Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den mellaneuropeiska tiden - Elektrotekniken i Deutsches Museum, av G. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellaneuropeiska
tiden
E” orts tid bestämmes som. bekant av
solens ställning på denna plats. Så-
lunda är klockan 12, när solen står i or-
tens meridian. Skillnaden mellan olika
orters tid växer således med avståndet
från den geografiska longituden. När
t. ex. klockan är 12 i Strassburg, är den
i Berlin redan 12.23, i Leningrad 13.31,
men däremot i Paris endast 11.39.
Skillnaden mellan de olika ortstiderna
vållade i gamla tider föga bekymmer
emedan «tidens växling på grund av den
långsamma trafiken knappt var känn-
bar. Först efter telegrafens införande
och järnvägsnätets utsträckning över
stora avstånd blev ortstiden besvärlig.
Även det bästa fickur kan efter en täm-
ligen kort resa icke visa rätt tid, eme-
dan det icke följer med tidens växlingar.
Innan den mellaneuropeiska tiden i
slutet på «1800-talet infördes, var
det sannerligen inte lätt för en resande
att veta tiden. Om en person på den ti-
den t. ex. reste från London till Kon-
stantinopel, måste han för att få kloc-
kan att överensstämma med tidtabellen
vrida fram den 17 minuter i Ostende, 7
minuter i Luxemburg, 6 minuter i El-
sass-Lothringen, 3 minuter vid gränsen
till Baden, 3 minuter vid gränsen till
Wiärttemberg, 10 minuter vid gränsen till
Bayern och 11 minuter vid gränsen till
Österrike. När han sedan passerade
gränsen til Ungern måste klockan vri-
das fram ytterligare 19 minuter, vid då-
varande serbiska gränsen 6 minuter, vid
den bulgariska 11 minuter och slutligen
vid den turkiska gränsen 13 minuter.
Värst gjorde sig tidsskillnaden gällande
kring Bodensjön, där de olika städerna,
alltefter den stat de tillhörde, använde
tiden för resp. Karlsruhe, Stuttgart,
Miinchen, Prag och Bern. i
Det var tack vare de österrikisk-un-
gerska järnvägsförvaltningarna som det-
ta tidsvirrvarr ändrades. Enligt deras
förslag indelades jordens yta i 24 lika zo-
ner, var o. en om 15 längdgraders bredd.
Emedan varje längdgrad är 4 minuter,
är tidsskillnaden vid varje zons gräns
därför precis 1 timme. Den första zonen
är den, vars mittlinje sammanfaller med
Greenwichs meridian och som begränsas
av 7” 30” västlig och 7” 30” östlig longi-
tud. Inom denna.zon ligga Storbritanni-
en, Frankrike, Spanien, Portugal, Belgi-
en och Holland. Den intill denna liggan-
de zonen omfattar Tyskland, Danmark,
Sverige, Norge, Ungern, Schweiz, Ita-
lien, f£f. d. Serbien och «Grekland.
Mittlinjen i denna zon efter vilken
tiden bestämmes, är den 15:de meridia-
nen, som avviker från Greenwichmeri-
dianen med exakt 1 timme. I denna zon
är därför klockan 13 när klockorna i
Greenwichzonen visa kl. 12.
I Sverige har den mellaneuropeiska
tiden tillämpats ända sedan den 1 janu-
ari 1879. I den tredje zonen ligga Ru-
mänien, Bulgarien, Turkiet och västra
Ryssland. Mittlinjen i denna zon sam-
se annons på sid.
ELEKTROTEKNIKEN
i Deutsches Museum i Munchen
m man i ett museum skulle anordna
en avdelning, i vilken allt som hade
att göra med den elektriska strömmen
sammanfördes — såväl det som rör dess
alstring och distribution som dess verk-
ningar, bleve det nödvändigt att lägga
beslag på de flesta museisalarna. Den
elektriska strömmen har trängt fram på
alla områden för mänsklig verksamhet.
Det finnes inget hantverk, ingen indu-
stri, där icke den elektriska strömmen
användes för något ändamål.
Detta är orsaken till att man i
Deutsches Museum i Minchen icke an-
ordnat en separat avdelning för elektro-
teknik utan i stället visar hur männi-
skan utnyttjar den elektriska strömmen
inom olika områden.
detta i avdelningarna för bergsbruk,
maskin- och textilindustri, jordbruk,
samfärdsel, telegrafi och telefoni, bygg-
nadsteknik, <skeppsbyggnad, <luftfart
0. sS. V. Det är endast maskiner, appara-
ter o. dyl. för strömmens alstring och
för dess distribution till konsumenten,
manfaller nästan med Leningrads meri-
dian. Den tionde zonen omfattar Japan,
i vilket land zonsystemet tillämpats än-
da sedan 1888. I zonerna 17—21 östlig
longitud eller 5—9 västligt från Green-
wich ligger USA och Kanada, som till-
lämpat detta system sedan 1883.
Zongränserna avvika ofta från den
räta linjen, enär de av praktiska skäl
rätta sig efter de politiska gränserna.
Inom varje zon försvinna tidsskillnader-
na och alla klockor visa samma tid. Vid
zongränsen inträder tidsskillnaden på så
sätt att tiden flyttas tillbaka 1 timme
vid den västra gränsen och framflyttas
1 timme vid den östra... Minuter och se-
kunder överensstämma med Greenwichs
astronomiska tid.
32 -
Man kan studera
som ha sammanförts i en särskild avdel-
ning.
Under de senaste åren har denna av-
delning blivit föremål för en fullständig
omdaning och är nu åter delvis tillgäng-
lig för allmänheten. Man har uppdelat
elektroteknikens utveckling i ett antal
olika skeden, i det man börjat med de
privat igångsatta ljus- och kraftinstalla-
tionerna från ungefär 1856 till 1882.
Sedan följer tidsperioden för distribu-
tion inom städerna från ungefär 1882
till 1892, varefter kommer distribution
medelst kraftledningar från 1891 til
1915 och slutligen det sista skedet med
centrala, :samkörande distributionsnät,
vilket begynner med år 1915.
De första salen i denna avdelning är
anordnad som en hedershall, där bys-”
ter och plaketter av framstående veten-
skapsmän och uppfinnare placerats. Som
enda museiföremål finner man här ori-
ginalet till den första dynamomaskinen,
med vilken Werner Siemens år 1866 upp-
täckte den dynamo-elektriska principen.
De övriga rummen äro delade medelst
en mittgång. På ena sidan finner man
en totalframställning av det under ett
visst skede utmärkande sättet för den
elektriska strömmens framställning och
distribution och på andra sidan de spe-
ciellt för fackmannen avsedda tekniskt-
vetenskapliga detaljerna under ifråga-
varande tidrymd.
I det sista rummet visas med bilder
och modeller karakteristiska exempel på
den elektriska strömmens oerhört mång-
skiftande användningsmöjligheter. När
besökaren sedan vandrar genom de an-
dra avdelningarna i museet har han fått
ett starkt intryck av att det knappast
finnes något område, där icke den elek-
triska strömmen på ett eller annat sätt
kommit till användning. (65 165
TEKNIK för ALLA = 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
