ferm luftblåsa i oljan, och den blåsan irri- terade nålen. Genom experimenten på in- strumentverkstaden hade man lyckats konstruera en vätskefylld kompassdosa utan luftblåsa. En av de gamla kom- passernas nackdelar var övervunnen. Den nya kompassen blev emellertid kort- livad. Bröderna Kjellström ansågo själ- va att den var för dyr, och att den hade en lugn nål tycktes inte uppväga det relativt höga tillverkningspriset. Ef- ter något år övergick man till en annan typ, en linjalkompass utan vätskedämp- ning. Det blev en populär orienterings- kompass tack vare ett lågt pris. Men idealisk var den inte — enligt bröder- nas åsikt — ty man måste fortfarande använda kartvinkelmätare. et fanns emellertid andra orienterare, som voro inne på samma linje som bröderna Kiellström. En av dem var Gunnar Tillander, som vi ha all anled- ning att bekanta oss med. Han var vis- serligen inte så framstående på tävlings- banan som Kjellströmarna, men i gengäld får han räknas bland ”händigt folk”, eller om man vill uttrycka saken mera korrekt: han var en uppfinningsrik instrumentmakare med «fallenhet för experimenterande och med uppfinnarens oövervinnerliga tålamod. É Eftersom han som nämnt var orien- terare, hade han ägnat sitt instrument- makarintresse åt orienterarens speciella instrument, kompassen. I flera år hade han hållit på med konstruktioner av oli- ka slag, och alla gingo ut på samma sak: att göra kartvinkelmätaren överflödig. De nya plastiska materialen, särskilt det genomskinliga cellonet hade väl gett ho- nom idén. Han gjorde en kompass med vridbar kompassdosa, fäst på en cellon- Bilden t. v.: Vid borrmaskinen. Bilden ovan t. h.: Konstruktörerna av Silva- kompassen, Gunnar Tillander och Georg Adolfsson. linjal, som försetts med delstreck av olika slag. Kompassen kunde läggas di- rekt på kartan — man läste rakt ige- nom den — och kunde vridas i önskad riktning. Riktigt färdig var väl inte hans konstruktion, men den som förstod den, kunde naturligtvis inse, att här var nå- got nytt, något genialiskt. Men ingen förstod saken, hur underligt det än kan låta. Det var visserligen ingen SILVA- kompass som Tillander hade. Den hade ju varken cirkelns gradering eller millime- terskala eller parellellstreck för meridia- ner — men den hade grunddragen till allt detta. Det var faktiskt en SILVA- (Forts. å sid. 21.) Mittbilden: Kompasshuset stansas. Bilden nederst t. v.: Montering av orienterings- kompasser. Bilden nederst t. h.: Slutmontering. TEKNIK för ALLA 5