Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla mästarnas oljefärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är vi i våra dagar stanna i beundran
inför oljemålningar av de gamla mäs-
tarna och låta vårt sinne påverkas av
deras underbara, ofta genom århund-
raden bibehållna färgprakt, uppstår ofta
frågan vilka medel dessa målare hade
till sitt förfogande att skapa bildverk
av så bestående art. Å andra sidan mär-
ka vi på målningar av betydande konst-
närer från 1800-talet, att deras tavlor
på kort tid undergått förädringar, ibland
ända till oigenkännelighet.
Vi kunna långt ifrån uttömmande be-
svara den uppställda frågan. Den ma-
teriella uppbyggnaden av en målning
karakteriseras av de på underlaget över-
förda färgskikten, och för varaktighe-
ten hos en oljemålning äro färgstoffer-
na av mindre betydelse än det oljehal-
tiga bindemedlet. Frågan om den mål-
ningsteknik, som användes av bröderna
van Eyck i Flandern, vilka omkring år
1411 för första gången målade i olja,
har till dags dato icke funnit ett till-
fredsställande svar, emedan de gamla
mästarna och målarskolorna ängsligt be-
vakade hemligheten med sin målarkonst,
så att man icke kommit längre än
till allmän kännedom om de av dem an-
vända torkade vegetabiliska oljorna i
blandning med harts och liknande äm-
nen. Försök att genom kemisk under-
sökning av deras tavlor komma de gam-
la mästarnas hemligheter på spåren
stöter än i dag på oövervinneliga svå-
righeter, trots kemiens framsteg.
Or sålunda ofullkomligheten hos våra
nuvarande hjälpmedel dragit upp vis-
sa gränser för tavelundersökningen, så
har dock vetenskapen upptäckt vägar,
som förmedla exakt kunskap om fär-
gernas beståndsdelar i en målning. Det-
ta gäller i synnerhet om oorganiska mi-
neral- och jordfärger, under det att
svårigheterna äro större och hjälpmed-
len ej så utarbetade, då det gäller att
påvisa organiska färgstoffer, såsom
krapplack, karmin, indigo o. dyl. Man
må betänka att för undersökning en-
dast ytterst små substansmängder kun-
na tagas från det dyrbara undersök-
ningsobjektet och synliga skador måste
undvikas.
Den tyske forskaren v. Raehlmann
tillkommer förtjänsten att först ha vi-
sat, att man med hjälp av mikroskopet
också kan lära känna färgens bestånds-
delar hos gamla målningar. För att ka-
rakterisera färgstofferna under mikro-
skopet betjänade han sig av formen på
färgpartiklarna i färgprovet, liksom
också inmängda föroreningar; vidare
de optiska egenskaperna, såsom partik-
larnas genomskinlighet, brytningsförmå-
ga o. dyl.
Men även om redan v. Raehlmann
nyttjade enstaka mikrokemiska reaktio-
ner att karakterisera färgstoffet, så bör-
jade man rationellt använda den mikro-
kemiska analysen först under de båda
senaste decennierna. Endast den kemis-
ka analysen kan ge en entydig före-
ställning om sammansättningen hos
färgkropparna. Den möjliggör numera
ett felfritt påvisande av oorganiska
färgstoffer, såsom blyvitt, cinnober, ul-
tramarin o. s. v. i minimala färgprover,
under det att, som sagt, påvisandet av
organiska ännu: erbjuder svårigheter.
De av de gamla mästarna huvudsakligen
använda och genom vetenskapliga un-
dersökningar påvisade färgstofferna äro
ungefär följande:
blått: naturlig ultramarin,
smaltsblått, indigo
grönt: grönjord, malakit, spanskgrö-
azurin,
na
gult, brunt och svart: bly- och tenn-
gult, gul och brun, ockra, bränd Siena,
umbra, asfaltbrunt, kol, gula organiska
färgstoffer (saffranlack, gulbär, gum-
migutta o. s. Vv.)
rött: cinnober, röd ockra, mönja, röda
organiska färgstoffer (krapplack, kar-
min, drakblod o. s. v.)
vitt: blyvitt, slammad krita (för grun-
deringen.)
Mikrokemisk färg-
analys avslöjar tavel-
skojare
—> Ey
dInads
5
Oljefärger
pare vi användningen av färgstof-
ferna i dess förhållande till tidsperi-
oderna, så lämna de uppnådda resulta-
ten viktiga upplysningar. Det visar sig
att vissa färgstoffer allmänt använts i
alla länder och under alla tider. Till
dessa höra framför allt blyvitt, gul, röd
och brun ockra och kol, vidare ultra-
marin, malakit, grönjord, cinnober och
mönia. Å andra sidan märka vi vissa
färgstoffer från målarpaletten i olika
länder vid bestämda tidpunkter, eller
att de användas blott i begrän-
sad utsträckning under ett visst tids-
avsnitt. Exempel härpå är användnin-
gen av azurit hos de nederländska mäs-
tarna under 15-1600-talen och smaltsblått
under 16-1700-talen. Slutligen se vi hur
nya färgstoffer uppträda mestadels i
överensstämmelse med tiden för deras
upptäckande eller deras uppträdande i
handeln, och vi kunna fastställa att in-
tet av dessa färgstoffer är tillfinnandes
i en målning som tillkommit vid en tidi-
gare tidpunkt. De på 17—1800-talen
upptäckta färgstofferna berlinerblått,
koboltblått, syntetisk ultramarin, zink-
grönt, Schweinfurthergrönt, kromgult,
kadmiumgult, zinkvitt och många andra
söker man naturligtvis förgäves hos de
gamla mästarna.
Sådana forskningar över äldre tiders
måleri ha inte endast naturvetenskap-
ligt och konsthistoriskt intresse. Fast-
ställandet av färgstofferna i en målning
medger värdefulla slutsatser beträffan-
de åldern och äktheten hos en tavla.
Därvid är en konstnärs vana att stän-
digt begagna samma färgpalett mycket
viktig. Genom det förhållandet, att un-
der olika tider och hos olika mästare
olika färgstoffer kommit till använd-
ning, genom att vissa tidigare flitigt
nyttjade färgstoffer nu för tiden icke
längre framställas eller icke äro så
framställbara som förr, och slutligen ge-
nom att i våra dagar allmänt begagnade
färgstoffer i äldre tider icke användes,
emedan de då voro okända, blir tavel-
förfalskningen allt svårare och fordrar
ingående kunskaper och allt mer raffi-
nerade metoder. Förutsättningen härför
är att alla färgstoffer, som använts un-
der olika tider och hos olika målarsko-
lor och mästare bli kända genom under-
sökningar av målningar, vilkas äkthet
är höjd över varje tvivel. Kemiens in-
sats är beundransvärd. Den visar vil-
ken värdefull hjälp de kemiska under-
sökningsmetoderna kunna lämna också
på ett sådant specialområde som tavel-
undersökningens.
TEKNIK för ALLA 135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
