planer denna artikel handlar. rigets. ödeläggelser komma att nöd- vändiggöra, att otaliga städer runt om i Europa måste mer eller mindre återuppbyggas, och frågan är då, hur de komma att se ut. Det London, som reser sig efter bombardemangen, kom- mer säkerligen att bli mycket olikt det gamla, där historiska byggnader och smala gator, trots nog så många ny- byggnader, spelade en dominerande roll. Och detsamma gäller de flesta städer, vilka lidit under luftbombardemangen. Finns det nu någon riktlinje som man kan gå efter? - Egendomligt nog har frågan först och främst väckt intresse i Amerika — Europas krigförande län- der ha ju haft annat att tänka på — men arkitekter finns det ju' i alla län- der, och de ha med intresse: studerat de förslag vilka framkommit i USA, innan Amerika kom med i kriget. Det är dock icke förslag som rikta sig ute- slutande till fackmän, ty frågan, hur en stad skall se ut och hur vi skola bygga och bo, måste naturligtvis intressera alla medborgare i ett land. En stor ' entreprenörkoncern i New York har nyligen sänt ut en rundfråga 16 TEKNIK för ALLA fr När kriget en dag tar slut och återuppbyggnadens tid är inne, kommer säkerligen en mängd av Europas städer att återuppstå i mycket förändrad gestalt. Arkitekter av skilda nationer hålla redan på att planera framtidens stadssamhällen, och det är om dessa ARR Parti från Världsutställningen i New York gatuparit från våra dagars New York. N till framstående" arkitekter, vetenskaps- män — däribland särskilt ingenjörer — och affärsmän i Förenta Staterna och Kanada för att höra dessa människors idéer och förslag med hänsyn till vil- ken värld vi — Europa först och främst, men Amerika också för så vitt som nya byggnadsmetoder naturligtvis påverka arkitekturen på båda sidor Atlanten i lika hög grad — enligt deras åsikt kom- ma att leva i om 20 eller 30 år, hur de större städerna på den tiden komma att se ut, och vilka praktiska förbättringar de: vilja föreslå införda. Svaren från fysikern och nobelpristägaren doktor Robert A. Millikan och General Motors direktör, Charles F. Kettering, voro av särskilt intresse. Det var doktor Millikan, som för ett par år sedan tilldrog sig intresse genom sitt yttrande, att världen av 1959. skul- le ha färre likhetspunkter med världen av 1939 än en bil i dag har med den första bilmodellen. Kettering yttrade i enqueten något liknande, i det han sva- rade, att en människa år 1960 eller 1970 naturligtvis inte skulle leva i ett hus av 1942 års modell, lika litet som vi i MI a 1938—39. Bilden till höger visar ett typiskt dag åka i en bilmodell från 1910! Båda förutse att ”höjdgator” komma at vara det som präglar stadsbilden, i det de äro övertygade om att: trafiken på den tiden kommer att nödvändiggöra sådana samfärdsådror. Tanken skulle vara den, att man hade uteslutande en- kelriktad trafik eller biltrafiken en- bart hänvisad till den ena samfärdsåd- ran, fotgängare hänvisade till den and- ra, medan — överraskande nog — spår- vagnar och omnibussar, enligt deras åsikt, komma att försvinna. och lämna plats åt underjordiska tåg, och — vad som kanske är det mest överraskande — folk på den tiden med hänsyn till sin hälsa i vida större utsträckning kommer att gå. D: gåvo också åtskilliga närmare anvis- ningar om hur stadsplaneringen så- väl som husinredningen skulle utforma sig. Deras idéer sammanföllo här täm- ligen noggrant med en detaljerad ut- formning, som Marcel Breuer, som är professor vid Harward Arkitekt-Akade- mi, framställde. Breuer, vilken är ung- Parti från framtidens stad. rare till börden, har skapat en er- känd internationell arkitektskola. Han är i hög grad fantasirik och full av in- tuition, egenskaper, vilka avslöjat sig i den nästan fem meter höga modell till en del av en modern stad, som han och hans kollega, F. R. S. Yorke, helt nyli- gen utställt, De båda arkitekterna hade av ett stort byggnadskonsortium blivit anmodade att utarbeta teckningar och modeller till en modern stad, vilken skulle ligga på en jämn, vidsträckt terräng vid en sjö el- ler i närheten av havet. Det var dem emellertid omöjligt att genomföra utar- betandet av en modell till en hel stad, och de nöjde sig därför med att skapa en del därav. Först och främst önskade de påvisa det närmare sambandet mel- lan de olika delarna av staden: bostads-, butiks-, kontors-, rekreations- och nöjes- kvarteren, som de kallade dem. Det var därför nödvändigt att sam- manpressa de enstaka delarna, och man hade därför på modellen utkanten av Westend-kvarteret med butikerna, som TEKNIK för ALLA 17