planet — som vi nu — om de hade hun- nit så långt i utveckling? — Hur långt de har hunnit... Det får vi se när vi kommer fram, sade pro- fessor Mac. Utvecklingen går i vågor. Det är mycket möjligt att civilisationen på Mars avbrutits genom någon kata- strof... Sedan har de fått börja om från början. På jorden har vi kunnat glädja oss åt en ganska oavbruten ut- veckling. — Ni menar då, att om vår jordiska civilisation plötsligt förintades, så skulle Venus med, alla sina primitiva och otäc- ka varelser stå på en högre utvecklings- nivå än jorden? — Självfallet — om allt liv förinta- des. Men det där är ju bara antagan- den. Jag tror inte vi behöver riskera någon ny syndaflod på jorden — och i så fall har vi ju tillgång till ”räddnings- båt”. I värsta fall får vi emigrera till Mars. Jag är säker på att vi får se åt- skilligt imponerande där. En ”morgon”, när John kom ut ur sin hytt efter att ha sovit några timmar, såg han Mars föröver som en stor röd kopparslant. Det var ungefär fjorton dagar efter det de lämnade Venus. Han underrättade de andra, och alla samla- des för att ta resans mål i ögonsikte. Det var alldeles sneciollt intressant att se denna jordens andra granne. Till och med doktor Sternborn, som annars var det personifierade lugnet, vi- sade sig ovanligt ivrig och tog till orda. — Mitt herrskap! sade han. Vi när- mar oss nu en planet, som i al!deles sär- skilt hög grad har sysselsatt folkfanta- sien och gett upphov ti.! åtskilliga ro- maner och vetenskapliga avhandlingar. Nu blir vi snart siälva i tillfälle att kon- statera. om där finns liv eller inte, och vad de mvstiska fläckarna betvder, om det verkligen finns några kanaler, hur invånarna ser ut och hur de har det.... Vi får bereda oss på de mest oväntade saker. Det är inte omöiligt att vi för marsinvånarna kommer att te oss som de urtidsdjvr vi själva såg på Venus. Men hur det än blir, så ska vi uppträda som gentlerän och representera Tellus med den äran. Det korta och halvt skämtsamma. an- förandet höjde stämningen betydligt. Mars tilltog i storlek för varje timme. Nu såg de planeten som en stor diskus- skiva och kunde tydligt urskilja fläckar: na och kanalerna på dess yta. John tittade i kikaren och upptäckte två små lysande punkter i närheten av planeten. — Är det meteorer? frågade han dok- torn. — De där prickarna ni ser? Nei, det är Mars? månar. Den kostar nämligen på sig två stycken. Nere på jorden kal- lar man dem Phobos och Deimos. Vi får snart veta vad de heter på marsinvånar- nas eoet tunsomål — om de har något. Månarna befann sig tydligen mycket nära planeten. Efter någon timme hade den större, Phobos, redan försvunnit bakom planeten. — Det är inte att undra på, sade dok- torn, för dess omloppstid är bara åtta timmar. Den rör sig betydligt hastigare än själva planeten. Tre gånger om dygnet får marsinvånarna se månen gå upp. — Kan vi inte gå i land på Phobos, pappa? undrade Marion. Det skulle va- ra så tjusigt. — Tjusigt vore det nog, men det är knappast någon idé. Och så är jag oro- lig för mr Hardman. Om han gör så- dana krumsprång som han brukar göra här, så skulle han riskerat att försvinna i rymden, och var ska vi sedan få tag i honom? De där månarna är mycket små. Den ena mäter bara 8 kilometer i diame- ter och den andra 11.... Vi skulle inte känna någon vikt där, lika litet som vi gör det här. Det blev svårt att röra sig ogenerat, förstår du. Under tiden växte Mars alltmer. På avstånd hade den tett sig som en obe- tydlig stiärna; nu täckte den en god del av rymden. — Den har nästan inga moln, såvitt jag kan se, anmärkte Marion. Det är väl moln, de där fläckarna? Där måste vara torr och fin luft. Gud vad jag van- trivdes på Venius.... Där gick man ju och kände sig fuktig jämt. Det såg ut som det inte heller skulle finnas några berg på Mars. I varje fall måste de vara mycket låga, tv man kun- de inte iakttaga några egentliga relief- skuggor. Tiden hade gjort sitt verk. Mars började bli gammal, och vattnet hade så småningom nött av alla ojämn- heter så att ytan var slät och jämn. — Jag ser varken sjöar eller hav el- ler floder, sade Hardman, som uppmärk- samt betraktade planeten i sin kikare. Det är litet orättvist delat här i världen. På Venus fick man litet för mycket av det våta, som ni nyss anmärkte, miss Marion... -. — Inga skogar tycks heller finnas där, sade John. — Men då kanske det inte finns nå- gon luft alls! utbrast Marion ängsligt. Skall man bli tvungen att släpa på de där odrägliga paltorna igen? De passerade en av månarna på nära håll. Dess yta var som en öken utan spår till liv. — Var ska vi gå ner? frågade Mac. — Jag vet inte än, svarade doktor Sternborn. Vi får se oss om litet när- mare, innan vi bestämmer det. — Där borta ser det ut som ett hav. — Nej, jag skulle tro att det är is. Titta på den där mörka randen, som sträcker sig från ekvatorn upp mot ena polen.... Kan det inte vara en av ka- nalerna? Mk 1110 2 G Uk ES , Telefon 135811 Emme Köp från början spik, som håller sig rak — vass spik, som tillver- kas av prima material. TAWI-SPIKEN från A..B. HALMSTADS SPIK. & TRÅDVERK WIBERG A-B GÖTEBORG Telefon 13 6811 VESA SES TEKNIK för ALLA 19