SPRANGNITEN driver upp tempot. Bland de många olika hjälpmedel, som kunna komma till användning för ökning av flygplanstillverkningen, utgöra de explosiva nitarna ett verksamt bidrag. Dessa nitar innehålla en högexplosiv laddning inuit en hålighet i nitskaftet, och denna laddning bringas att explodera, då värme tillföres nithuvudet, t. ex. ge- nom en elektrisk kolv. Explosionen ut- vidgar nitskaftet och åstadkommer så- ledes samma effekt, som om niten hade nitats på vanligt sätt. Det är därvid särskilt värdefullt att. hela operationen kan utföras från den sida, där nithuvu- det befinner sig, liksom att arbetet kan utföras av en enda man. Man kan beräkna, att ungefär 800 fäst- punkter hos ett jaktplan av metall och upp till mer än 10.000 fästpunkter hos som klargör förfarandet vid Skiss, sprängnitning. Sprängladdningen i nit- skaftet bringas att explodera genom en elektrisk kolv. de allra största bombplan av metall äro åtkomliga endast från en sida. Detta betyder givetvis stora svårigheter ifråga om en storproduktion, Trots att de allra bästa mekaniska hjälpmedel komma till användning, kan en skicklig arbetare endast nita 2 till 4 vanliga nitar pr minut, sedan de place- rats i sina hål. Detta nitarbete blir så- ledes ganska dyrbart. Genom använd- ningen av explosiva nitar kan emellertid samma - arbetare nita 15—20 nitar pr minut, sedan de blott placerats i rätt läge. Därtill kommer, att dessa nitar blott. väga fjärdedelen så mycket som nitar av vanlig: konstruktion, vilket givetvis är en stor fördel, 12 :TEENIK för ALLA Det moderna flygets stora framsteg har till stor del berott på utvecklingen av de alltigenom av metall byggda flyg- planen. Denna <konstruktionstyp <er- fordrar emellertid i en del fall 40.000 till 50.000 nitar eller mer pr plan alltefter planets storlek. Hopnitningen av ett plan utgör således en mycket viktig och omfattande del av byggnadsarbetet. Det amerikanska bombplanet Douglas B-19 innehåller exempelvis ungefär 300.000 nitar. Olika nitningsmaskiner, hålningsmaski- ner och nithammare jämte den ofta an- vända punktsvetsningen med höga ström- styrkor bidraga samtliga till en avsevärd förenkling av monteringsproblemet. Dock kunna dessa hjälpmedel endast komma till användning, där man kan komma åt de detaljer, som skola förenas, från båda sidor. Det finns många delar av en aeroplan- konstruktion, som äro fullständigt eller delvis oåtkomliga från den ena sidan. Härför erfordras således mekaniska nitar av speciella konstruktioner, och många olika lösningar till dessa nitar ha upp- funnits. I allmänhet ha emellertid dessa nitar visat sig vara både dyrbara och besvärliga. Dessa. svårigheter hade fak- tiskt antagit sådana proportioner, att flygplanskonstruktörerna alltmer bemö- dade sig om att undvika dylika nitar i sina konstruktioner. År 1921 patenterade amerikanen Frank Allan flera olika typer av explosiva nitar, och han hoppades, att dessa nitar skulle lösa det besvärliga problemet. Hans nitar visade sig emellertid vara omöjliga som handelsvara. Men år 1937 beviljades ett patent av Karl och Otto Inom fHygplansindustrien har sprängnitningen revo- lutionerat tempot och för- enklat arbetsmetoderna. Butter, anställda hos den tyske flyg- planskonstruktören Ernst Heinkel vilket patent löste problemet om explosiva nitar genom anbringandet av den explo- siva laddningen i nitens skaft. I början av år 1939 blev den bekanta amerikanska industrikoncernen Du Pont intresserad av detta patent och började anställa undersökningar. Trots att själva idén för dessa nitar var ganska enkel återstodo ändock många problem att lösa. Först under år 1940 utlämnades dessa nitar till den amerikanska försvarspro- duktionen för avprovning. Sedan dess ha nitarna fulländats och användes nu "i allt större antal, Bilden till denna artikel visar Du Pont-nitar före och efter nitningen. Ifråga om installationen ställer sig denna nit på samma sätt som en vanlig nit, då nitens hålighet är koncentrisk med skaf- tet och öppen mot skaftändan. Denna hålighet innehåller en liten explosiv ladd- ning, som, då den upphettas till en viss temperatur, detonerar och spränger ut nitskaftet utan att man behöver nita till detta. Laddningen har sådan sam- mansättning, att någon tändsats blir obe- hövlig. Den för detonationen erforderliga vär- men åstadkommes av en speciell elek- trisk kolv med silverspets. Den tid, som erfordras från det den elektriska kolven anbringas på niten tills det laddningen exploderar uppgår till 1.5 till 2.5 sekun- der. Nitarna tillverkas av aluminiumlege- ring i olika storlekar och med kullrigt eller försänkt huvud. De kunna använ- das utan risk för allvarliga skador. De måste givetvis handhavas med en viss försiktighet men kunna icke detonera i massa och äro okänsliga för slag och stötar. Eld eller värme får dem natur- ligtvis omedelbart att detonera, Flottans nybyggen al. starkare pansar. Kostnaderna för flottans fartygsny- byggnader enligt försvarsberedningens förslag beräknas för femårsperioden uppgå till omkring 127.8 miljoner kr. Härtill komma ännu icke beviljade me- del för att färdigställa redan beslutade fartyg, nämligen 48.5 milj. kr. Det år- liga anslaget till flottans ersättnings- byggnad skulle sålunda bli 36.25 milj. kr. I anslutning till av marinchefen fram- förda synpunkter har utredningen före- slagit en kryssare av samma typ som de två under 1940 beslutade. Vidare skall man bygga ett övnings- fartyg — segelfartyg — huvudsakligen avsett för sjömansskolan samt sex mo- torbåtar för sjövärnskårens övningar. De nya jagarna komma att förses med möjligast kraftiga skydd för skrov och besättning mot kulsprute- och bomban- fall från luften. Kust-u-båtarna bli av samma typ som de, som nu hålla på att byggas. Torpedbåtarna bli av två olika typer. z