Ett begränsat antal kompletta Årgångar 1941 TERNEE kunna nu erhållas bundna i två stilfulla klotband för endast 20:— kr. + frakt 1:20 kr. REKVIRERAS FRÅN TfA:s EXPEDITION BOX 3137, STOCKHOLM 3. Likvid inbetalas lämpligast per postgirokonto 157992. Även mot postförskott varvid dock postförskottavgiften tillkommer. Personer i «Stockholm kunna vända sig direkt till tidningens expedition, : Tunnelgatan 3. Tel. 116079. Veckans bästa äventyrsnovell finner Ni alltid i som dessutom varje vecka bjuder på spän- nande resor till okän- da världar, ett fängs- lande idrottsäventyr — skrivet av den fram- stående sportjourna- listen Björn Leroy. Pröva Er intelligens på pristävlingarna och korsordet i den läsvärda tidningen VECKANS AVENTYR Utkommer tisdagar e 35 öre 20 TEKNIK för ALLA byggnaden, så var det i sanning på ti- den att börja med efterforskningarna. Han skuggade Briggs nära två kvarter, men så svängde denne in på en större, klart upplyst gata. Sigge måste nu hålla ett större avstånd från den skuggade för att inte riskera att bli upptäckt. Ett ögonblick senare hejdade sig Briggs vid ett trafikljus och väntade synbarligen på att kunna gå över gatan. Nu kunde Sigge se honom helt tydligt. Det han hade i handen var en av de tunga skruv- nycklar, som arbetarna använde till att skruva fast bultarna med. Sigge skyndade sig efter honom, men han kom för sent. Briggs dök ned i entrén till en av tunnelbanans stationer. Några sekunder senare be- fann han sig redan i ett tåg som just satte sig i rörelse. Sigge stod ensam kvar på den kalla perrongen. VI. Sigge arbetar ensam. K vällen efter det att Sigge sett det egendomliga ljuset på Phoenix- byggnaden, satt han uppe hos Kent och pratade till långt in på natten. När de slutligen skildes, var Sigge så sömnig, att det värkte i hans ögon, och Kent kunde inte låta bli att gäspa. Men de hade åtminstone gjort upp en plan. — Du är en lycklig ost, sade Sigge och gned sig i ögonen. Du kan få sova så länge du vill i morgon. Kent vän- de sig ovigt i sängen. — Jag skulle gärna byta ut min morgonsömn mot en rygg, som inte ger en känslan att man blivit sparkad utför en massa trappor. Nästa morgon tyckte Sigge, att det kändes som han haft blytyngder i alla sina muskler och hans ögon varit hop- limmade. Han kände sig inte riktigt vaken förrän han kommit ut i den råa och kalla marsluften. När han skuffats och knuffats ned i tunnelbanan, tänkte han närmare över den plan, som Kent och han funderat ut föregående kväll. De hade gJort upp, att var och en av dem skul- le försöka iakttaga varje större arbete, som utfördes i Phoenix Building för att kunna se, om det gick att upptäcka varifrån de mystiska händelserna stammade. Innan de var säkra på vem som var den skyldige, ville de inte röja sina upptäckter och planer för någon. — Jag tror, att man får söka bovar- na på kontoret, hade Sigge framhål- lit, men Kent höll på, att de lika noga måste bevaka stålarbetare, timmermän, murare och målare, över huvud en- var som var sysselsatt i Phoenix Building. Den morgonen skulle Sigge försöka hålla ögonen på arbetarna uppe vid kranarna. Det fanns två stora kra- var högst uppe på stålskelettet. När. Sigge närmade sig byggnaden var ba- ra den ena i arbete — den såg ut som en senig arm, som sträckte sig ut från skyskrapans topp. I det ögonblick som Sigge kom in genom porten lade han märke till att O'Brien, nattvakten, vilken brukade stanna till lite över åtta, inte var på sin plats. — Var är O'Brien? fråga- de han ett par arbetare, som stodo och pratade i entrén. Fått sparken, sade den ene. Och Tonetti med! De vän- tade inte, att Sigge skulle kommen- tera upplysningen utan avlägsnade sig utan att säga ett ord till honom eller varandra, innan de hunnit ur hörhåll. Sigge kliade sig i nacken. Det hade alltså gått så långt nu, att ingen vå- gade lita på någon annan här i bygg- naden. Det var ingen som vågade säga något, därför att man inte ville riskera, att det kom till oriktiga öron. Sigge undrade, om kanske O'Brien och Tonetti haft något att göra med de mystiska ljus, han sett brinna fö- regående kväll. Men det tycktes inte finnas något sätt, på vilket han kunde få veta något mer om saken. Tonetti hade alltid verkat sömnig, men det bevisade ju ingenting, särskilt inte att han varit i byggnaden kvällen förut. Sigge skulle börja dagen med att bära upp nitar, dels till Swensons, dels till Caseys lag. När han lade ned sin börda vid sidan om den lilla irlända- ren, märkte han att hela plattformen skälvde under hammarens dånande slag. — Hur står det till med din kamrat, frågade Casey under det att mannen med hammaren unnade sig en liten vilopaus. Jap hörde, att han blivit skadad. Sigge berättade vad som hänt och slutade med ett utrop, därför att det förfärliga hamrandet började på nytt. Casey kastade en ny glödande nit till. Bates tog emot den i sin bleck- hink ungefär som man fångar upp en boll. Sigge hade själv försökt sig på att fånga upp nitar med en hink en gang på frukostpausen, och det hade