övrerad med en pedal från förarsätet. Bilens växellåda har bibehållits. Den innehåller en krypväxel, som gör det möjligt att med sakta fart forcera även de brantaste backar. Åkningen förbrukar för övrigt så litet energi att några kilometers körning till och från flygfältet varje dag knappast kan ned- sätta det antal starter, man kan göra utan att dessemellan ladda batteriet. Slutligen kan nämnas att klubben för laddning av batteriet disponerar en torr- likriktare av modernaste slag, som helt automatiskt fullgör sin tjänst. När bat- teriet är färdigladdat kopplar den sålun- da bort sig själv och kopplar istället in en liten laddningsapparat, som håller batteriet i form och hindrar skadliga för- ändrigar i detsamma huru långa stille- ståndsperioder det än skulle bli. Detta är ju viktigt vid en sådan maskin som en segelflygvinsch, som ju inte i likhet med en elektrisk bil kan väntas få dag- lig användning utan där man får räkna med långa stilleståndsperioder. Fördelarna av den elektriska driften ligga ju i öppen dag. Framförallt i nuvarande avspärrningsläge är ju obe- roendet av bensin för vinschens drift en uppenbar fördel, men även i normala ti- der torde man komma att uppskatta den elektriska driftens smidighet och enkel- het. Den elektriska vinschen är stän- digt startberedd även i kallaste väder. Ä andra sidan står frågan vad man får betala för dessa fördelar. Att anskaff- ningskostnaden för en elektrisk vinsch blir tämligen hög är ju givet, särskilt i jämförelse med de vinschar, som byg- gas med begagnade bilmotorer, vilka ju i dessa dagar kunna fås för mycket rin- ga kostnad. Däremot blir driftskostna- derna så låga i förhållande till bensin- driften, att man redan nu torde kunna säga, att kostnaden pr start, med ränta och amortering på anskaffningsvärdet inkluderad, blir lägre vid elektrisk drift. Huru mycket lägre kommer att nästan helt bero på batteriets anskaffnings- kostnad och livslängd, då den övriga delen av utrustningen är praktiskt ta- get outslitlig — startlinan givetvis un- dantagen. Det är dock att hoppas att de statliga myndigheterna på vars in- ställning till segelflyget dettas väl och ve dock till sist hänger, skall kunna läm- na så stora engångsbidrag för materiel- anskaffningen att segelflyget icke på grund av kapitalbrist skall behöva välja materiel, som i längden ställer sig dy- rare än nödvändigt. Kew. ARBOGA: Arboga Flygklubb har nyligen hållit årsmöte. I allmänhet har under vår- och höstsäsongerna ett klubbmöte hållits varje vecka. Lokalfrågan har utgjort ett av de problem styrelsen haft att lösa. Under förra vintern höllos samtliga mö- ten i Yrkesskolans lokaler. Under hösten ha mötena däremot hållits i Scouternas lokaler. På mötena ha föredrag i flyg- tekniska frågor hållits av medlemmarna, i vissa fall i samband med. filmförevis- 26 TEKNIK för ALLA ning. Tvenne tävlingar med modeller ha hållits under året. Två av medlem- marna ha avlagt godkända prov för mo- dellflygmärken. Föredrag om klubben och dess verksamhet ha hållits i tvenne grannsocknar. Vid bägge tillfällena vi- sades filmer över hithörande frågor. Klubben hade förmånen erhålla ett av Aftonbladets Ållebergsstipendier, vilket möjliggjorde en 3 veckors vistelse vid segelftlyglägret i Ålleberg för Stig Johns- son, som därvid erövrade A-diplomet. Representanter för klubben ha besökt Alleberg, Segelflygutställningen på Tek- niska Museet i Stockholm samt Segel- flygartinget i höstas. Största medlems- antalet under året har varit 86. Efter revisionsberättelsen företogs val av styrelse och revisorer. Styrelsen om- valdes under det att suppleanter och re- visorer nyvaldes. Ordförande är ingenjör Lars Anbo, vice ordförande köpman Eric Göransson, sekreterare ingenjör Lars- Johan Söderström, kassaförvaltare herr Sune Virén och materialförvaltare ritare Gunnar Neuman. Till suppleanter valdes herr Stig Johnsson och ingenjör Åke Eriksson samt till revisorer herrar Elov Larsson och Georg Hjelm. Under innevarande säsong ämnar klub- ben anordna en studiecirkel i flygteknik. Studieledare blir ingenjör Lars Anbo och medlemmarna få själva stå för före- dragshållningen. Efter förhandlingarna visade ingenjör Söderström några av sina smalfilmer, bl. a. från Segelflyglägret i Ålleberg. LA. BORÅS: Borås Flygklubbs korrespondent till TfA har en del intressanta iakttagelser att komma med. Han skriver bl, a.: Klubbens glidplansbygge S. G. 38 vän- tas bliva färdigt i mars. Då stora svå- righeter råda beträffande lämpligt flyg- fält hade det ju varit önskvärt att pla- net blivit färdigt under vintern så att isarna hade kunnat användas. Flygklub- ben och Borås Stad äger emellertid ett fält vid Viared som en gång skall iord- ningställas till flygfält. Efter en del röjnings- och planeringsarbete, som med- lemmarna i segelflygsektionen tänka ut- föra själva, torde fältet kunna användas till glidflygutbildning. Detta arbete bör kunna igångsättas på våren och således kunna utbildningskurser startas och på- gå under sommaren och hösten. FEnär det glidplan, som snart är färdigbyggt, icke torde fylla behovet, planeras ett nytt -glidplansbygge, som skall igång- sättas under våren. Modellflygsektionen har tyvärr fått lämna allt sitt blod till segelflyget, och särskilt de mindre lyckosamma modell- flygarna och de som i stort sett varit nybörjare ha helt lämnat modellflyget. På sista tiden ha många andra ynglin- gar blivit medlemmar i segelflygsektio- nen utan att förut ha sysslat med mo- dellflyg. Tack vare modellflygsektionens mån- ga tävlingar, uppvisningar och utställ- ningar har nog boråsaren i gemen en hel del kunskap om modell- och segel- flyg. Modellflygsektionens uppvisningar ha alltid rönt stort intresse och orts- pressen har även upplåtit sina spalter för modell- och segelflygarnytt. Men däremot att få aktiva medlemmar har visat sig vara ganska svårt. De flesta verka rädda för att taga något som helst slags ansvar och därför står flyg- klubben f. n. och stampar på en och samma fläck. Modellflygsektionen har onekligen kommit längst och visat sig mest livaktig och Borås modellflygare är ju nu kända och fruktade på många platser. Svårigheterna med ledare har varit till stort men för klubben. De flesta äga nog intresse för flyg men då lämpliga ledare saknas är det ju svårt att komma framåt. Ä. W. LIMHAMN: Limhamns Modellflygklubb är en av landets större klubbar och bildades år 1936, men verksamheten låg av olika anledningar nere under 1937 och togs på nytt upp i oktober 19838, bl. a. genom sammanslagning med en nybildad klubb på platsen med namnet ”Tärnan”. Se- dan dess har verksamheten upprätthål- lits, och under det senaste året har klub- ben ryckt fram i teten bland Skåne- klubbarna. Sålunda är Limhamns-klub- ben den enda som under 1941 represen- terats på samtliga tävlingar i Skåne, och det säger ju en hel del om intresset. Värsta ”antagonisten” är f. n. Eslövs M. F. K. Många av klubbens medlem- mar ha nu ingått i Aeroklubbens i Skåne segelflygsektion, som just nu håller på att bygga tre glidplan. Limhamnsklubben har således övervun- nit det tröga föret i portgången, och det är bara att önska lycka till i fortsätt- ningen. VARBERG: Varbergs Flygklubb planerar att åter- uppta glidflygningen på sitt program under förutsättning att hangarfrågan kan ordnas tillfredsställande. Man har nämligen mycket sorgliga erfarenheter av att planet fått stå utan tak ”över huvudet”, utsatt för väder och vind. Vi- dare planerar klubben en utställning un- der :sensommaren för att stimulera in- tresset för modeH- och segelflygsporten. G. J. Ha NN Om Teknik för Alla är slutsåld på Eder plats var vänlig meddela detta ull TfA':s expedition, box 3137, Stockholm. |