AA. Kent skakade på huvudet. Hans läp- par var så hårt sammanpressade, att munnen såg ut som ett smalt streck. — Nej, sade han, det tjänar ingenting till att prata om nånting, innan vi är absolut säkra på vem som har gjort det. Men det är just vad du och jag måste ta reda på. Fru Olson kom tillbaka från gasspi- sen med en fiskgratin, täckt av en ost- sås, som ännu bubblade vid kanten av fatet. Sigge gjorde ett tecken åt Kent att tiga. Det tjänade ingenting till att oroa hans mor med tal om skurkstreck på Phoenix Building. Och Kent teg och nöjde sig med att rita mönster med sin gaffel på bordsdukens röda och vita kvadrater. Sigge fick snart klart för sig, att Kent var så fördjupad i sina tankar, att han knappast märkt de andras närvaro. Han var fast besluten att komma till en uppgörelse med ill- gärningsmännen i Phoenix Building. — Varför är ni så tysta idag? frå- gade fru Olson, när hon serverat fis- ken med grönsaker och hembakt råg- bröd. — Är det ingen av er som vill prata litet med mig och berätta mig, vad som händer på arbetet? — Vi ska sätta upp den stora pela- ren i kväll, sade Sigge, och vi kommer troligen inte hem förrän vid den tid, när vi annars brukar gå. Fru Olsons ansikte täcktes plötsligt av ett helt nätverk små fina rynkor. — Ja, det har du ju redan berättat, sade hon, nickade i riktnig mot två bruna papperspaket, som låg mellan porslinslejonet och akvarellen, som före- ställde Vättern med Visingsö. — Er mat till i natt ligger där, men jag be- griper mig då inte på, vad det där ska vara för mening med. Jag tycker det är fnoskigt att låta ett par pojkar som ni arbeta hela natten. Först nu vaknade Kent upp ur sina funderingar. — Det är inte heller bara det, fru Olson, $ade han, under det Sigge serverade sig en portion fisk till. — Det har först blivit bestämt efter många planer och förberedelser och snack fram och tillbaka. Men det finns inget annat att välja på. Järnpelaren är så stor, att den måste fraktas hit från floden på en speciellt konstruerad lastbil, och det skulle inte alls gå, om man också finge lov att ta hänsyn till den stora trafiken under dagen. Att köra sent på kvällen är faktiskt det en- da möjliga. Fru Olson tog: bort fiskgratinfatet, som var tömt på sitt innehåll ända upp till de refflade bruna kanterna, men i stället kom om ett par minuter ett fat på bordet, som dignade under en stapel äkta svenska plättar. Sigge sträckte ut sin långa arm för att komma åt vinbärsge- lén och fru Olsson satte sig ned. — När du säger, att det är absolut nödvändigt, Kent, sade hon, så får jag väl tro det. Men den här Sigurdpojken är alldeles från vettet för den sakens skull. Om han bara kunde få arbeta med stål i sömnen, skulle han vara riktigt lycklig, tror jag. Och jag tänkte att de andra kanske var likadana. Sigge småskrattade när han åt färdigt. Han var glad över att modern inte miss- tänkte något om vad som försiggick i Ett hederstecken TfA-nålen — de tek- niskt in- tressera- des kän- nemärke — kan varje intresserad TfA- läsare förvärva genom att bliva tidningens ombud. Samtidigt gör Ni en god extraförtjänst. Ombudsvillkor gratis! Sänd in kupongen i dag! Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: BOStd Cl oi Les öroerelSVslsiehe ls lea Yle fe js ojar ie [Dre H ATÄLESS Er oto si ole lel SK te ae else ade rolnipisielsis É | Öppet kuvert = porto 5 öre F SAAB UTBYTBARHET... Det fordras inte bara lätthet och styrka hos ett flyg- plans delar, de måste också snabbt kunna utbytas mot nyd, som passa exakt på de gamlas plats. Ut-. bytbarheten kräver precision, och precision byggs också in i de flygplan, som Aeroplanbolaget leve- verar till vårt flygvapen. SVENSKA AEROPLAN AKTIEBOLAGET LINKOPING — TROLLHÄTTAN TEKNIK för ALLA 21