on atomv. = atomvikt beteckn. = beteckning bl. a. = bland annat d. o. = detta ord amfibieplan: flygplan, normalt avsett att starta från och landa såväl på land eller fast platt- form som på vatten. amfoter: amfotéra ämnen kunna bilda - kemiska - föreningar av saltkaraktär med såväl syror som baser. aminer: organiska föreningar in- nehållande -en ammoniakgrupp. Kallas även organiska baser. aminoplaster: konstharts, fram- ställt av urinämne (karbamid) och formaldehyd. ammoniak: färglös gas med stic- kande lukt. Förtätas till väts- ka vid —385”. Smpkt —76?. Erhålles som biprodukt i gas- verk och framställes syntetiskt ur grundämnena väte och kvä- ve genom katalys vid hög tem- peratur och högt tryck (Haber- Bosch-metoden). A. är lättlöslig i vatten, vattenlösningen reage- rar basiskt. Vattenfri a. använ- des bl. a. i kylmaskiner som värmeavledande medium. ammoniaksuperfosfat: konstgöd- ningsmedel, framställt ur am- moniumsulfat och superfosfat. ammoniumhklorid: salmiak. - An- vändes bl. a. vid lödning. ammoniumnitrat: färglöst, i vat- ten lättlösligt salt. Användes inom sprängämnestekniken och som gödningsämne. amorft ämne: ämne, som ej har kristallinisk struktur. Ex.: glas. ampere: inom elektrotekniken an- vänd enhet för elektrisk ström, betecknad A. amperemeter : instrument, grade- rat i ampere, för mätning av elektrisk ström, 6 TEKNIK för ALLA :s TEKNISKA ORDBOK Förteckning över de förkortningar och sammandragningar av ord, som förekomma i texten: d. v. s. = det vill säga inkl. = inklusive e, dyl. = eller dylikt ev. = eventuell keal = ex, = exempel kem, = kemisk ampéeretimme: inom elektrotekni-” ken använd enhet för elektrici- tetsmängd, betecknad Ah. 1 Ah = 1 ampere X 1 timme utgör den elektricitetsmängd, som un- der en timme passerar ett tvär- snitt av en ledare, om strömstyr- kan i denna är 1 ampere. ampéeretimmätare : instrument, som i ampéretimmar angiver för- brukad elektricitetsmängd. ampéerevarv: inom elektrotekniken använd enhet för magnetomoto- risk kraft, betecknad Av. 1 Av = 1 ampere X 1 (fullständigt) varv, d. v. s. den magnetomo- toriska kraft, som en ström av styrkan 1 ampere utövar på en magnetisk krets, då strömmen omsluter kretsen ett fullstän- digt varv. amplitud: en svängande partikels största avstånd från sitt jäm- viktsläge. Angiver även ett pe- riodiskt fenomens största avvi- : kelse från ett medelvärde, t. ex. den största avvikelsen under en svängning av en växelströms- storhet från dess medelvärde. amplituddistorsion: förvanskning av de kontinuerliga svängning- arna kring ett medelvärde hos en växelströmsstorhet, beståen- de däri, att svängningarnas amplitud i de båda riktningarna från medelvärdet ej äro lika. amplitudmodulering: form av mo- dulering, som består i att bär- vågens amplituder påverkas. amylum: lat., betyder stärkelse. andalusit: mineral, bestående av aluminiumsilikat. anemometer: instrument för att uppmäta vindens hastighet. i st. f. = i stället för kg = kilogram m. m. = med mera kpkt = kokpunkt resp. = respektive latin S. k, = så kallad med flera smpkt = smältpunkt aneroidbarometer: instrument för angivande av lufttrycket. Luft- tom, sluten dosa, som formför- ändras vid växlande lufttryck. . Genom utväxlingsanordning av- läses formförändringen på en skala. angel: 1) vid verktyg den avsmal- nande del, varvid vertyget fäs- tes i skaftet eller kvarhålles vid t. ex. städet. Kallas även tånge. 2) fäst- och sträckanordning för ramsågblad, 3) handtagsfäste vid t. ex. kran-, is- och stockså- gar, 4) fiskredskap. anhydrid: kem. förening, där en vattenmolekyl avspjälkats från en förening. anilin: aminobensol, färglös till gulaktig olja. Kpkt 183”, smpkt —8”. Framställes ur nitrobensol. Användes för framställning av färgämnen, läkemedel = och sprängämnen. 3 anilinsvart: äkta svart färgämne. Användes bl. a: till betsning av trä. anjon: den i en elektrolyt nega- tivt laddade jonen, som attrahe- ras av anoden. ankare: den rörliga delen i elek- triska apparater eller likströms- maskiner. I växelströmsmaski- ner benämnes den rörliga delen rotor. ankarkärna: den närmast axeln belägna delen av ankaret till en likströmsmaskin. A. leder hu- vuddelen av det magnetiska flö- det (fluxen). ankarlindning: lindning i en elek- trisk maskin, som upptager den elektriska energi, som av ma- skinen (motorn) skall omformas Sp. Vv. = specifik vikt t. ex. = till exempel till mekanisk energi, eller som i form av elektrisk energi av- giver den av maskinen (gene- ratorn) omformade mekaniska energien. Kallas även arbets- lindning. ankarreaktion: armaturreaktion (se d. 0.). anlöpning : värmebehandling t. ex, "av härdat skär- och eggstål för minskning av hårdheten och ök- ning av segheten. : anod: den elektrod i en elektrolyt, ett elektronrör, elektriskt gas- urladdningsrör e, dyl., vilken är avsedd som positiv pol. anodbatteri: batteri, som i en elektronrörkoppling av något slag (batterimottagare, förstär- kare) förser anoderna med ström. anodbelastning: strömförbrukan- de apparat, som är inkopplad i ett elektronrörs anodkrets. anoddetektor: ett som likriktare tjänstgörande elektronrör, vars likriktande verkan beror på att anodströmsändningen ej är pro- portionell mot styrgallerspän- ningens ändring. Oftast gives styrgallret en så hög negativ förspänning, att röret i vila knappast genomflytes av någon anodström. Kallas även anodlik- riktare. anodfall: ett av en negativ rymd- laddning kring anoden framkal- lat spänningsfall i ett gasur- laddningskärl. anodförlust: den del av till ett elektronrörs anodkrets tillförd likströmseffekt, som går för- lorad i röret (i form av värme). anod-gallerkapacitans: kapacitan- 7