- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 4. 23 jan. 1942 /
19

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Men vad beror det på att här finns
en sådan massa moln?

— Det vet jag verkligen inte, svarade
Mac. Om jag finge våga en hypotes, så
skulle jag vilja uttrycka den så, att pla-
netens inre antagligen inte svalnat på
långt när så mycket som jordens och att
vattnet därför företrädesvis befinner sig
i gasformigt tillstånd.

— Hm, det vore just trevligt att bli
skållad....

Perspektivet föreföll kusligt, men
Mac verkade fullkomligt oberörd. Moln-
skiktet närmade sig långsamt fartyget,
som höll jämn fart; men i manöverhyt-
ten stod Eckard beredd att vid minsta
tecken till fara öka hastigheten. Pro-
fessor Mac hade begivit sig upp i obser-
vatoriet. Det dröjde inte länge förrän
han stack ut huvudet genom dörren och
rapporterade:

— Atmosfär! Luft!

Enligt hans beräkningar återstod cir-
ka tusen kilometer ned till planetens
yta. Denna höjd nådde atmosfären på
Venus. I dess övre lager, som de nu pas-
serade, inverkade atmosfären ej på en
vanlig barometer, men ju längre ner de
kom, desto större blev trycket. Mac
hade full sysselsättning med att mäta
trycket och avläsa temperaturen, allt-
eftersom de sänkte sig. Han nickade
förnumstigt, när han fann att tempe-
raturen höll sig mellan 60 och 70”.
Hans hypotes tycktes ha fog för sig...
Men till hans häpnad började kvicksil-
verpelaren i termometern åter sjunka.
när de kom längre ned. Mot all reson
rådde alltså en högre temperatur i de
yttre lagren av atmosfären. Han rus-
kade konfunderad på huvudet. Av en
händelse riktade han blicken uppåt och
fann till yttermera förvåning att him-
len hade ljusnat och börjat antaga en
blåaktig färg. Han påpekade fenomenet
för de andra passagerarna, som befann
sig nere i stora rummet, men de hade
redan observerat det. Stjärnorna för-
bleknade mot den ljusnande rymden.

Ju mer de sänkte sig, dess mer antog
himlen ett ”normalt” utseende. Detta
utgjorde ju ett indirekt bevis på att
luftlagret här måste vara av. ungefär
samma beskaffenhet som på jorden.

I och med att fartyget minskade sin
hastighet fick de åter en förnimmelse av
tyngd och nu, i samma mån de började
närma sig planeten, blev kroppsvikten
mer och mer kännbar. Venus drog dem
till sig. De kunde spatsera omkring på
golvet som hyggligt folk och slapp att
begagna fläktarna för att förflytta sig.
Men det ljuvligaste av allt var i alla
fall den ljusblå himlen.

John tittade ut som om han väntade
att få syn på ett idylliskt landskap med
sjungande näktergalar i grönskande
träd... Men alltjämt såg de bara moln
under sig, moln som var så bländvita
att man måste ha solglasögon när man
betraktade dem.

John och Marion stod bredvid varan-
dra vid fönstret. De hade båda en käns-
la som om de väntade att få se välkän-
da trakter dyka upp.

Termometern på utsidan visade –60?.
Professor Mac förklarade att de säkert
hade 100 kilometer kvar till ytan. Mol-
nen under dem befann sig i häftig rö-

relse; alltså måste där finnas vindar.
Doktor Sternborn, som nu förenade sig
med John och Marion, påpekade hur
molnlagret liksom skingrade sig när de
kom närmare planeten. Det var mycket
troligt att man vid landstigningen måste
ta hänsyn till dessa rubbningar i atmo-
sfären.

— Det kanske rent av är storm där
nere, sade Marion.

Nu dök mörka skyar upp runt om-
kring fartyget. Solen försvann. Endast
en och annan gång skymtade den svagt
genom något moln. Ibland svepte en tät
dimma in fartyget i ett ogenomskinligt
hölje. Så gick det långsamt nedåt. Nu
var himlen över dem grå, monotont var-
dagsgrå. Ingen «solstråle trängde hit
ned.

Och inga berg syntes ännu till. Ba-

rometern visade redan på denna höjd.

över 700 mm tryck.

— Vet ni vad, sade Hardman. Jag
börjar tro att hela Venus är inbillning.
Det finns säkert ingen kärna, utan bara
atmosfär för hela slanten.

— Äjo, nog finns här fast mark, det
behöver vi inte tvivla på, sade Mac.
Men det går långsamt. Vi måste vara
försiktiga i okända farvatten.

— Tyst! Hör ni? utbrast Marion.

Alla lyssnade spänt och uppfångade
ett ljud som påminde om vagnsbuller på
en kullerstensgata.

— Vulkanutbrott? undrade Hardman.

— Snarare åskväder, trodde profes-
sorn.

Och plötsligt genomfors rymden av
en bländande blixt, som följdes av en

öronbedövande

Bygg muskler av stål...]|

genom att träna med |
vårt originalredskap för |
stor styrka,kraftfjädern. |
Av specialstål med |
outslitlig fjäder. Byg- I;
ger muskler av stål |
kring armar och |:
skuldror. Häpnads-
MW) väckande resultat
nådda. Program gra-
tis. Pris pr st. 5: —
SPORTDEPAÅN, avd.
katalog 7, Sveav. 49, Sthlm.

. skjutande delarna av fartygsskrovet

syntes små blåa gnistor.

Tur att man har tak över huvudet,
tänkte John. Allt talade för att oväd-
ret här var betydligt häftigare än på
jorden.

skräll. John hoppa-
de till av förskräc-
kelse. Hardman,
som var åskrädd,
skyndade att upp-
söka sin kajuta.
ett slagsregn föll
smattrande mot ru-
torna.

— 0, så stiligt!
skrek Marion för-
tjust. Det är ju
precis som <hem-
MALEEA

— Vi befinner
oss i en cyklon, sa-
de Mac. Titta, hur
molnen bär sig åt.

Utanför fönstren
syntes molnen i en
fantastisk slöjdans.
Det var som om en
enorm jätteslev rör-
de om i den gråa
massan. Fartyget
började häftigt
kränga, det var för-
enat med en viss
svårighet att hålla
sig på «fötterna.
Man fick hugga tag
i närmaste fasta
föremål för att in-
te falla omkull.

Åter kom en blixt
och ett utbrott, än-
nu kraftigare än det
förra. På de ut-

räknestickor utmärka sig genom

materialet, det lätta och elastiska
ARISTOPAL
påverkas av väta, torka, värme eller
kyla och som är motståndskraftigt för
slag och stötar, tungans absolut
likmässiga och lätta glidningsförmåga,
största precision och exakthet

Katalog, prislista och alla upplysningar
erhållas av

SKOGLUND & BOURELIUS

David Bagaresgata 29, Stockholm, telefon 21 01 51

(konstharts), som ej

TEKNIK för ALLA 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-4/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free