Nr 49 4 dee Red. & Exp. Tunnelgatan 3, Stockholm. Redaktör och ansv. utgivare Gunnar Fahlnes. Annonsavdelningen, Tunnelgatan 3, tel. 10 1199. Postbox 3137, Stockholm 3. Red.-sekr. Yngve Norrvi. 7: 75 kr., kvartal 4: — kr. Postgirokonto 15 79 92. Telefon växel 1160 79, 10 11 99. Prenumerationspris helår 15:— kr., halvår Arg. III. Eftertryck av Teknik för Allas innehåll förbjudes! ManNen "ALL fjärran De som för första gången vänder en större kikare mot månen och ser dess bländande ljus fylla kikarens synfält, har då sett någonting som han inte torde kunna glömma. Det första intrycket är av det silver- vita, starka och ändå milda ljus som strålar ut från alla delar av den stora skivan, lik jorden och ändå olik jorden, med synliga detaljer som om betraktaren vore svävande.i rymden någonstans mel- lan jorden och månen och betraktar den därifrån. Stora mattskimrande slätter betäcka betydande delar av månytan: över dessa slätter går ett nätverk av ljusare strim- mor, av bergryggar och av djupa och trånga klyftor som sträcka sig långt över slätterna. Här och där på dessa äro utströdda mindre och större krat- rar, vilkas branta ringbergsbranter kas- ta djup skugga; på vissa ställen samla sig kratrarna till väldiga vulkanland- skap som betäcka stora delar av mån- ytan. När man sitter så och beundrar den skimrande himlakroppen, «säkerligen bland det skönaste som finns att se på himlen, får man en förnimmelse av still- het som man inte upplever inför ett jor- diskt landskap. Månen är en värld utan liv. Ja, den stillhet som härskar på månen är dödens. Oföränderlig vandrar vår följeslagare över himlen, månvarv efter månvarv återfinna vi bilden av hans glänsande yta utan förändringar. Mån- landskapet ser ut som om aldrig luft el- ler vatten hade arbetat på att forma det, inga hav ha svallat mot dess strän- der och gjort dem avrundade, inga flo- der ha fört stenar och lösa jordmassor av fil. dr PER COLLINDER under århundraden ner mot slätterna och lagrat dem, avrundande och utjäm- nande planetens former. Jordens invånare äga den stora för- delen att i sin närhet i världsrymden se exempel på de båda huvudarter av ma- teria som förhärska i det omätliga världsrummet. Vi veta att nästan alla de lysande punkter som en mörk och klar Kallar Per Gollinder. natt skicka sina strålar genom den mörk- blå rymden ner mot oss, nästan alla dessa ljus som vi se på himlen äro långt avlägsna solar som vårt eget, väldiga gasklot, glödande i tusentals och milli- oner graders hetta som vår egen blän- dande sol. Men astronomerna veta numera, att en stor del av materien i världsrymden är kallnad och mörk, svävar omkring svart och obelyst när den inte kommer i närheten av de stora solarna som ur sitt glödande inre vräka ut elektronvå- gor som ge värme och ljus åt materien i deras närhet. Månen är ett prov på rymdens kalla och stelnade materia, de otaliga smärre himlakroppar som blivit avkylda och där inte längre liv kan finnas eller några förändringar äga rum. Miner är inte bland de minsta av de kalla himlakropparna. Den har en diameter av nära 3500 kilometer eller inte fullt tredjedelen av jordens. Ingen annan av vårt solsystems planeter har en måne som så tävlar med planeten själv i storlek. Man skulle snarast kun- na kalla månen och" jorden för en dub- belplahet, ja det har av en svensk for- skare, professor Hannes Alfvén, nyli- gen påpekats att vissa tecken tyda på att möjligen månen först befann sig på detta ställe i solsystemet och jorden först senare skulle kommit hit... Månen är rund liksom vår jord och svävar fram kring henne på ett avstånd av. 357 000 till 407 000 kilometer. Må- nens klotrunda form liksom jordens egen visar att den måste ha bildats en gång som en förtätning av gasformig eller glödflytande materia i rymden, ty