mellaneuropeiska tiden E” orts tid bestämmes som. bekant av solens ställning på denna plats. Så- lunda är klockan 12, när solen står i or- tens meridian. Skillnaden mellan olika orters tid växer således med avståndet från den geografiska longituden. När t. ex. klockan är 12 i Strassburg, är den i Berlin redan 12.23, i Leningrad 13.31, men däremot i Paris endast 11.39. Skillnaden mellan de olika ortstiderna vållade i gamla tider föga bekymmer emedan «tidens växling på grund av den långsamma trafiken knappt var känn- bar. Först efter telegrafens införande och järnvägsnätets utsträckning över stora avstånd blev ortstiden besvärlig. Även det bästa fickur kan efter en täm- ligen kort resa icke visa rätt tid, eme- dan det icke följer med tidens växlingar. Innan den mellaneuropeiska tiden i slutet på «1800-talet infördes, var det sannerligen inte lätt för en resande att veta tiden. Om en person på den ti- den t. ex. reste från London till Kon- stantinopel, måste han för att få kloc- kan att överensstämma med tidtabellen vrida fram den 17 minuter i Ostende, 7 minuter i Luxemburg, 6 minuter i El- sass-Lothringen, 3 minuter vid gränsen till Baden, 3 minuter vid gränsen till Wiärttemberg, 10 minuter vid gränsen till Bayern och 11 minuter vid gränsen till Österrike. När han sedan passerade gränsen til Ungern måste klockan vri- das fram ytterligare 19 minuter, vid då- varande serbiska gränsen 6 minuter, vid den bulgariska 11 minuter och slutligen vid den turkiska gränsen 13 minuter. Värst gjorde sig tidsskillnaden gällande kring Bodensjön, där de olika städerna, alltefter den stat de tillhörde, använde tiden för resp. Karlsruhe, Stuttgart, Miinchen, Prag och Bern. i Det var tack vare de österrikisk-un- gerska järnvägsförvaltningarna som det- ta tidsvirrvarr ändrades. Enligt deras förslag indelades jordens yta i 24 lika zo- ner, var o. en om 15 längdgraders bredd. Emedan varje längdgrad är 4 minuter, är tidsskillnaden vid varje zons gräns därför precis 1 timme. Den första zonen är den, vars mittlinje sammanfaller med Greenwichs meridian och som begränsas av 7” 30” västlig och 7” 30” östlig longi- tud. Inom denna.zon ligga Storbritanni- en, Frankrike, Spanien, Portugal, Belgi- en och Holland. Den intill denna liggan- de zonen omfattar Tyskland, Danmark, Sverige, Norge, Ungern, Schweiz, Ita- lien, f£f. d. Serbien och «Grekland. Mittlinjen i denna zon efter vilken tiden bestämmes, är den 15:de meridia- nen, som avviker från Greenwichmeri- dianen med exakt 1 timme. I denna zon är därför klockan 13 när klockorna i Greenwichzonen visa kl. 12. I Sverige har den mellaneuropeiska tiden tillämpats ända sedan den 1 janu- ari 1879. I den tredje zonen ligga Ru- mänien, Bulgarien, Turkiet och västra Ryssland. Mittlinjen i denna zon sam- se annons på sid. ELEKTROTEKNIKEN i Deutsches Museum i Munchen m man i ett museum skulle anordna en avdelning, i vilken allt som hade att göra med den elektriska strömmen sammanfördes — såväl det som rör dess alstring och distribution som dess verk- ningar, bleve det nödvändigt att lägga beslag på de flesta museisalarna. Den elektriska strömmen har trängt fram på alla områden för mänsklig verksamhet. Det finnes inget hantverk, ingen indu- stri, där icke den elektriska strömmen användes för något ändamål. Detta är orsaken till att man i Deutsches Museum i Minchen icke an- ordnat en separat avdelning för elektro- teknik utan i stället visar hur männi- skan utnyttjar den elektriska strömmen inom olika områden. detta i avdelningarna för bergsbruk, maskin- och textilindustri, jordbruk, samfärdsel, telegrafi och telefoni, bygg- nadsteknik, <skeppsbyggnad, <luftfart 0. sS. V. Det är endast maskiner, appara- ter o. dyl. för strömmens alstring och för dess distribution till konsumenten, manfaller nästan med Leningrads meri- dian. Den tionde zonen omfattar Japan, i vilket land zonsystemet tillämpats än- da sedan 1888. I zonerna 17—21 östlig longitud eller 5—9 västligt från Green- wich ligger USA och Kanada, som till- lämpat detta system sedan 1883. Zongränserna avvika ofta från den räta linjen, enär de av praktiska skäl rätta sig efter de politiska gränserna. Inom varje zon försvinna tidsskillnader- na och alla klockor visa samma tid. Vid zongränsen inträder tidsskillnaden på så sätt att tiden flyttas tillbaka 1 timme vid den västra gränsen och framflyttas 1 timme vid den östra... Minuter och se- kunder överensstämma med Greenwichs astronomiska tid. 32 - Man kan studera som ha sammanförts i en särskild avdel- ning. Under de senaste åren har denna av- delning blivit föremål för en fullständig omdaning och är nu åter delvis tillgäng- lig för allmänheten. Man har uppdelat elektroteknikens utveckling i ett antal olika skeden, i det man börjat med de privat igångsatta ljus- och kraftinstalla- tionerna från ungefär 1856 till 1882. Sedan följer tidsperioden för distribu- tion inom städerna från ungefär 1882 till 1892, varefter kommer distribution medelst kraftledningar från 1891 til 1915 och slutligen det sista skedet med centrala, :samkörande distributionsnät, vilket begynner med år 1915. De första salen i denna avdelning är anordnad som en hedershall, där bys-” ter och plaketter av framstående veten- skapsmän och uppfinnare placerats. Som enda museiföremål finner man här ori- ginalet till den första dynamomaskinen, med vilken Werner Siemens år 1866 upp- täckte den dynamo-elektriska principen. De övriga rummen äro delade medelst en mittgång. På ena sidan finner man en totalframställning av det under ett visst skede utmärkande sättet för den elektriska strömmens framställning och distribution och på andra sidan de spe- ciellt för fackmannen avsedda tekniskt- vetenskapliga detaljerna under ifråga- varande tidrymd. I det sista rummet visas med bilder och modeller karakteristiska exempel på den elektriska strömmens oerhört mång- skiftande användningsmöjligheter. När besökaren sedan vandrar genom de an- dra avdelningarna i museet har han fått ett starkt intryck av att det knappast finnes något område, där icke den elek- triska strömmen på ett eller annat sätt kommit till användning. (65 165 TEKNIK för ALLA = 11