- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 4. 23 jan. 1942 /
5

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Autogiro och helicopter, av Hans Pettersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att autorotationen skall komma i gång
och rotorn börja bära maskinen på van-
ligt sätt. Med denna anordning blir start-
sträckan reducerad till noll och även
nedstigandet kan göras mycket brant.
Därmed är det ena huvudvillkoret för
”luftdroskan”, oberoendet av särskild
flygplats uppfyllt, varjämte maskinens
långtgående styrsäkerhet kommer ytterst
nära uppfyllandet av det andra villko-
ret, riskfrihet.

Autogirons överlägsenhet i kuperad
terräng sådan som dominerar i vårt
land är uppenbar och demonstrerades
för ett par år sedan genom vår förste
autogiroflygares, v. Bahrs landning up-
pe i fjällen vid sjuktransport. Men ock-
så för många andra praktiska ändamål,
såsom besprutning av skadeinsekter från
luften, kontroll över skogseldar och mi-
litär rekognoscering erbjuder autogiron
fördelar, som uppväga dess relativt
måttliga maximi-
hastighet, omkring
200 km i timmen.
I USA, där Pit-
cairn och Kellet på
ett lysande sätt
fört den vid en
flygolycka = (med
ett vanligt trafik-
plan!) <omkomne
Ciervas arbeten
vidare, ägna mili-
tärmyndigheterna
stort intresse åt
autogiron. Redan
1939 hade man över
ett halvt : dussin
armémaskiner i
bruk och en snabb
ökning av antalet
kan förutses. Man
anser autogiron
avgjort överlägsen
observationsbal-
longer, både fasta
och motoriserade,
för rekognosce-
ringsändamål.
Gentemot aeropla-
nen ha de visserli-
gen olägenheten av
lägre flyghastighet, men till gengäld er-
bjuda de betydligt mindre ;skottyta, var-
till kommer fördelen av landnings- och
startmöjligheter även i starkt kuperad
terräng. Vid vårt lands fortsatta upp-
rustning i luften bör autogiron icke för-

summas.

Medan hos autogiron rotorn övertagit
de fasta bärplanens roll och endast med
de modernaste maskinerna för ”direct

Igor Sikorsky har
teknikens område.

take-off” övergående verkar som aktiv
lyftkraft, så har man i skruvflygaren
eller helicoptern tagit steget fullt ut. I
dess extrema form har den ingen sär-
skild framdrivningspropeller utan en
enda, ”luftskruven”, visserligen ibland
dubblerad eller t. o. m. fyrdubblad till
2 å 4 symmetriskt anbragta luftskruvar
för att undvika störande rotationsmo-
ment på flygkroppen. Dessa luftskruvar
tjäna både för lyftning och framdrift.
Helicoptern möjliggör en verklig sväv-
ning på stället och naturligtvis vertikal
eller nära vertikal start och landning.
Den främste konstruktören av helicop-
terer, De Bothezat, har nyligen åstadkom-
mit miniatyrmaskiner efter denna prin-
cip, som uppges väga endast 150 kilo-
gram inklusive motor och vara i stånd att
bära en soldat med maskingevär och am-
munition. Själva luftskruven är dubbel,
men med den ena propelleraxeln ihålig
och den andra propelleraxeln roterande
inuti denna åt motsatt håll.

kommit med ganska uppseendeväckande resultat på skruvflyg-
Här ses han i sin senaste skapelse, en helicopter, som kan

landa och lyfta i det närmaste lodrätt.

Efter ett omfattande förberedelse-
arbete både teoretiskt och genom försök
i vindtunnel har professor Heinrich
Foche utvecklat en helicopter av märk-
liga egenskaper. Tvenne trebladiga pro-
pellrar placerade på utriggare å vardera
sidan flygkroppen, totalvikt knappt en
ton, giva en hastighet på 120 kilometer
i timmen. Styrförmågan i vertikal och
horisontal led liksom manöverförmågan

i övrigt lär vara fenomenalt uppdriver.
En tysk aviatris fröken Reitsch flög ny-
ligen sin lilla helicopter direkt ut ur
hangaren och utförde de otroligaste
manövrer under flykten.

En annan tysk flykonstruktör, H.H-
Platt vid Rohrbachverken, har åstad-
kommit en egendomlig maskin, kallad
cyclogiro, framdriven av ett slags pad-
delhjul med horisontala axlar skjutande
ut på vardera sidan flygkroppen. Resul-
taten ha emellertid ända hittills icke
svarat mot förväntningarna. En annan
konstruktion av samme uppfinnare, be-
nämnd vertigiro, närmar sig helicoptern
genom sin enda luftskruv som med vari-
abel riktningsinställning användes både
för lyftning och framdrift. Dess särmär-
ke utgöres av speciella riktplan monte-
rade bakom luftskruven och avsedda
att dräpa den genompasserade luftens
rotation, ungefär som med kontrapro-
pellern hos fartyg-
Anordningen tjä-
nar det dubbla
syftet att vinna
bättre driftsekono-
mi och samtidigt
slippa från det be-

svärande vrid-
ningsmoment på
flygkroppen, som

en enda luftskruv
alstrat. Ehuru nå-
gon färdig maskin
av denna typ ännu
icke konstruerats
giva beräkningar
och vindtunnelför-
sök vid handen, att
den med en 186-
hästars motor bör
kunna nå en has-
tighet av 100 km
i timmen och kun-
na stiga vertikalt
uppåt med hela
500 meter i minu-
ten en siffra som
nog behöver be-
kräftas genom för-
sök i full skala.
Som synes är
den mekaniska flygningens möjligheter
ingalunda uttömda med aeroplan av
vanlig typ. Rotorflygning och i andra
hand skruvflygning giva manövermöj-
ligheter, som i vissa avseende ställa
aeroplanens i skuggan, ehuru dylika ma-
skiner sannolikt aldrig komma att kun-
na tävla med dem i hastighet. Många
skäl tala för att man från svensk sida

bör följa utvecklingen på detta område.

TEKNIK för ALLA 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-4/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free