Å AV Ron DEN FOTOGRAFERADE JORDROTATIONEN Redan under antiken sysselsatte sig människorna med problemet om him- lakropparnas rotation. Då trodde man, att stjärnhimlen vred sig kring jorden på ett dygn och att vår värld var den centrala punkten i världsalltet. Denna uppfattning höll i sig hela medeltiden. Det var först Kopernikus (1473—1543), som i sitt fundamentala arbete ”Om himlakropparnas omlopp” framkastade teorien om jordens och himlakroppar- nas rörelse, teorier, som vetenskaps- männen under senare tider bevisat vara riktiga. Att jorden roterar kring sin axel, synes våra dagars människor vara en naturlig sak — denna Kopernikus teori blev däremot år 1616 högtidligen för- dömd av den katolska kyrkan, Då vi människor i förhållande till jordens yta äro alltför oansenliga, kunna vi icke förnimma denna vår planets rotation. Men för den som betraktar rymden med en liten kikare, blir förhål- landet helt annorlunda. Om vi genom en fast uppställd kikare observera en planet, märka vi snart, att den långsamt lämnar synfältet, emedan kikaren åtföl- jer den roterande jordens bana. Astro- nomen förser därför sina instrument med urverk så inställda, att de under en längre tid förbliva riktade mot det be- stämda synfältet och åtfölja dess sken- bara rörelser. Vi skola blott taga den astronomiska kikaren som exempel. Dess ena rotationsaxel ligger härvid parallellt med jordaxeln. Omkring denna axel föres instrumentet efter den genom jord- rotationen framkallade skenbara him- melsrotationen, I synnerhet viktigt är detta vid fotografering mot rymden med användandet av lång exponerings- tid. Denna himlavalvets skenbara ro- tation kunna vi använda för ett under- hållande och lärorikt experiment. ästan var och en känner väl till den nordliga himmelssfärens mest bekanta stjärnbild, nämligen Stora björn eller Karlavagnen. Dess sju stjärnor befinna sig under våren om kvällarna högt i zenit, under sommaren hälften så högt på västliga delen av himlavalvet, under hösten långt i norr och under vintern i nordost. Förbindes de båda bakersta stjärnorna i denna bild med en linje, som utdrages uppåt i femfaldig längd, så når denna linje Polstjärnan, en stjärna av andra storleken. Polstjärnan befin- ner sig, som redan namnet antyder, i närheten av den nordliga himmelspolen, närmare bestämt i Lilla björns stjärn- bild. En vacker, stjärnklar kväll kunna vi rikta in en vanlig fotografiapparat rakt upp mot Polstjärnan. Vi ställa in appa- raten på oändligt avstånd och inrikta den så, att Polstjärnan kommer mitt i objektivet. Detta kan man kontrollera med tillhjälp av ett fönstoringsglas mot visirskivan eller sökaren. Vi öppna slu- ter — taren, som inställts på tid. Artificiellt ljus får under exponeringen icke träffa objektivet. Vi låta kameran stå en till tre timmar, varefter slutaren slutes. Plå- ten eller filmen framkallas och på foto- grafierna se vi beviset för, att jorden roterar. Under den långa exponerings- tiden ha stjärnorna i himmelspolens om- givning på plåten eller filmen inritat kretsformiga banor. Det kortaste och ljusaste spåret härrör från Polstjärnan, vilken, såsom man då kan se, icke befin- ner sig omedelbart vid himmelspolen. (Kosmos 1.) Ångturbinlok utan kondensor. e franska nationaljärnvägarna före- taga för närvarande försök med ett snälltågslok, som drives med ångturbiner utan kondensor. Loken, som byggas av Schneider-Creusot, äro strömlinjeforma- de och av typen 2—38—2. Ångpannan, lämnar ånga med ett tryck av 25 atmo- sfärer och 400? C. Var och en av de tre drivaxlarna drives av en kuggväxlad liktrycksturbin. «Turbinen för gång framåt består av ett tvåkransigt och fyra enkransiga liktryckshjul. Liktrycks- hjulet för backgång sitter på samma axel. Vid en tåghastighet av 140 km/t lämnar varje turbin 1000 hk vid ett varvtal av 10,000 v/m och en hastighet hos drivaxeln av 490 v/m. Amerikanska mygg utrotas. Pp: många håll i USA har man minst lika stora besvär med myggorna som våra vänner norrlänningarna, men man skyr heller inga medel, då det gäller att göra sig kvitt de små envisa plågoandarna. Ge- nom att sju dammar anlagts i Tennessee- dalen ha åtta nya sjöar bildats, som abso- lut måste hållas fria från mygg, vilka med stor begärlighet lägga sina ägg i dess grunda, stillastående vatten och ge upp- hov till malaria. När myggornas äggläggningsperiod bör- jar, ändras vattenhöjden en gång i vec- kan eller var tionde dag, vilket har till följd att myggornas äggläggningsplatser förstöras. Vidare översprutas myggalst- rande vattenytor med parisergrönt, som uppblandats med späcksten. Till följd av de väldiga områden, som det här är fråga om, måste man ofta använda sig av flyg- plan för besprutningen. Båtar med olje- spridningsapparater komma också till an- vändning. På senaste tiden har man börjat använda koppararsenit, vilket vi- sat sig minst lika effektivt som pariser- grönt. Så nu vet våra norrlandsturister vad de ha att göra på nästa tripp till myg- gornas fagra hemvist här i landet... TEKNIK för ALLA 9