Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelflygplanets instrumentering, av Georg Dérantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Kom-
pass. Nederst
kompensations-
anordningen.
Instrumentet är vanligen graderat
upp till omkr. 200 km/tim. (Fig. 7.)
Visaren påverkas av en metalldosa,
som står i förbindelse med ett på flyg-
kroppens utsida monterat ”pitotrör”
(utt. pitå’-), vilket upptager dels det
statiska trycket, dels det dynamiska
övertrycket, som uppstår genom flyg-
planets rörelse framåt.
Höjdmätaren
E n höjdskillnad på 11 m motsva-
rar ungefär en skillnad i barome-
tertrycket på I mm Hg. Höjdmäta-
ren är egentligen en <dosbarometer,
som före starten ”nollställes och som
under flygningen registrerar flygpla-
nets höjd över startpunkten. (Fig.
8.) Instrumentet visar sålunda icke
flygplanets höjd över marken, vilket
man måste taga hänsyn till i starkt
kuperad terräng. När instrumentet vi-
sar 500 m, kan man befinna sig över
ett berg, som ligger endast 50 m un-
der flygplanet.
Variometern
S egelflygarens mest använda instru-
ment är variometern eller stighas-
tighetsmätaren. (Fig. 9.) Den utgör i
själva verket segelflygarens pålitli-
gaste uppvindssignal. Instrumentet
visar i varje ögonblick, om flygplanet
stiger eller sjunker i förhållande till
marken och anger samtidigt denna
stig- eller sjunkhastighet i m/sek. Va-
riometern är till sin konstruktion snar-
lik en höjdmätare. Instrumentkamma-
ren är ansluten till den yttre luften,
dosan till en luftvolym, innesluten i
en termosflaska för att eliminera tem-
Fig. 13. Principskiss över venturiröret.
4 töelseriklning
Aadriktmng Er
I
18 TEENIKE för ALLA
peraturens inflytande. Förbindelseled-
ningen mellan dosan och termosflas-
kan står i förbindelse med den yttre
luften medelst ett kapillärrör. Då flyg-
planet stiger eller sjunker, ändras det
yttre lufttrycket omedelbart, medan
det inre på grund av kapillären under-
går en långsammare förändring. Den
tillfälliga tryckskillnaden registreras
av variometern.
Kompassen
I segelflygplanen användas som regel
vätskefyllda magnetkompasser med
vertikalmontering. (Fig. 10.) Kompas-
sen är försedd med kompensationsan-
ordning, en vid kompasshuset place-
rad dosa, innehållande fasta magnet-
nålar, vilka i viss mån upphäva in-
verkan av omgivande metallföremål.
Vid flygning måste iakttagas, att kom-
passen är ett långsamt verkande inst-
rument, som efter fullbordad kursänd-
ring inställer sig i det nya läget.
Fig. 11. Längdlut-
ningsmätare.
Längdlutningsmätaren
S egelflygplanets hastighet regleras
med höjdrodret. Höjes flygplanets
nos, minskas hastigheten, sänkes den,
blir hastigheten större. Längdlutnings-
mätaren ger direkt utslag för dessa
lägesförändringar. (Fig. 11.) Dess
viktigaste uppgift är att tjäna-som en
ersättare för hastighetsmätaren, om
denna genom nedisning skulle upphöra
att fungera.
Girindikatorn och
sidlutningsmätaren
RR med variometern (som
anger lägesförändringar i vertikal
led) och hastighetsmätaren = eller
längdlutningsmätaren (som anger lä-
Fig. 12. Girindikator med sidlutnings-
mätare.
gesförändringar kring tväraxeln) ut-
gör girindikatorn och sidlutningsmä-
taren segelflygplanets blindflyginstru-
mentering. De båda sistnämnda instru-
menten angiva lägesförändringar
kring vertikalaxeln resp. längdaxclin.
Instrumenten äro vanligen samman-
byggda till ett enda. (Fig. 12.) Girin-
dikatorn är ett ytterst känsligt instru-
rhent, vars fundementala del utgöres
av ett gyroskop. Detta strävar att bi-
behålla sitt läge i förhållande till jord-
axeln oberoende av flygplanets rörel-
ser. Minsta kursändring kommer där-
för att föranleda ett utslag av instru-
mentets visare, till vänster, om flyg-
planet ligger i vänstersväng, till höger
1 en högersväng.
Sidlutningsmätaren utgöres helt en-
kelt av en ”libell”, ett böjt, vätske-
fyllt glasrör, i vilket en kula ligger
fritt rörlig. Denna skall under perfekt
utförd flygning ständigt befinna sig
1 rörets mitt.
Girindikatorn drives av en luft-
ström, vilken alstras genom ett ”ven-
turirör”, anbragt på flygkroppens ut-
sida. (Fig. 13.) Venturiröret är för-
sett med en förträngning, som ger
den passerande luftströmmen ökad
hastighet och därmed minskat tryck.
Tryckskillnaden mellan undertrycket
och det statiska trycket utnyttjas för
gyroskopets drift.
Venturiröret är utsatt för nedisning,
och man använder därför även elek-
triskt drivna girindikatorer samt luft-
drivna, där erforderlig tryckskillnad
erhålles genom en i flygplanet place-
rad handpump. Ingen av dessa anord-
ningar har emellertid hittills kommit
till användning på svenska segelflyg-
plan.
Georg Dérantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
