Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tekniken bakom Kalle Anka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första skisserna till filmfigurerna.
Färgläggning av de på celluloid kopierade kontur-
teckningarna |
6 TEKNIK för ALLA
Han kunde inte längre
själv avgöra huruvida han
var människa eller mus.
Som förut nämnts, ha
fastecknarna ett par hjälp-
medel, som kunna inbe-
spara avsevärt med arbete.
Det förnämsta är upptag-
ning av s. k. skissfilm. Det
innebär, att man på vanligt
sätt filmar en person, som
inövat just de ’rörelser som
i en viss scen skall före-
komma i flimen. Den på så
sätt erhållna = filmscenen
projiceras därefter ruta för
ruta underifrån på en matt-
glasskiva, varefter teckna-
ren direkt kan rita av de
olika faserna. Han måste
endast överföra dessa till
den i filmen förekommande
tecknade figuren. Detta
hjälpmedel är särskilt be-
tydelsefullt, när man skall
teckna munrörelser, som
skola överensstämma med
de ord figuren talar, eller
med rytmen i en sång. An-
vändandet av detta hjälp-
medel innebär emellertid en
stor fara för det konst-
närliga resultatet. Skräm-
mande exempel på felaktigt använd
skissfilm ’ äro t. ex. prinsessan och
prinsen i Snövit, Gulliver i filmen med
samma namn samt féen i Pinoccio. I
alla dessa fall ha de modeller, som an-
vänts vid upptagningen av skissfilmen
helt enkelt avritats direkt efter filmrem-
san, och resultatet har blivit stela och
tråkiga figurer utan fantasi och liv.
Ett annat mycket anlitat hjälpmedel
är att blanda upp de riktiga rörelserna
med s. k. cykel-rörelser, d. v. s. små rö-
relser på sex eller åtta faser, med sam-
ma början och slut. Skickligt inplace-
rade sådana rörelser märkas icke av
åskådaren och besparar tecknaren myc-
ket arbete, och han kan på det sättet
”göra meter” som uttrycket lyder.
När alla fas-serierna för en scen äro
färdiga, upptages en provfilm av dem
direkt från papperet för att därmed kon-
trollera, att rörelserna ha blivit perfek-
ta. Tecknarna ha nu möjlighet att göra
ändringar och förbättringar där det be-
hövs. Nya provfilmer upptagas ända
tills resultatet är sådant, att det kan
godkännas. Först därefter vidtager näs-
ta led i teckningarnas färdigställande,
nämligen kopieringen, ;
Man överför härvid de på papper
tecknade faserna på glasklara celluloid-
skivor av vanligtvis 0,2 mm tjocklek, på
så sätt, att det papper, varå fasen är
tecknad, placeras på kopistens ritbords-
nabbar, och däröver, ävenledes på nab-
barna, en celluloidskiva. Med en fin
stålpenna överför så kopisten tecknin-
gens konturer på celluloiden med tusch.
Han måste därvid med största noggran-
het följa pappersteckningens konturer,
så att rörelsefaserna under detta mo-
ment av arbetet icke förändras och för-
sämrar fastecknarnas resultat. På ko-
pieringens noggranna utförande hänger
praktiskt taget hela slutresultatet, då
det är just dessa celluloidteckningar som
så småningom skola komma under film-
kamerans objektiv. Kopisterna måste
arbeta med vantar på händerna för att
icke handens fuktighet skall sätta spår
på den för sådana fläckar oerhört käns-
liga celluloiden. Stor omsorg måste ned-
läggas på att behålla celluloiden full-
komligt klar, tills den är fotograferad,
då i annat fall alla fläckar, fingerav-
tryck, dammpartiklar etc. bli synliga på
den färdiga filmen. De färdiga cellu-
loidteckningarna såväl som all oanvänd
celluloid förvaras i lådor innehållande
kamfer, för att icke celluloidens kanter
skola torka och åstadkomma bucklighet.
Från kopisterna gå celluloidskivorna
med de färdiga konturteckningarna till
färgläggarna, vilkas uppgift det är att
efter ett förut uppgjort färgschema
färglägga konturteckningarna. Men an-
vänder sig därvid av standardfärgtoner,
färdigblandade i så stora mängder,
att de räcka för alla teckningar som be-
hövs för hela filmen. Det finns sålunda
en standardfärg för t. ex. Kalle Ankas
byxor,. en för mössan, en för fötterna
0. S. v. Att dessa färger måste vara
exakt lika hela filmen igenom, faller
(Forts. å sid. 22.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
