Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska linjen, av Yngve Norrvi. 4. Ett-årig “stad” i Jämtländsk sjumilaskog försvinner 1944. Ett reportage från kraftverksbygget i Midskogsforsen - Vad en jämtlänning säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förf. Per Nilsson-Tannér.
värde — i varje fall för dem, som dag-
ligen skall — och vill — umgås med den.
Och låt dem, som kanske i hela sitt liv
levt vid forsarna, somnat vid deras brus
och vaknat vid det, få någon del av vad
de nu ger i pengar och kraft.
Och gå sedan inte omkring och tro,
att vi skogs- och fjälluvar här oppe i
nordanland är avundsjuka på dem, som
får nytta och glädje av våra forsar. Vi
vet att vi också får del av deras arbete
på sätt och vis. Vi vet att industrien
behöver kraften, nu bättre än någonsin,
att järnvägarna och gruvorna och fabri-
kerna behöver den. Och det har vi ock-
så nytta av. Men låt kompensationen
bli litet mera påtaglig. Det skulle stäm-
ma många av oss betydligt mildare till
sinnes. Många av oss, som nu bara går
omkring och sörjer över tystnaden kring
fallen och de breda kraftledningsgatorna
i storskogen...
N
inte särskilt billig, men ,man betalar en
liten stuga på rum och kök under den
tid man är anställd. Man bor i eget hus
och kan ha familjen med sig. Vilket
givetvis är svårare, om man är helt
hänvisad till att bo i baracker. |
Folkets hus skall rivas. Marketente-
riet skall rivas, barackerna flyttas, och
kvar blir endast några villor, avsedda
som bostäder åt de arbetare och tjänste-
män, åt vilka skötseln av den färdiga
kraftstationen anförtros. Konsums rela-
tivt stora butik kapas på mitten och
beräknas kunna ge arbete och inkomst
åt en man med familj. Midskog blir
åter en tyst och fridfull idyll i storsko–
gen. En idyll, där vattnet från Jämt-
lands fjäll omvandlas till många och vär-
defulla hästkrafter till industriens och
det svenska hushållets fromma. En idyll,
där sprängskotten slutat dåna. Där for-
sens vattenmassor letts in i underjordis-
ka tunnlar och sätter snurr på väldiga
turbiner, som på ofantliga, specialbygg-
da vagnar med en lastkapacitet av hund-
ratals ton, forslats långa väger in i hjär-
tat av de trakter, där fordom tjädern,
räven och älgen var allenahärskare och
där fäbodarnas kvinnor lät näverlurar-
nas melankoliska toner rulla över de all-
varliga storskogarna.
Den moderna tiden har erövrat ännu
ett stycke av naturen och dess värde-
fulla tillgångar.
Så talar en av Jämtlands trognaste
söner. Det ligger onekligen något i vad
han säger.
För att få saken belyst även från an-
nat håll, har TfA vänt sig till dir. Nils
Jakobsson i Indalsälvens Regleringsför-
ening. Hans inlägg införes i nästa
nummer.
I samband med vårt besök vid
Midskogsbygget passade vi på att
fråga författaren Per Nilsson-
Tannér om hans åsikter beträf-
fande - regleringen av de jämt-
ländska sjöarna och utbyggandet
av Indalsälvens forsar.
Per Nilsson-Tannér är född
jämtlänning, har verkat hela sin
tid i dessa trakter och känner 4
bygd och människor bättre än de (
flesta, vilket han bl. a. givit prov
på i en rad skönlitterära och byg-
dehistoriska skrifter. Han är inte
enbart förtjust över den uppmärk-
samhet, som kraftföretagen visar
Jämtlands och Norrlands forsar.
MIDSKOGSBYGGET:
Arbetsstyrkan uppgår
— Som naturälskare måste man rea- GAR ARGA il AD
gera mot den vandalisering av oersätt-
liga naturvärden som äger rum. Indals-
älven är den mest utnyttjade av de norr-
ländska vattendragen, och det vill inte
säga litet. Nu senast bygger man ut
Midskogsforsen, vilket bl. a. har till följd
att Skärhällsforsen helt försvinner, och
ett stort område — visserligen tämligen
värdelöst ur ekonomisk synpunkt — läg-
ges under vatten. Tidigare har en hel
rad av våra forsar bundits, och hur det
går med Tännforsen i en framtid vet
man inte.
Vi jämtar begriper mycket wäl, att
landets kraftresurser måste tas till. va-
ra, men man undrar över om det inte
skulle kunna ske litet mera pietetsfullt.
Och framför allt gör vi jämtar oss den
frågan: Varför ska inte de, ur vars äl-
var kraften tas, kunna få köpa kraften
lika billigt som exempelvis ni stockhol-
mare? Det hela är en distributionssak,
det förstår jag mycket väl, men det.
hindrar inte att många stugor längs äl-
ven — och rätt nära de utbyggda for-
sarna — måste lysas upp. med karbid-
och fotogenlampor...
Nog skulle det väl kunna göras något
åt den saken. i
- Bygg för all del ut forsarna, men gör
det försiktigt! Naturen har också sitt
RN 5)
linjen” kommer i nr 51
TEKNIK för ALLA 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
