ventilen F, gasen rusar ut genom munstycket G och påverkar <:turbinhjulet H. Därefter tvångsstänges ventilen F, men ganska sakta, så att genom ventilen D insläppt spolluft kan komma ut efter att ha blåst ren kammaren A med ty åtföljande av- kylning och fyllt den med luft för nästa gasinblåsning, resp. bränsleinsprutning. 1908 byggdes efter Holzwarths kon- struktion hos Körting en försöksturbin. Under experimenten med denna döko en mängd praktiska svårigheter upp men besegrades på ett så lovande sätt, att man byggde en för praktisk drift avsedd 1.000 hk vid 3.000 varv/min turbogene- rator med vertikal axel o. 10 förbrän- ningskamrar. Denna (fig. 6) byggdes av Brown-Boveri & Co i Mannheim. Emel- lertid fick man ej denna turbin att gå på full belastning. Så länge man körde med 4—5 kammare, gick den rätt hyggligt, men när man försökte köra med alla tio, cv blev resultatet dåligt. Svårigheter av alla de slag uppstodo och kunde blott delvis undanröjas. 1912 tröttnade Brown, Boveri på saken, men Holzwarth lycka- des intressera den stora firman Thyssen och professorerna Schile och Stodola för saken och arbetade vidare. Så små- ningom blevo resultaten bättre, och en oljedriven turbintyp gick ganska bra. 1928 återupptogs samarbetet mellan Holzwarth och Brown-Boveri, som un- der de gångna åren skaffat sig en rik erfarenhet beträffande avgasturbiner med kompressorer för överladdning av : förbränningsmotorer. En 2.000 kW för- söksturbin för dieselolja byggdes provi- soriskt och underkastades prov, som skulle bli avgörande för de slutliga kon- struktionsritningarna. Det gick emeller- tid långsamt med dessa, och den ena konstruktionen efter den andra gick i papperskorgen på grund av uppdykande svårigheter. Till slut gick hela projek- tet den vägen på grund av en upptäckt, som Brown-Boveri gjort i samband med turbinförsöken. Mer hade nämligen funnit, att värme- förlusterna till kylvattnet (för kyl- ning av brännkamrarna) voro förbluf- fande stora och tydligen inte alls rät- tade sig efter gängse lagar för proces- sen. Varför inte använda detta faktum för ångpannekonstruktion? D. v. s. låta värmet gå till vattenuppvärmning i första hand och använda blott en liten del av det för drift av en gasturbin, (Forts. å sid. 12) F Bio d = K sl | | HE | 3 | | K se NN | Sö | Fig. 6. Holzwarths turbogenerator med vertikal axel 1912. Beräknad eff. 1.000 hk vid 3.000 varv/min uppnåddes dock aldrig. Totalhöjd 6.360 mm, vikt utan dynamo och kompressor c:a 25 ton. Turbinen hade 10 brännkammare. Det behövdes ytterligare 25 års arbete, in- nan Holzwarth fick fram en verkligt praktiskt användbar gasturbin. TEKNIK för ALLA 71