Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Industri och handel, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
et räcker icke att producera varor,
de måste också saluföras för att nå
konsumenterna. Detta är en uppgift för
handeln eller distributionen, som man
ofta kallar denna del av näringslivet i
motsats till produktionen.
Den industriella tillverkningsprocessen
har sedan länge underkastats en tek-
niskt-vetenskaplig bearbetning genom
standardisering, massproduktion, flytande tillverkning o. a.
åtgärder av det slag, som vanligen sammanfattats under be-
nämningen rationalisering.
”I bjärt motsats till denna fulländning av produktionen
stod till för ett eller annat decennium sedan den behand-
ling, som kom distributionen till del. I stort sett upphörde
producenternas intresse för varorna, när de blivit tillverkade.
Huru de på billigaste möjliga sätt skulle bringas i händerna
på konsumenterna, därom bekymrade man sig föga.”
Detta citat är hämtat ur en uppsats av författaren om
”Marknadsundersökningar” i den festskrift, varmed nuvarande
Chalmers Tekniska Högskolas 100-årsjubileum högtidlighölls
1939.
Givetvis funnos redan då exempel på handel, som var väl
organiserad. Bl. a. hade många av våra storindustrier ska-
pat mycket rationellt utbyggda försäljningsorganisationer
både inom och utom landet, men på det hela taget var distri-
butionen på den tiden en försummad del av näringslivet.
Mycket har utan tvivel sedan dess blivit bättre, men ett stort
fält för effektivisering föreligger alltjämt på handelns om-
råde.
Sålunda framhålles i den av Industriens Utredningsinstitut
i höst publicerade broschyren ”Det industriella framåtskri-
dandet i Sverige”, att industrien sedan länge haft anledning
uppmärksamma det intima beroende, i vilket industrien står
till näringslivet i övrigt. Hela det ekonomiska framåtskridan-
det har i hög grad vilat på den allt längre drivna industriella
expansionen. I förhållande därtill har utvecklingen på andra
näringsområden, bl. a. handeln, framstått som en följdföre-
teelse.
”Det är ju också välbekant, att industrien gått före övriga
näringsgrenar, när det gällt att'rationalisera driften. Det är
emellertid naturligt, att industrimännen, när de drivit ratio-
naliseringen inom sina egna företag till sin spets, alltmera
börjat intressera sig för en motsvarande utveckling inom de
näringsgrenar, av vilka de äro beroende. — Det vore också na-
turligt, om en företagare med ett högrationaliserat industri-
företag började fråga sig, om icke distributionen kunde för-
enklas, så att hans produkt kunde nå konsumenten till ett lägre
pris”. 3
i appnalisening inom distributionen är sålunda ett påtag-
ligt industriellt intresse. Under sådana förhållanden är det
av värde att få ett begrepp om storleksordningen av handels-
omkostnaderna i vårt land.
Detta önskemål har alldeles nyligen tillgodosetts. Vid
diplomutdelningen i Handelshögskolan i Stockholm i slutet på
oktober höll professorn vid högskolan G. Törnqvist ett före-
drag om handelskostnaderna och vad som kan göras för att
nedbringa desamma. Medräknas de distributionskostnader,
som producenterna själva vidkännas, och transportkostnader-
na för varor, når handelskostnadernas absoluta siffra upp
till väsentligt över 2 miljarder kr.
Detta är ett väldigt belopp, som ungefär motsvarar värdet
av Sveriges export under de goda åren före det nuvarande
världskriget.
Professor Törnqvist kalkylerar, att den avgörande delen av
handelns alla omkostnader eller omkring 50 å 55 proc. utgö-
res av lönekostnader. Han medräknar då innehavarnas er-
sättning, värderad på samma sätt som de anställdas lön. Den
andra stora kostnadsposten är hyrorna och den tredje repre-
senteras av räntorna.
För att nedbringa handelns Kostnader rekommenderar pro-
fessor Törnqvist främst minskning av handarbetet i butiker-
na, t. ex. genom användning av paketerade varor, som onödig-
göra uppvägning eller uppräkning. Det är inom parentes sagt
intressant konstatera, att förpackningar mer och mer börja
komma till användning ej blott för livsmedel, utan även för
industriprodukter från exempelvis verkstadsområdet. Denna
utveckling är i själva verket en industriens egen åtgärd för
handelns rationalisering. Professor Törnqvist vill vidare min-
ska transportarbetet mellan grosshandel och detaljhandel, dels
genom en riktigare prispolitik, dels genom bättre förståelse
mellan köpare och säljare. Slutligen bör en diskussion kom-
ma till stånd om funktionsuppdelningen mellan fabrikanter och
grossister.
ör ett par år sedan framlade en känd dansk företagseko-
nom en redogörelse för handelns förlustkällor samtidigt som
han ställde produktionens och transporternas rationalisering
i motsats till varufördelningens ineffektivitet.
Han anser förlorad arbetstid som handelns fiende no. 1.
Förlusthyror genom felaktigt butiksval och förlustreklam på
varor, som äro oberoende av reklam, representera andra mi-
nusposter. Dessutom finnas förlustvaror, som kunna elimi-
neras genom inköpskoncentration, och förlustleverantörer, be-
roende på splittrade inköp, som till nackdel för både kunder
och leverantörer medföra alltför små order och expeditioner.
Slutligen härrör en sjätte förlustkälla från övertron på att
ökning av omsättningen alltid medför ökning av vinsten. Den
högre omsättningen kan köpas för dyrt genom alltför långt
driven service, som medför uppkomsten av förlustkunder.
Den största vinsten av industriens rationalisering har be-
stått i besparingar av arbetskraft i förening med en bättre
användning av arbetstiden till fromma för både företagare och
anställda. Handeln erbjuder säkerligen ej så stora bespa-
ringsmöjligheter som den industriella produktionsprocessen,
men ett totalt lönekonto på — enligt professor Törnqvists
beräkning — över miljarden kronor bör dock inbjuda till ra-
tionalisering. Även om man taxerar vinsten så lågt som
5 proc., blir det i alla fall fråga om 50 miljoner kronor år-
ligen. :
Varje problem rörande användningen av vår arbetskraft
måste dessutom ses i belysning av den successiva minskning
av de arbetsföra åldersklasserna, varmed vi av kända skäl
måste räkna under kommande årtionden. Det är fördenskull
ytterst viktigt att ta sikte på användning av största möjliga
del av arbetskraften för produktionen, ty av den beror hela
vår framtida levnadsstandard.
ÖJ draeneus
TEKNIK för ALLA 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 01:58:38 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-49/0007.html