När dammsugaren ett stort varuhus i New York fanns vid århundradets början en portvakt och lagerförman vid namn Spangler. Hans föräldrar hade kommit från Tysk- land och hette sannolikt Spengler. Spangler var en uppfinningsrik männi- ska och då det förargade honom att se hur ett helt regemente av skur- och städmadammer förde en fåfäng kamp mot dammet i varulagret, plockade han på lediga stunder ihop en apparat, ge- nom vilken han med hjälp av en hand- pump kunde suga upp aamm och aär- igenom åtminstone hålla rent i vinklar och vrår på :sin egen arbetsplats. Så uppstod den första dammsugaren. En dag kom läderfabrikanten Hoover tillfälligt till lagret och uppmärksam- made Spangler, medan han höll på att dammsuga på sin arbetsplats. Då han själv hade mycket obehag av dammbild- ningen i sin egen fabrik, intresserade han sig mycket för denna dammsug- ningsanordning. Han föreslog Spangler att övergå till hans företag och att byg- ga en dammsugningsanläggning i läder- fabriken. ; Apparaten förbättrades och Hoover insåg snart, att en fabriksmässig till- verkning av sådana dammsugnings- aggregat kunde bli en stor affär. Han upphörde därför med läderfabriken och övergick till att helt ägna sig åt damm- sugaretillverkningen. Spangler själv fick icke uppleva sin dammsugares se- gertåg, ty han dog redan några år där- efter. Fri den första idén att använda en pump för insugning av damm och från de första praktiskt utförda. dammsug- ningsanläggningarna, som kommo i bruk omkring 1906 — även Siemens byggde på den tiden dylika aggregat — fram till de moderna dammsugare, som vi i dag sälja, leder en lång väg över många års rastlöst arbete och otaliga uppfin- ningar och förbättringar. Man får en levande bild av denna utveckling, om man gör sig mödan att i gamla tidskrif- ter och patent efterforska hur de första dammsugarna sett ut. Dessa första maskiner voro tämligen stora och ohanterliga. Man monterade dem därför mestadels på ett fast funda- ment i källaren. En sådan anläggning utfördes på sin tid av firma Siemens i källaren till en villa i Berlin. Även Preussiska Statsbiblioteket erhöll på den tiden en sådan anläggning. Till de olika våningarna och rummen drogs rör, vid vars utloppsöppningar slang med borste eller munstycken fastgjordes. Det uppsugna dammet vandrade ge- nom sugröret ned i källaren och blev där antingen utfiltrerat eller som vid andra fabrikat uppfångat av vatten, som sögs omkring i pumpen. Det smutsiga vattnet flöt in i en vattenbe- hållare eller omedelbart till ett avlopp, under det att friskt vatten strömmade till genom ett annat rör från vattenled- ningen. Vattenförbrukningen pr timme uppgavs vara 300—360 liter. Som en särskild fördel hos detta 12 TEKNIK för ALLA Den första portabla dammsugaren vägde 32 kg och ”kunde ledigt bäras av 2 man” system gentemot typen med filter fram- hölls, att man också kunde suga upp mindre vätskemängder, i synnerhet rent eller förorenat vatten som t. ex. små mängder sjövatten, som kommit in i ka- jutor på båtar etc. Jämte stationära byggde man även portativa dammsugningsaggregat, som mestadels ägdes av någon rengöringsan- stalt. Dessa vagnar, som kördes från hus till hus, voro ett bekant inslag i ga- tubilden. Man hyrde dem med betjä- ningspersonal för en eller flera dagar och förenklade på så sätt storrengö- ringen. Den långa sugslangen drogs antingen genom trapporna och dörrarna eller ifråga om de övre våningarna genom de rr pf Sinnen Tramsportabel anläggning från år 1900. var ung öppnade fönstren. Många hus, hade ock- så stigarrör utmed "stuprören..Sug- slangen drogs;då genom fönstret till an- slutningsställena, som funnos för de - olika våningarna. De portativa dammsugningspumpar- na drevos till en början med bensinmo- torer. Dessa såvo emellertid, enligt vad det berättas, ofta nog anledning till klagomål på grund av det störande lju- det och därför att de då och då stan- nade mitt under arbetet. Förutom detta voro kostnaderna för dammsugare med bensinmotorer tämligen höga, ty för det första voro dessa dyra i anskaffning och för det andra måste flera man med- följa för skötseln. : När därför de elektriska motorerna så småningom förbättrades, föredrog man dessa mer och mer som drivkraft för dammsugningsanläggningarna, d. v. s. i den månh som elektrisk ström stod till förfogande. = De mera affärsbetonade verken lade sig till med elektriska dammsugare och hyrde ut dessa för en billig penning pr dag., Detta visade sig vara en glänsande reklam för = elektricitetsverken och många hushåll nyelektrifierades med tanke på den elektriska dammsugningen. nder tiden hade aggregaten vytterli- gare förbättrats och omkring 1908 an- mälde en amerikansk firma en ”lätt, transportabel” elektrisk dammsugare, som vägde endast 70 engelska pund (c:a 32 kg) och som: bekvämt kunde bäras upp och ned för trapporna av ”två man”. Dammet uppsamlades vid dessa mind- re aggregat antingen i en vattenbehål- lare, som tid efter annan tömdes och åter påfylldes med friskt vatten, eller blev utfiltrerat av en duk och samlat i en behållare utförd som en låda, vilken man drog ut och tömde. Det tycks inte ha varit så mycket be- vänt med sugkraften hos dessa ”lätta” apparater, ty enligt bruksanvisningen måste mattorna först grundligt rengö- ras medelst en stor dammsugningsan- läggning.. Sedan kunde man hålla rent genom så mycket oftare återkommande användning av den ”lilla” dammsuga- ren. Mera kunde man också icke vänta av dessa dammsugare, ty deras vakuum uppgick i basta tall till enaast c:a 75 mm. Även om denna siffra bort komplet- teras med uppgift om luftmängden för att ge ett begrepp om sugförmågan, så förstår man likväl, att denna måste ha varit rätt obetydlig, om man jämför motsvarande hos moderna dammsugare som t. ex. Protos Superior med ett va- kuum av 660 mm vid en luftmängd av 1.550 ltr/min och en vikt av knappa 12 kg. Skillnaden framträder måhända ännu tydligare vid jämförelse med än mindre dammsugare med en vikt av c:a 4 kg. Hur omfattande utvecklingen och förbättringen av dammsugaren varit framgår måhända tydligast av dessa ” jämförelsetal. |