det flacka, värmepinade landet, det skinande, öppna Stilla havet, och så den ensamma skonaren. Ör var jag som fångade den första hajen. Ett förråd av beten hade lagts upp, färdigkluvna och halverade i stycken för hajkrokarna. Jag agnade, slängde kroken över- bord och iakttog hur det skimrande fiskköttet övergick i sil- vergrönt, när det sjönk bland tången. Så gott som ögon- blickligen skilde sig en lång rörlig skugga, nätt och jämt mörkare än vattnets blågröna massa, från omgivningen på något avstånd. Ofantliga simfenor stack ut på vardera sidan, en uppstående ryggfena reste sig från ryggen som en kolossal tuppkam, medan de båda lotsfiskarna summo så tätt intill huvudet och så noggrant följde varje hajens rörelse, att det föreföll som om de verkligen hört till kroppen. Två gånger, tre gånger cirklade den stora människoätaren — tolv fot från nos till stjärnspetsen — kring betet, medan fenorna rörde sig som solfjädrar genom vattnet. Hajen kom när- mare betet, sköt fram som en ofantlig torped, vände sig på rygg så den vita buken skimrade som silver i vattnet — betet försvann. | Fångstlinan slirade ut genom mina nävar och brände hu- den, då den stora havsvargen dök. Jag tog spjärn och för- sökte hålla emot medan tre kinamän skyndade till min hjälp. De kraftiga, dolska knyckningarna nerifrån kom våra krop- par att rycka och svaja och kastade oss mot varann som pappersdockor. — Hal in! — röt skepparen, och skrevande med fötterna mot relingen förde vi striden med den stora rovfisken fram till seger. I en virvel av skum kom hans huvud med den grinande, hiskliga käften och förkropp över ytan, medan stjärten piskade vattnet tills det kokade som en ångares kölvatten. Men så snart hans stora stjärtfenor lyftes upp över vattnet, blev hajen stilla och hjälplös. Flänsaren kom fram med knivspaden och. fläkte med ett enda snitt upp hajen från strupe till stjärt, medan den ännu hängde över relingen. En annan av kineserna stor bredvid med en lång- skaftad gaffel, fiskade ut den svartgredelina levern och kas- tade den i en av däcksåarna. Fenorna skuros av och stuva- des i saltfyllda träkaggar. Havet vimlade av hajar. Jag föll på huvudet ut i havét... Hajarna nappade glupskt och stimmade, lockade av blod- lukten, kring skonaren i hundratal. Vid middagstiden var såarna fyllda. Fisket upphörde, och såarna ställdes i solen för att få ut oljan. I den tropiska hettan förvandlades levern snabbt till en tjock gul olja, vilken spred en kvävande stank. Såarna tömdes i fat i lastrummet, och så började fångsten på nytt. Det är ett livsfarligt och otäckt jobb, men för rederiet är det mycket lukrativt, Hajleveroljan ingår som en upp- skattad ingrediens i den kinesiska farmakopén, desutom an- vänds den med förkärlek i det kinesiska köket, och tiger- hajens fenor som ragu, ja, det vet nog litet var att det motsvarar ostron och champagne hos oss. ”A ntligen var lastrummet fyllt till bristningsgränsen och Avi fick en fridag innan vi lättade ankar för hemresan. På eftermiddagen stod jag lutad mot relingen och drömde. Kusten var absolut öde, likaså landet där bakom — en obruten öken av sand och malört, och hela Stilla havet tyck- tes mig lika blottat på liv som landbacken, ett tröstlöst av- snitt av det annars så ljuvliga Söderhavet. Aldrig fläckade röken från en ångare himmeln, där den vitnade för att möta havet. Allting var tomt — outsägligt öde vidder, skälvande av hetta. =. Plötsligt kände jag mig orolig på ett underligt sätt, utan att jag kunde fatta orsaken. Så med ens slog det mig som en blixt. Ja, där hade jag det, det var den tjugofjärde de- cember i dag! Julafton! I andanom såg jag, hur alla där hemma i Sverige rustade sig till jul. Jag hade inte sett mitt hemlands kust på tjugo år och hade riktiga hallucinationer av lutfisk, skinka och dopp i grytan. Jag vet inte hur det kom sig, men en så svidande hemlängtan och en så intensiv känsla av ensamhet, som besjälade mig den där julaftonsför- middagen för många år sen ombord på Yong-Yong, har jag knappast vare sig förr eller senare känt. Jag gjorde mig upprepade gånger den frågan: vad tjänade egentligen det hela till? Vad fick jag ut av livet? När jag lät de svunna TEKNIK för ALLA 31