Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En jul bland tigerhaj i Söderhavet, av Arthur J. Jakobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ag kom ombord på Yong-Yong i San Francisco. Det var
- tvåmastad, tjugoåtta tons kölskonare, fyrtio fot lång och
bärande en stor segelarea — storsegel, försegel, klyvare, fock,
två råsegel och ett stagsegel. Besättningen bestod av sex
kinesiska matroser, kock — också han kines — samt tre
kanaker från Samoa. Kaptenen var spanjor och om jag så
lägger min person till listan, så är styrkan fulltalig. Resans
mål var Magdalenabukten i Söderhavet, där vi skulle fånga haj.
— Manna vindspelet! — röt skepparen.
Vi rusade till spelet och högg stadigt tag i spakarna.
— Låt gå — hissa ankaret till kranbalken! — löd nästa
order.
Den redan spända ankarkättingen skälvde till och kom
rasslande in genom klyset, då våra händer höjdes och sänktes
vid spakarna. Ankaret kom hem, drypande av slam och grå
gyttja. En nordvästlig bris fyllde skonarens segel; en stark
ebbström tog tag under kölen, och vattnet forsade allt högre
om skonarens bog.
— Klart att vända! — vrålade skepparen, som ställt sig
vid ratten. Seglen slogo ursinnigt, då skonaren lade upp i
vinden. Så fångade Yong-Yong vinden igen och fortsatte sin
färd, i det hon lugnt och belåtet lade sig på sida. Nästa slag
bragte skonaren tätt upp mot Alcatraz, öfästningen där
Amerikas farligaste bovar sona sina missgärningar. Sjön
gick högre, brisen växte styvare och luktade av ocean utan-
för. I väster öppnade sig Gyllene porten, en blek glänta av
grågrönt vatten, upprört av skumtoppar. Än en gång gick
skonaren över stag med dansande bog, i
M
I SÖDERHAVET
— Kom ihåg, pojkar, om ni på något sätt blir obstinata och
en endaste gång glömmer att det är jag som är pappa på den
här badbaljan, så slukar jag er med hull och hår. Så här
låter evangeliet på Yong-Yong: var. och en gör sin plikt
och fruktar gud och mej, gör ni det inte, så ska jag min
själ mörbulta er, tills era syndiga benknotor kryper ur skin-
net — kom ihåg det, pojkar. i;
Yong-Yong fortsatte söderut, mjukt glidande över oceanens
oljigt jämna yta, som knappast krusades av de lätta vin-
darna. Ibland vid , middagstiden flöt oceangolvets skimmer
ihop med himmelens strålglans vid horisonten, och då var
där inte längre vare sig vatten eller blå himmel, utan det
lilla fartyget tycktes flyta i en ofantlig kristallinisk sfär, där
det fanns varken höjd eller djup — flytande orörligt i varmt
gnistrande, opalskimrande rum, allena med solen.
lutligen en morgon, sedan skonaren i tjugofyra timmar
S hållit kurs österut, närmade hon sig land och kom på
eftermiddagen fram på en mils avstånd från en låg, sandig
kust, som vibrerade av hetta. Hon kastade ankar i tången i
Magdalenabukten.
Nu blev det fart på gulingarna. Under de båda närmast
föregående dagarna hade det ”himmelska rikets” snedögda
söner iordningställt däcksåar, taljorna, gafflarna, spadarna
och de övriga hajfiskredskapen, som varit instuvade i för-
piken. Seglen togs ned och beslogs, däcket gjordes klart från
alla lösa föremål, tunnor och stora kar ställdes fram på
; backen, och den föregående tidens lättje-
smattrande tackling och högt klappran-
de segel. Bogsprötet vred sig runt som
visaren på en urtavla, det vacklade av
och till, reste sig och föll, tills det slut-
ligen stannade bestämt, pekande hän
mot Lime Point.
CT porten vidgade sig allt mera,
och någon minut efter sista stag-
vändningen krängde skutan till för en
häftig stormby, som kom dånande in
ARTHUR J. JAKOBSSON
berättar ett
spännande juläventyr
fulla indolens gav rum för hektisk bråd-
ska.
Dagen efter ankomsten ägnades åt
betfiske. Detta bete bestod av en rockart
med en vacker rödgyllne färg och unge-
fär lika stor som :en vanlig torsk. De
nappade glupskt, men av vart tiotal,
som vi fingo på kroken, höggo hajarna
åt sig halvparten, innan vi hunno få
dem över relingen. En annan svårighet
medförde den omständigheten att — an-
mellan höjderna vid inloppet rakt uti-
från den öppna Stilla oceanen. Tacklingen spöng som harpo-
strängar, skonarens för borrade sig ned i vågbergen med ett
väsande som av ånga, blocken smällde, skepparen vrålade sina
order, tågändar pryglade det ihåliga däcket tills det
genljöd som ett trumskinn. Färden över bankarna var en
lång halvtimme av villervalla och oväsen, därpå vidtog den
öppna oceanen. Solen gick ned i kunglig . prakt, vattenytan
skimrade som mosaik. Sjön gick mindre hög, och bankarnas
raseri var glömt. Det var kännbart varmare,.
Kaptenen kom föröver sedan han överlämnat rodret till.
mig, och som det var nymönstrad besättning, höll han föl-
jande korta, kärnfulla anförande:
30 TEKNIK för ALLA
E tingen det nu berodde på den utomor-
dentliga hettan eller på vattnets kalihalt — betena ruttna-
de nästan omedelbart, om de lämnades ute i luften.
Sköldpaddor syntes överallt — flytande gräsgröna runda
skivor tätt under vattenytan. Moln av sjöfågel svärmade da-
gen lång över stranden, och med långa mellanrum singlade
flygfiskar över vattnet som när man kastar smörgås med
flatsten. Stim av tumlare sökte sig in från havet och hoppade
klumpigt vid tångbankens kant. Långt i fjärran vid östra
horisonten summo blåa bergmässor, strimmiga av hägringar,
i den brännande luften. Långt ute i bukten hängde skonaren
orörlig under sina bara master, skenbart vilande endast på
sin egen upp- och nedvända skugga. Och det var alltsammans
rå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
