(Forts. från föregående n:r). Hardman, som inte sagt något på hela tiden, lossade sin telefonkontakt och lyfte sig en aning över bordet, där han höll sig svävande. De andra satt i sto- larna och tittade på honom genom hjäl- marnas glas. Han höll sig alldeles stilla, rörde inte en lem. Så småningom lyftes han sakta uppåt. Långsamt, långsamt gled han upp mot taket och stannade tätt invid luckan, genom vilken doktor Sternborn och professor Mac passerade på väg till eller från observatoriet. Doktorn förstod hans listiga uträkning och var om ett ögonblick uppe hos ho- nom. De öppnade luckan till observato- riet och fortsatte dit in. Där var läc- kan! Fönstret var inte ordentligt stängt. Doktor Sternborn hade själv varit uppe för att kontrollera det — utom Mac och Eckard hade ju ingen annan tillträde till observatoriet — och slarvet var sålunda hans. Nu stängdes fönstret ordentligt och 18 TEKNIK för ALLA till yttermera visso slöts även luckan till observatoriet... Alla skockade sig kring barometern och iakttog under spänning, hur trycket så småningom ökade. Syreapparaten i rummet funge- rade förträffligt. Efter en kort stund var trycket uppe i 700 mm, och nu kun- de man åter ta av sig dräkterna och an- das för fulla lungor. Doktor Sternborn tryckte Hardmans händer. — Det är er vi har att tacka för li- vet, sade han. Jag skulle aldrig ha kom- mit på den här geniala idén. — Som affärsman måste man vara uppfinningsrik, svarade Hardman blyg- samt. Så småningom återgick alla passage- rarna till sina vanliga sysselsättningar. De hade en lång resa framför sig. Efter någon vecka hade de hunnit till ett ställe i rymden, som jorden en gång om året passerar på sin bana kring so- len. Men just nu var den långt borta, och endast med möda lyckades de upp- täcka den som en liten lysande punkt bland fixstjärnorna. Solen brände inte på långt när så hett som när de for till Venus. De läste, pratade och diskute- rade, åt och vilade och fick tiden att gå 000 cÅAv VLADIMIR SEMITJOV TfÅ:s FÖLJETONG SAMMANDRAG: sohn Stuart, ”Heralds” flygande reporter, får i uppgift att intervjua chefen för en mäktig guldfirma i San Francisco med an- ledning av rykten om vissa finansiella sen- sationer. Stuart finner guldkungen just 1 färd med att tillsammans med en vetenskaps- man starta en färd till månen. För att Stuart ej skall röja hemligheten om avfärden tages ban med på resan. Efter någon tid landar man lyckligt på månen. där expeditionens medlemmar uppleva sina första äventyr på resan i universum. Efter en tids vistelse där startar expeditionen på nytt med Mer kurius som mål Färden går förbi jorden, som man för ett ögonblick kommer i radio förbindelse med. Professor Mac beslutar sig för att närmare studera solen på vä- gen mot Merkurius. Till följd av den allt- mer tilltagande hettan blir livet ombord på rymdskeppet outhärdligt, och efter att skyddshuven smält, beslutar man sig änt- ligen för att vända. Efter ett flyktigt -men högst intressant besök på Merkurius startar expeditionen på nytt och landar på Venus, som befinnes vara beboelig och en intressant planet med fin atmosfär och en mängd egen- domliga djur. Rymdresenärerna få emellertid uppleva en ohygglig naturkatastrof och hinna med knapp nöd lämna planeten utan skador på sig själva och rymdskeppet. Färden ställes till Mars, men plötsligt sjunker trycket i far- tyget. Är en katastrof oundviklig? + ganska fort. När Marion vid ett till- fälle skulle spela på pianot, upptäckte man att det inte gav ifrån sig ett ljud, beroende på att de rörliga delarna för- lorat vikten. i; En dag framkastade Hardman ett in- tressant spörsmål. 5 — De lärda påstår ju att Mars är äldre än jorden, sade han. Då borde allt- så civilisationen där vara betydligt läng- re framskriden än jordens. Men hur kommer det sig att marsinvånarna inte har hittat på att flyga från planet till