le inträffa mycket oftare än här och vara ända till två timmar. Vid dessa tillfällen skulle jorden synas bara som en mörk skiva, omgiven av en eldröd ring, där solstrålarna bryta sig i vår luftkrets och framkalla morgon- och af- tonrodnad för jordens invånare, ett skå- despel som aldrig förekommer på må- nen. Finns det inga förändringar alls på månen? Jo, det förefaller verkligen så. På 1880-talet iakttogs ett, den lilla kra- tern Linné, som strax förut hade varit väl synlig, plötsligt försvann, och efter någon tid blev den åter synlig och syns ännu. För ett par årtionden sedan såg den amerikanske astronomen W. H. Picke- Månklyfta med mycket branta väggar, enligt teckning av L. Rudeaux. 6 TEKNIK för ALLA Stor månkrater enligt konstruktion av astronomen o. konstnären L. Rudeaux, Paris. ring i vissa kratrar vita fläckar vid soluppgången, som när dagen fortskred småningom avtogo i storlek. Många tvivlade på Pickerings observation, men chefen för Greenwichobservatoriet, Eng- lands Astronomer Royal, Sir William Christie, kunde bestyrka att dessa fläc- kar funnos och förändrade sig som Pickering hade beskrivit. Dessa obetydliga fläckar av snö eller kolsyresnö skulle alltså vara det sista livstecknet på månen; även detta kom- mer att försvinna när molekylerna små- ningom en efter en ila ut i världsryrfs den för att aldrig återvända. Därutöver skulle man kunna vänta sig sällsyntå utbrott av en eller annan vulkan, allt sällsyntare också de, intill den dag i en avlägsen årmillion då månen efter att i allt trängre kretsar ha närmat sig jorden, störtar ner på hennes då stelnade och livlösa yta, och dubbelplaneten före- nad till en enda kropp svävar fram ge- nom rymden som en av de otaliga mörka stjärnor som redan förut måste finnas där. HANDBOK FÖR FLYGARE Under en följd av år ha utkommit nio delar av ”Flyg- och Motortekniskt Bibliotek” under redaktion av luftfarts- inspektören Tord K. Ängström. Ingen inom svensk flygning verksam man har i så hög grad varit initiativtagare till flygteknisk litteratur under de senaste trettio åren som nuvarande luftfartsin- spektören, alltifrån den tid då han var nybliven student och nybakad flygare med svenskt certifikat nr 5 på fickan SEN ve 8 | ITA PVE 1 | JG och till 1942, då han nyligen fyllt 50 år. Hans på ingående fackkunskaper fota- de, alltid välavvägda och måttfulla framställningar i böcker eller tidskrif- ter ha varit av stor betydelse under de år, då flygning vuxit fram från en ku- riositet till en utomordentligt betydelse- full faktor inom samfärdsel och försvar. I den. nyssnämnda bokserien har nyli- gen under medverkan av Kungl. Svenska Aeroklubben utkommit ”Handbok för flygare” av Martin Bunke. Avsikten har varit och den har kunnat konsekvent genomföras — att bo- ken skall vara en sammanfattning av de kunskaper, som äro av särskild bety- delse för en flygare och detta i en så- dan form, att boken skall vara läsbar och kunna begripas även av dem, som icke ha högre teknisk utbildning. Det säger sig självt, att en handbok icke kan vara en fullständig lärobok i ett så om- fattande ämnes alla detaljer. Den lä- sare, som således kör fast på en eller annan punkt, måste därför vara beredd att öka sitt vetande genom att på annat ställe skaffa sig de grundläggande tek- niska kunskaper, han behöver. Han har dessutom möjligheten att i andra delar av ”Flyg- och Motortekniskt Bib- liotek” ytterligare öka sitt vetande. Vis- saFpartier av handboken finnas nämli- gefltutförligare behandlade i andra de- las ÅF bokserien. Dt kräv, som böra ställas på en hand- bok Fett tekniskt ämne, äro väl till- godoseddåd Bokens omfånsskåar begrän- sats, den AR-klartock redist disponerad, def -ärsförsedd med tydGga, oftast för- enklade och Yärför begtipliga teckningar och ritningarså FranStällningen är kärv i Sitt tillknäpptasfékniska språk, men det; har ju heller inte varit meningen At skriva någ$föskönlitterär roman. En rat fackmäffFocka specialister ha med- vetkatlSåsgtt icke sakligheten blivit ef- ter$att Päsnågon punkt. Det som rör flygnisfgens Stora område är numera så skittånde till Skkart satt det väl knap- past finnes någönssom ensam behärs- kar alla detaljer fråt flygplanlära, mo- torlära, hållfasthets- öeh materiallära, instrumentkunskap, flygtheteorologi till luftnavigation, och således ensam vågar stå för alla uppgifter. Till dessa bokens här nämnda huvuddelar är anslutet ett kapitel om luftfartslagar och bestämmel- ser, som gälla i Sverige och som även i viktiga avseenden äro internationellt gällande. Handboken är planerad och skriven för att passa för undervisning i sam- band med grundläggande civil flygut- bildning. En sådan handledning har ti- digare saknats, och boken har säkert en stor uppgift att fylla. Därtill kommer, att den faktiskt med stor behållning kan läsas av var och en, som endast dröm- mer om att framdeles få ägna sig åt flygning eller åt flygarens yrke. Till och med den, som enbart sysslar med modellflyg har anledning att genom handboken lära sig alla grunder för den verkliga flygningen. Även om i första hand flygare, mekaniker och blivande yrkesmän komma att skaffa sig hand- boken, så bör den också vara icke mind- re åtråvärd för varje flygbiten yngling. Torsten Althin.