— Men vad beror det på att här finns en sådan massa moln? — Det vet jag verkligen inte, svarade Mac. Om jag finge våga en hypotes, så skulle jag vilja uttrycka den så, att pla- netens inre antagligen inte svalnat på långt när så mycket som jordens och att vattnet därför företrädesvis befinner sig i gasformigt tillstånd. — Hm, det vore just trevligt att bli skållad.... Perspektivet föreföll kusligt, men Mac verkade fullkomligt oberörd. Moln- skiktet närmade sig långsamt fartyget, som höll jämn fart; men i manöverhyt- ten stod Eckard beredd att vid minsta tecken till fara öka hastigheten. Pro- fessor Mac hade begivit sig upp i obser- vatoriet. Det dröjde inte länge förrän han stack ut huvudet genom dörren och rapporterade: — Atmosfär! Luft! Enligt hans beräkningar återstod cir- ka tusen kilometer ned till planetens yta. Denna höjd nådde atmosfären på Venus. I dess övre lager, som de nu pas- serade, inverkade atmosfären ej på en vanlig barometer, men ju längre ner de kom, desto större blev trycket. Mac hade full sysselsättning med att mäta trycket och avläsa temperaturen, allt- eftersom de sänkte sig. Han nickade förnumstigt, när han fann att tempe- raturen höll sig mellan 60 och 70”. Hans hypotes tycktes ha fog för sig... Men till hans häpnad började kvicksil- verpelaren i termometern åter sjunka. när de kom längre ned. Mot all reson rådde alltså en högre temperatur i de yttre lagren av atmosfären. Han rus- kade konfunderad på huvudet. Av en händelse riktade han blicken uppåt och fann till yttermera förvåning att him- len hade ljusnat och börjat antaga en blåaktig färg. Han påpekade fenomenet för de andra passagerarna, som befann sig nere i stora rummet, men de hade redan observerat det. Stjärnorna för- bleknade mot den ljusnande rymden. Ju mer de sänkte sig, dess mer antog himlen ett ”normalt” utseende. Detta utgjorde ju ett indirekt bevis på att luftlagret här måste vara av. ungefär samma beskaffenhet som på jorden. I och med att fartyget minskade sin hastighet fick de åter en förnimmelse av tyngd och nu, i samma mån de började närma sig planeten, blev kroppsvikten mer och mer kännbar. Venus drog dem till sig. De kunde spatsera omkring på golvet som hyggligt folk och slapp att begagna fläktarna för att förflytta sig. Men det ljuvligaste av allt var i alla fall den ljusblå himlen. John tittade ut som om han väntade att få syn på ett idylliskt landskap med sjungande näktergalar i grönskande träd... Men alltjämt såg de bara moln under sig, moln som var så bländvita att man måste ha solglasögon när man betraktade dem. John och Marion stod bredvid varan- dra vid fönstret. De hade båda en käns- la som om de väntade att få se välkän- da trakter dyka upp. Termometern på utsidan visade --60?. Professor Mac förklarade att de säkert hade 100 kilometer kvar till ytan. Mol- nen under dem befann sig i häftig rö- relse; alltså måste där finnas vindar. Doktor Sternborn, som nu förenade sig med John och Marion, påpekade hur molnlagret liksom skingrade sig när de kom närmare planeten. Det var mycket troligt att man vid landstigningen måste ta hänsyn till dessa rubbningar i atmo- sfären. — Det kanske rent av är storm där nere, sade Marion. Nu dök mörka skyar upp runt om- kring fartyget. Solen försvann. Endast en och annan gång skymtade den svagt genom något moln. Ibland svepte en tät dimma in fartyget i ett ogenomskinligt hölje. Så gick det långsamt nedåt. Nu var himlen över dem grå, monotont var- dagsgrå. Ingen «solstråle trängde hit ned. Och inga berg syntes ännu till. Ba- rometern visade redan på denna höjd. över 700 mm tryck. — Vet ni vad, sade Hardman. Jag börjar tro att hela Venus är inbillning. Det finns säkert ingen kärna, utan bara atmosfär för hela slanten. — Äjo, nog finns här fast mark, det behöver vi inte tvivla på, sade Mac. Men det går långsamt. Vi måste vara försiktiga i okända farvatten. — Tyst! Hör ni? utbrast Marion. Alla lyssnade spänt och uppfångade ett ljud som påminde om vagnsbuller på en kullerstensgata. — Vulkanutbrott? undrade Hardman. — Snarare åskväder, trodde profes- sorn. Och plötsligt genomfors rymden av en bländande blixt, som följdes av en öronbedövande Bygg muskler av stål...]| genom att träna med | vårt originalredskap för | stor styrka,kraftfjädern. | Av specialstål med | outslitlig fjäder. Byg- I; ger muskler av stål | kring armar och |: skuldror. Häpnads- MW) väckande resultat nådda. Program gra- tis. Pris pr st. 5: — SPORTDEPAÅN, avd. katalog 7, Sveav. 49, Sthlm. . skjutande delarna av fartygsskrovet syntes små blåa gnistor. Tur att man har tak över huvudet, tänkte John. Allt talade för att oväd- ret här var betydligt häftigare än på jorden. skräll. John hoppa- de till av förskräc- kelse. Hardman, som var åskrädd, skyndade att upp- söka sin kajuta. ett slagsregn föll smattrande mot ru- torna. — 0, så stiligt! skrek Marion för- tjust. Det är ju precis som <hem- MALEEA — Vi befinner oss i en cyklon, sa- de Mac. Titta, hur molnen bär sig åt. Utanför fönstren syntes molnen i en fantastisk slöjdans. Det var som om en enorm jätteslev rör- de om i den gråa massan. Fartyget började häftigt kränga, det var för- enat med en viss svårighet att hålla sig på «fötterna. Man fick hugga tag i närmaste fasta föremål för att in- te falla omkull. Åter kom en blixt och ett utbrott, än- nu kraftigare än det förra. På de ut- räknestickor utmärka sig genom materialet, det lätta och elastiska ARISTOPAL påverkas av väta, torka, värme eller kyla och som är motståndskraftigt för slag och stötar, tungans absolut likmässiga och lätta glidningsförmåga, största precision och exakthet Katalog, prislista och alla upplysningar erhållas av SKOGLUND & BOURELIUS David Bagaresgata 29, Stockholm, telefon 21 01 51 (konstharts), som ej TEKNIK för ALLA 19