Fig l Fig 2 14 TEENIK för ALLA meter. Man uttrycker detta så, att motståndet är direkt proportionellt mot längden och omvänt proportionellt mot arean. Det material, varav exempelvis tråden är uppbyggd, spelar även en av- görande roll för storleken av det elektriska motståndet. Detta uttryckes genom en s. k. materialkonstant, som i detta fall kallas specifikt elekt- riskt motstånd. Varje material eller materialsammansättning har således ett visst specifikt motstånd, som emellertid mer eller mindre ändrar sig med temperaturen. Om man därför vill ange det specifika motståndet för ett visst material, måste man även ange den temperatur, vid vilken detta värde gäller. Om ingen temperatur anges, brukar man dock underförstå rumstemperatur. En tråds elektriska motstånd beräknas efter följande formel: 1 R=0'— ohm (2) a där I betecknar trådens längd, uttryckt i meter, a trådens area i mm?, samt slutligen o uttalas ”ro” det specifika elektriska moståndet. Värdet av det specifika motståndet är av praktiska skäl valt så, att det motsvarar det elektriska motståndet hos en tråd av det ifrågavarande materialet med längden 1 meter och arean 1 mm?. Vanlig koppartråd har värdet 0,0178, vilket värde dock kan variera en smula beroende på kop- parns renhet. Nedanstående tabell anger några exempel på det specifika motståndet hos olika material. Exempel 3: Beräkna motståndet hos en koppartråd med längden 3 meter och arean 2 mm?! Vi erhålla: ; 3 RI= 010178 DS = 0.0267 ohm Exempel 4: Beräkna motståndet hos en koppartråd med diametern 0,8 mm och längden 25 meter! I detta fall måste först arean beräknas, vilket sker enligt: Tsar 30:80:80 14:01:64 4 4 4 varav sedan motståndet beräknas till: AS = 0.5024 mm? R=0:0178-- = 0.386 ohm 25 0.5024 Vid beräkningar enligt dessa formler är det synnerligen viktigt, att längden alltid uttryckes i meter och arean alltid i mm?! I annat fall blir resultatet fullständigt felaktigt. Motståndets beroende av temperaturen Di många elektriska motorer och generatorer ofta uppnå en tempe- ir av + 60—380 grader, kan det vara av ett visst intresse att kunna beräkna motståndet även vid dessa temperaturer. Vi måste då införa en ny materialkonstant, den s. k. temperaturkoefficienten, som betecknas i litteratur med den grekiska bokstaven «a (uttalas ”alfa”). Storleken av denna koefficient erhålles ur nedanstående tabell för några olika ma- terial. Specifikt Temperatur- Material ledningsmotstånd koefficient [0] (Vi dk20:4C) [44 Ledningskoppar sö.......ss.es.s 0.0178 0.0040 Kemiskt ren koppar ......... 0,0165 0,0040 ASAT ARSDN SNR UA OCK 0,10 0 AN45 Mässing 0.07 0.0015 Silver | eeeenerosn ana 0,0165 0,0036 Manganin 0,43 0,00001 Med tillhjälp av denna temperaturkoefficient kan man beräkna det specifika motståndet för en viss temperatur, som vi kunna kalla t, på föl- jande sätt. Ökningen av det specifika motståndet erhålles enligt produk- ten «.o. (t — 20), där alltså parantesen talar om, huru många grader temperaturen därvid har höjts från den temperatur (här 20?” C), för vil- ken det specifika motståndet är angivet. Sedan har man blott att addera denna ökning till det specifika motståndet vid 20 grader för att erhålla det nya värdet, som sedan insättes i den ovan angivna formeln för be- räkning av motstånd. Exempel 5: Beräkna det specifika motståndet hos ledningskoppar vid 60 grader. Vi erhålla ökningen 0,0178 . 0,004 . 40 = 0,00285. Det specifika motståndet vid 60 grader blir således 0,0178 + 0,00285 = 0,02065, E