Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Bevingade ord - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—" =
I detsamma hörde han professorns
röst.
— Havet! Jag ser havet!
Fartyget gled ut ur molnlagret. Ne-
danför utbredde sig verkligen ett hav,
en hel ocean av skummande vågor, som
piskades av en våldsam vind.
Bevingade ord.
Nyattnet sjöd och kokade som i en kit-
tel. På något avstånd såg man klip-
por, mot vilka vågorna krossades till
bländvitt skum; hela kaskader slungades
högt upp i luften.
Ja, mitt herrskap, sade doktor
Sternborn. Här får jag alltså nöjet fö-
reställa planeten Venus för er.
Anblicken var allt annat än tilltalan-
Varm Tussin
VID HOSTA —
Ett hederstecken
TfA-nålen
— de tek-
niskt in-
tressera-
des kän-
nemärke
— kan varje intresserad TfA-läsa-
re förvärva genom att bliva tid-
ningens ombud. Samtidigt gör Ni
en god extraförtjänst. Ombudsz
villkor gratis!
Sänd in kupongen i dag!
Till Teknik för Alla.
Box 3137, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig till-
sänt ombudsvillkor och material:
EEE ES EE EE EE
Adress: iessres FS ÖOGNLULVLGEELOLANOEL
Öppet kuvert = porto 5 öre
20 TEKNIK för ALLA
| Milt och behagligt slemlösande LÅ
) vid luftrörskatarr, bronkialastma
| och förkylningshosta. |
Med 5 ä
bruksanv. 1: 2 apotek
LINDHOLMS DROGHANDEL 1
] Bildad 1902 Tel. 33 25 47 q
] Stockholm 21 |
de. Så långt man såg endast vattenvid-
der. Här och där sköt några klippor upp
ur de skummande vågorna.
Fartyget hade nu kommit ur åskväd-
ret och svävade jämnt och lugnt över
vattnet. Men ovanför dem blixtrade det
allt fortfarande, och åskskrällarna hör-
des som svaga detonationer.
Plötsligt upptäckte de vid horisonten
en liten klart lysande röd punkt, som
så småningom växte och antog en un-
derlig skepnad.
— Vad är det där? Soluppgången?
undrade Hardman, som åter vågat sig
ut ur kajutan, nu när det värsta oväd-
ret var över. Men solen kunde omöjligt
tränga igenom det täta molnlagret, som
de just hade passerat. Då deras fartyg
flög över planeten horisontalt och med
god fart, fick de snart tillfälle att se,
att det röda endast var en reflex på
molnen av något som befann sig på själ-
va planeten. Vid horisonten reste sig så
småningom ett väldigt berg med vass och
spetsig topp, som sprutade eld och rök
— en tjock svart rök, som blandades
med molnen. Det var tydligen kratern
till en vulkan. Runt omkring strärkte
sig fastlandet. John fattade hrr Colum-
bus måste ha känt det, när han efter
sin långa resa upptäckte land i fjärran.
Det var emellertid ingen sammanhän-
gande kontinent de såg utan enstaka
öar. På flera av dessa öar fanns det
vulkaner, fastän inte så stora som den
första de hade sett.
Detta var alltså Venus. Den tycktes
bestå av vatten och eld.
— Vad är det där? utbrast Marion
och pekade nedåt.
Tätt under dem sköt en samling klip-
por upp ur vattnet. Vid klipporna rörde
sig underliga företeelser med långa
stjärtar i vattnet. Det var svårt att se
dem tydligt. men de påminde om jätte-
ormar med tjocka magar och stora kan-
tiga huvuden. Vid närmare påseende
befanns det att de hade vingar. För-
modligen ett slags drakar, tänkte Ma-
rion. :-Högt sade hon:
— Usch, så otäckt! De slåss bestämt!
Hon hade rätt. I siälva verket utkäm-
pades en hetsig strid därnere i vattnet.
Tydligen hade diuren blivit osams om
ett byte och råkat i luven på varandra.
Vattnet i närheten var rött av blod. Diju-
rens längd kunde i genomsnitt uppskat-
tas till tio meter, somliga var längre,
andra kortare.
— Väldigt vad de är stridslystna här!
Nästan värre än människorna därhem-
ma, sade professorn. Ni tycks få er öns-
kan uppfylld beträffande dinosavrus,
fortsatte han, vänd till Hardman. Men
stenålderstösen får ni allt se er om ef-
ter.
— Det ser inte lovande ut, medgav
Hardman.
Två av drakarna skilde sig ur den
stridande hopen och lyfte. De brydde
sig inte ett dugg om fartyget, från vil-
ket man kunde se dem mycket bra, tills
deras långa kroppar, burna av de fula,
vilt flaxande vingarna, försvann i dim-
man. Det var tydligen dessa två som
hade avgått med segern. ;
Efter en stund hördes det dova lju-
det av en vulkan i verksamhet. Doktor
Sternborn ville att de skulle flyga över
en av kratrarna. De såg under sig ett
eldhav av brinnande lava, som flöt ut-
efter fåror i vulkanens sida och stel-
nade på dess sluttningar under avgivan-
de av en tjock rök. Ur själva krater-
öppningen flög glödande stenar i höj-
den, och ända upp till fartyget svävade
moln av het aska, som lade sig på fönst-
ren och skymde utsikten, tills en regn-
skur åter spolade dem rena.
När de kom ut ur regnet, såg de åter
det oändliga havet under sig. Här och
där sköt en ensam klippa upp. Venus
liknade en sjudande vattenkastrull.
Vulkanisk grund, sade doktor
Sternborn. Marken måste vara varm
här.
— Och ingenstans att gå ner, inföll
professor Mac.
— Vi fortsätter, sade doktorn, kanske
vi hittar en lämplig plats till slut. Just
nu befinner vi oss över ekvatorn. Kan-
ske det är bättre uppåt polerna:
Men där mötte dem samma syn; vat-
tenvidder med uppskjutande klippor.
Man kunde inte undgå att tänka på bi-
belns berättelse om syndafloden. Så här
måste det ha sett ut på jorden vid det
tillfället.
— Hopplöst yrke att vara astronom
här, sade professorn med en axelryck:
ning.
De täta molnen släppte igenom en
snål, blygrå dager över havet. Det var
så skumt att de ombord måste ha det
elektriska ljuset tänt.
Under den fortsatta rekognoscering-
en upptäckte de omsider en ö, som till
storleken ungefär motsvarade halva Au-
stralien enligt de beräkningar, som pro-
fessorn giorde, när de korsade den i.
olika riktningar. Här kvnde de gå ned.
Här fanns det vidsträckta dalar, här
fanns det vegetation och floder. som
mvuntert forsade utför höjderna. Uppi-
från tedde det sig som paradiset för vå-
ra vänner. Särskilt angenämt var det
att man på hela detta område, där man
kunde få plats för Frankrike, England
och Pyreneiska halvön, inte såg till en
enda vulkan. Det var tydligen den för-
sta kontinentbildningen på Venus de ha-
de upptäckt; här skulle planetens unga
kultvr ta sin begynnelse, förutsatt att
inte havet återtog det utrymme, som det
hade avstått ifrån.
Till Jlandningsplats utsågs en vid-
sträckt slätt, som låg mellan tvenne höj-
der. täckta av tropisk vrskoo. Man valde
ett ställe invid en liten sjö, där farty-
get kunde få sitt vattenförråd påfyllt.
— Och så ska jag hjälpa er att fånga
riktigt fula fiskar, lovade Hardman pro-
fessor Mac.
Det som mest frapperade dem var den
yppiga växtligheten. Fartyget vilade på
sitt stativ alldeles invid stranden, som
bestod av ljus finkornig sand. Vattnet
var rent och klart.
— Härlig badplats! utbrast Marion.
På den motsatta stranden började ur-
skogen redan nere vid stranden.
(Forts. i nästa n:r.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>