OMLINDNING och beräkning av DEL. 1: Elektromaskinlärans grundläggande formler. Av ocmwilingenjör KORE. "BORSAÄANDER FÖRS rs IUns utg Esra SEN Här öppnar sig ett nytt fält för Sveriges händiga folk. Med ledning av den serie artiklar, som här påbörjas, kan gemene man klara den intressanta uppgiften att beräkna småmo- torer för nyttobruk. ERNST SIREN, SMAMOTORER [RS och följande artiklar i denna serie skola vi stifta bekantskap med de regler och lagar, som ligga till grund för beräkning av elektriska likströmsgeneratorer och likströmsmotorer. Då en fullständig utredning av detta synnerligen omfattande ämne är otänkbar med hänsyn till det utrymme, som står till buds kommer endast de allra viktigaste grund- dragen att behandlas och förklaras. Då emellertid till tidningen inkom- na skrivelser från läsekretsen tydligt visa att man närmast har intresse av att kunna åstadkomma användbara generatorer och motorer för vind- kraftverk och elcyklar, torde ändock denna starkt sammandragna be- räkningsgång räcka till. I TfA har tidigare (nr 23, 1941) behandlats likströmsgeneratorns all- männa teori i en kort sammanfattning, varför vi som ett första under- lag för den kommande undersökningen hänvisa till denna artikel. Ohms lag n grundläggande formel för alla elektriska beräkningar utgöres av Ohms lag, som anger sambandet mellan elektrisk ström, elektrisk spän- ning och elektriskt motstånd. Vid framdrivandet av en elektrisk ström genom en ledare, exempelvis en tråd, röner alltid den elektriska strömmen ett visst motstånd, som alltefter trådens material och form kan vara olika stort. För åstadkommandet av en elektrisk ström genom en ledare er- fordras därför en pådrivande kraft, som i detta fall utgöres av den elekt- riska spänning, som måste finnas mellan trådens båda ändpunkter. Det matematiska sambandet mellan dessa tre storheter lyder: Vr IF (1) den s. k. Ohms lag, där bokstaven V betecknar spänningen, I strömmen och R motståndet i ledaren enligt fig. 1. Formeln kan givetvis även skrivas: V=I:R (13) eller om man av en viss uppmätt ström och en viss spänning hos en le- dare vill taga reda på motståndet: V I Denna formel anger alltså huru stor spänning, som erfordras för fram- drivning av en ström genom en viss ledare. Önskar man öka strömmen exempelvis till det dubbla värdet, måste samtidigt även spänningen för- dubblas. Detta uttryckes så, att spänningen och strömmen äro proportio- nella mot varandra. Spänningen V mätes i volt och strömmen I mätes i ampére, medan enheten för elektriskt motstånd kallas ohm. Exempel 1: En ledare har det elektriska motståndet 5 ohm. Huru stor spänning erfordras för framdrivande av strömmen 12 ampere? Enligt Ohms lag få vi: V=5-:12 = 60 volt. Exempel 2: Huru stor ström erhålles genom en tråd, vars elektriska motstånd är 50 ohm, (1 b) " om spänningen 220 volt anbringas mellan trådens ändpunkter? Enligt Ohms lag erhålles: 220 I==—=-— = 44 ampere 50 Beräkning av elektriskt motstånd E" ledares elektriska motstånd är beroende av tre olika faktorer, näm- ligen längd, genomskärningsarea och material. Ju större längd, desto större motstånd, men ju större area, desto mindre motstånd. Vill man alltså öka motståndet hos ett material, skall man antingen öka längden eller minska arean exempelvis genom att taga en tråd med mindre dia- TEKNIK för ALLA- 13