Nr 39. 25 sep. Teknisk Revy 1942. 3:e årg. Red. & Exp. Tunnelgatan 3, Stockholm. Redaktör och ansv. utgivare Gunnar Fahlnes. Annonsavdelningen, Tunnelgatan 3, tel. 101199. Red.-sekr. Yngve Norrvi. — Telefon växel 11 60 79, 10 11 99. Prenumerationspris helår 15:— kr., halvår 7: 75 kr., kvartal 4: — kr. Postgirokonto 15 79 92. Postbox 3137, Stockholm 3. Arg. III. Eftertryck av Teknik för Allas innehåll förbjudes! a — Människor av skilda yrken och syssel- sättningar få då och då ett blixtran- de infall, ett verkligt praktiskt uppslag. Vederbörande är kanske i första ögon- blicket böjd att överdriva betydelsen av sin idé, han ser redan i andanom hur hans uppslag leder till en revolu- tionerande uppfinning. Men i regel har inte denna tanke tänkts till slut förrän tvivlet börjar inställa sig och idébära- ren hamnar som regel i en mängd mot varandra stridande känslor: å ena si- dan överdrivna förhoppningar om att bli rik och berömd, å den andra en be- klämmande känsla av att sakna tillräck- lig kunskap och erfarenhet för att kun- na utarbeta uppfinningen. Detta gäl- ler icke blott lekmannen utan ofta även den fackman, som hämmas av exempel- vis brister i sin grundläggande utbild- ning eller av alltför specialiserad er- farenhet. För fackmannen lurar i regel en ännu större fara, den s. k. yrkes- blindheten. Fackmannen känner — till skillnad från lekmannen — sitt område; han vet vilka vägar man redan gått och hur långt man hunnit inom gränserna för hans specialfack; han vet också, i vilka riktningar forskningen försöker tränga fram, var det lönar sig att forska för att kunna skapa något nytt. Men för honom ser det däremot ut som om de högt förädlade industriprodukterna (t. ex. järnvägsvagnen, telefonen, ka- meran, geväret, mikroskopet m. fl.) hade nått en så absolut teknisk fulländ- "Konsten att uppfinna” heter den tredje boken i Teknik för Allas populära handboksserie. Vi publicera här första kapit- let, som handlar om ”upp- slaget". N $F ning, att det vore meningslöst och över- flödigt att försöka förbättra dem ytter- ligare. Fackmannen, som dagligen står i kontakt med en perfekt funktionerande apparat, som känner dess goda egen- skaper och sinnrika konstruktion, kom- mer ofta inte på den tanken att man kan ta ytterligare ett steg, ett modigt steg, som kunde öppna vägen till en helt ny värld. EF" kort tid före ljudfilmens uppkomst sade mig en mycket skicklig film- apparatspecialist, när vi talade om möjligheten att ytterligare fullkomna filmkameran: ”Ni skulle kunna lägga 100.000 dollars på bordet; det är ändå absolut otänkbart att göra den minsta praktiska förbättring på den amerikan- ska filmkameran — den är kort sagt fullkomlig.” Två eller tre år senare tävlade en hel armé av tekniker och kamerakonstruktörer om att bygga den nya ljudfilmkameran! Konsten alt ” EEE a Lekmannen däremot ser trots sin be- gränsade kännedom ofta mer objektivt på saker och ting. Tack vare sin frihet från yrkesblindhet ser han lätt nya mål dock utan att ana de jättestora svårig- heter som ej sällan måste övervinnas för att målet skall uppnås. Många nu- tida bekvämligheter och praktiska för- bättringar i vårt dagliga liv har indu- strien frambringat på uppslag från lekmän — konsumenten har visat pro- ducenten, lekmannen har stimulerat fackmannen till det nya framsteget. — Hade jag besökt Teknologiska Institutet, skrev John Ericsson till en vän, hade jag sannolikt varit så bunden av en massa auktoriteter, att jag aldrig kunnat utveckla något självständigt var- ken i mekanik eller fysik. Men infallet, som flammar upp plöts- ligt som en lysande meteor, förbleknar och försvinner oftast lika fort, som det kommer. ; Plötsligt, genom en tillfällig kombina- tion, blir hjärnan retad att tänka, men om tanken inte blir fasthållen, utvid- gad och kombinerad med andra tankar, sjunker den nästan säkert tillbaka i glömskans hav. Hur många praktiska uppslag, hur många värdefullt tankar ha inte spårlöst gått förlorade bara därför, att den tänkande varit för be- kväm att genast fästa dem på papperet! Därför är mitt första råd till den som tror sig ha fått ett gott uppslag: (1) Har ni en god idé, så håll fast vid den och formulera den så träffande som — ar I