[ERAN och försäkra Eder om att erhålla tidningen punktligt och utan avbrott. Prenumerationspriset är endast: Helår kr. 15:— Halvår kr. 7:75 Kvartal kr. 4: — Inbetala avgiften på postgirokonto 157992, eller insänd kupongen här nedan, så uttaga vi avgiften ge- nom postförskott. MEN GÅ REDAN I DAG till posten och verkställ : prenumerationen! Bostad: Till Teknik för Alla, Pren.-avd., Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad prenumererar härmed på Teknik för Alla under 1 helår — 1 halvår — 1 kvartal. Stryk det ej önskade. /3 SMED SAN SIT SG OG LAG + postförskottsavgiften torde uttagas genom postförskott. INT: 0 sön eger ejie 0 ej nie öde slev KA sa Nr ka fn TS ARE SIE RENSA BA AA NE SR LAR RE RAR fr AROR OR RS OR AR ARTER RAR RT TE OST ORO TA OO GA Ek OO Cd I AS OO NIKKOR G RAR AA AE SLR FR IF R IR O RER CRS OMOTO RS CIO UTG UL ORSA O OCT OAS CGL YLUOVOKLUEVN SKRIV TYDLIGT! 22 TEKNIK för ALLA en evighet. Det här arbetet var inte något, som man kunde forcera sig fram igenom som när det gällde att resa en stålpelare. Varje gång man fångat upp en nit, kom genast en ny farande, som vinden fick att gå skevt. Sigge kastade en blick på de andra. De arbetade utan att säga ett ord. Och svettdropparna blåstes bort från deras pannor lika snabbt som de bil- daädes. | Det kändes som hammaren skulle bulta i hans eget bakhuvud. Han fuk- tade sina torra läppar. Vinden gjorde honom alldeles yr i huvudet, vinden och hammaren. En ny nit kom farande emot ho- nom, han såg den liksom i dimma. Vad skulle hända, om han inte lycka- des fånga den. Skulle den träffa ho- nom själv eller Spike eller Cookson. Han lutade sig framåt för att fånga upp den, och han måste böja sig bak- åt, då han fick den. Några centime- te mer åt ena eller andra sidan, och vinden skulle svepa ner honom från plattformen, ned på gatan — tjugo våningar under dem. ”Klar?” ropade Bates. Han tjöt så högt han kunde, men hans röst som kastades tillbaka av vinden, nåd- de Sigge blott som en viskning. Sigge lutade sig framåt. Nu skulle han inte kunna fånga upp många fler nitar. Det var omöjligt att beräkna, vart vinden skulle föra nitarna. Hans synförmåga började svika honom. Hans händer darrade av trötthet. Han lutade sig stelt bakåt, när han fångade upp niten. I samma ögon- blick ljöd en skarp vissling. Arbets- dagen var slut! Och vilken dag! Hz följde de andra tillbaka över stålbalken. Och han var så trött, att han knappast visste vad han gjor- de, när han klättrade ned för stegarna. Det enda han var medveten om, var stormen som fortfarande tjöt och ruskade honom lika häftigt som tidi- gare. ”Hur mycket klarade vi?” stönade han, då de nått de skyddande väggar- na på femtonde våningen. ”Tjugofem mindre än i fjol. Då satte vi rekord.” Sigges hjärta snör- des samman. Hade allt detta inte tjänat nånting till. Nu rök i alla fall Kents och hans framtidsförhoppnin- gar all världens väg. ; ”Du jobbade flott,” sade Bates, men Sigge hörde honom inte. Kelly och Kent väntade på dem på bottenvåningen. ”Är det nån som är ÖA ARR OEI ra