2 sträckte hals och tittade. Det var verkligen en vacker syn att se Olym- piorna segla fram i det blå lufthavet, och deras förare Sven Åhblom och Stig Fägerblad tog också fram hela arsenalen av publikknipande tricks för att ge full valuta för entrépriset. Loopings, flera i följd, roll, störtdyk- ning, en ”hjuling”, som söker sin like i elegans, och mycket, mycket annat. Applåderna vid landningen uteblev inte heller. Åhbom landade ganska bra vid mållandningsmärket och gick kanske och hoppades på en del poäng i landningstävlingen. Fägerblad fick en ännu bättre placering, men sedan kom GSösta Tärnlund och var ofin nog att placera sin kärra mitt i mär- ket, och därmed var den tävlingen avgjord. ”O,o m” fick flygledaren fu- rir Lindelöw skriva i protokollet. En siffra som talar sitt tydliga språk om ållebergsinstruktörernas skicklighet. Or sedan fortsatte man med viss- lande flygstarter med Olympior och den ståtliga Kranichen, i vilken undertecknads ringhet bjöds på en fascinerande tur över tändsticksstaden och dess sköna omgivningar. Den färden skulle man vilja skriva en hel tidning full om, men det finns ju and- ra saker också, som pockar på ut- rymme, så vi nöjer oss med att reka- pitulera sensationen i korthet. En svart åskstapel uppenbarade sig plötsligt över fältet, och Stig Fäger- blad, den flygande kemigrafen, fick bråttom att hängsla på sig och under- tecknad fallskärmarna, spänna fast ”offret” och sig själv i Kranichen och ge klartecken till löjtnant Wenner- ström i Mothen, som i nästa ögon- blick surrade iväg som en ilsken ge- ting över gräsmattan och steg mot höjderna med Kranichen och oss sä- kert inburade. På 800 meter drog Fägerblad loss wiren, Mothen stack lättad iväg, läm- nande" oss ensamma med det fagra Småland under oss och en svart åsk- stapel över oss. Och nu skulle det segelflygas! Och det gjordes det också. Fast termiken hade gått hem och lagt sig. Äskstapeln ville inte lyfta oss. Tryck- ning och ett språng med 130 kilome- ters fart till en molnklimp åt Hus- kvarna-hållet. Vi förlorade väl hund- ra meter i höjd på kuppen, men vann kanske femtio i en snål blåsa i svagaste laget. Ny tryckning, en blåsa till läng- re bort. Stigningsmätaren kröp åter över nollan, men någon riktig fart 6 TEKNIK för ALLA I nästa nummer: Hur organiseras en segelflygklubb? En intressant och instruktiv artikel av Ingenjör Georg Deéerantz blev det inte. Termiken hade verk- ligen gått hem och lagt sig. Tallsko- gen bjöd på en smula uppvind men inte tillräckligt för några större kliv mot höjderna. Fortfarande hade vi Sommarflygare och vinterflygare på ut- ställningen — ett populärt inslag. dock 600 meter mellan oss och Små- ländska höglandet, och där dansade nu Fägerblad en lustiger dans med Kranichen och medarbetaren, som vid det här laget hunnit fastslå, att ska man flyga, så ska man flyga utan motor. För då känner man att man flyger. Det kan nog ha sina behag att skutta ner till kontinenten med något av Aerotransports komfortabla åk, men inte går det upp mot att sit- ta i ett motorlöst plan och segla fram över Smålands höga berg och djupa dalar, konkurrera med spralliga och ungdomligt övermodiga kråkungar och majestätiska måsar med hemorts- rätt i Munksjön eller Vättern, och inte höra något annat än vindens viss- lande omkring sig. Det är en Upp- levelse, som man vill göra om. Tyvärr, så tog de 600 meterna slut så småningom, och det var ingenting annat att göra än att styra den lång- vingade fågeln tillbaka mot flygfältet och gå ned på den gröna mattan. Men innan vi åter trampade foster- landets jord, hade vår skicklige föra- re dock hunnit med att demonstrera en perfekt och ganska våldsam ving- glidning, som kändes härligt kuslig för den oförberedda passageraren. Sedan var det bara att konstatera, att ”dagen” fortskridit ganska långt, och att man var framme vid finalen, men vilken final! Uppvisning av ett luftvärnsförband från A 9. Det var högsta beredskap i kvadrat och man blev lindrigt sagt imponerad av vad som presterades på några korta minu- ter. Våra artillerister kan tydligen sin sak ganska bra, vilket kan vara gott att veta. Segelflygdagen i Jönköping var en av de stiligaste vi sett, och vi hoppas och tror, att den gav ett bra tillskott i kassan och tillförde segelflyget mån- ga nya anhängare. Slå på trumman; segelflygare! Och håll jönköpings- takten! Yngve Norrvi. Tord Ångström 320 år Lördagen den 19 september passerade luftfartsinspektör Tord Ångström halv- sekelgränsen och blev givetvis föremål för omfattande hyllningar. Ingenjör Ängström var på sin tid en av de första svenskar som ”flög rik- tigt”. Efter en grundlig utbildning vid Blériots flygskola i Frankrike återvän- de han till Sverige och tilldelades som den femte i ordningen Svenska Aero- klubbens aviatördiplom. Ären 1912—14 gjorde Ängström en mängd uppstignin- gar och som civil arméflygare hade han trots sin ungdom en stor fond av er-. farenheter att ösa ur. Åren 1915—16 tjänstgjorde han som marinflygare, men övergick sedan till det rent tekniska området. Han har bland annat varit sta- tens besiktningsman för flygplan och teknisk rådgivare i Aerotransport. In- genjör Ångström har representerat Sve- rige vid en rad internationella konfe- renser och har som bekant med stor framgång arrangerat luftfartsutställ- ningar. Han har vidare varit en flitig skribent, och hans ord i aktuella flyg- frågor har alltid vägt tungt. Såsom bekant är ingenjör Ångström sedan fle- ra år tillbaka medlem av Teknik för Allas redaktionskommitté.