- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 7. 13 febr. 1942 /
19

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

planet — som vi nu — om de hade hun-
nit så långt i utveckling?

— Hur långt de har hunnit... Det
får vi se när vi kommer fram, sade pro-
fessor Mac. Utvecklingen går i vågor.
Det är mycket möjligt att civilisationen
på Mars avbrutits genom någon kata-
strof... Sedan har de fått börja om
från början. På jorden har vi kunnat
glädja oss åt en ganska oavbruten ut-
veckling.

— Ni menar då, att om vår jordiska
civilisation plötsligt förintades, så skulle
Venus med, alla sina primitiva och otäc-
ka varelser stå på en högre utvecklings-
nivå än jorden?

— Självfallet — om allt liv förinta-
des. Men det där är ju bara antagan-
den. Jag tror inte vi behöver riskera
någon ny syndaflod på jorden — och i så
fall har vi ju tillgång till ”räddnings-
båt”. I värsta fall får vi emigrera till
Mars. Jag är säker på att vi får se åt-
skilligt imponerande där.

En ”morgon”, när John kom ut ur sin
hytt efter att ha sovit några timmar,
såg han Mars föröver som en stor röd
kopparslant. Det var ungefär fjorton
dagar efter det de lämnade Venus. Han
underrättade de andra, och alla samla-
des för att ta resans mål i ögonsikte. Det
var alldeles sneciollt intressant att se
denna jordens andra granne.

Till och med doktor Sternborn, som
annars var det personifierade lugnet, vi-
sade sig ovanligt ivrig och tog till orda.

— Mitt herrskap! sade han. Vi när-
mar oss nu en planet, som i al!deles sär-
skilt hög grad har sysselsatt folkfanta-
sien och gett upphov ti.! åtskilliga ro-
maner och vetenskapliga avhandlingar.
Nu blir vi snart siälva i tillfälle att kon-
statera. om där finns liv eller inte, och
vad de mvstiska fläckarna betvder, om
det verkligen finns några kanaler, hur
invånarna ser ut och hur de har det....
Vi får bereda oss på de mest oväntade
saker. Det är inte omöiligt att vi för
marsinvånarna kommer att te oss som de
urtidsdjvr vi själva såg på Venus. Men
hur det än blir, så ska vi uppträda som
gentlerän och representera Tellus med
den äran.

Det korta och halvt skämtsamma. an-
förandet höjde stämningen betydligt.

Mars tilltog i storlek för varje timme.
Nu såg de planeten som en stor diskus-
skiva och kunde tydligt urskilja fläckar:
na och kanalerna på dess yta.

John tittade i kikaren och upptäckte
två små lysande punkter i närheten av
planeten.

— Är det meteorer? frågade han dok-
torn.

— De där prickarna ni ser? Nei, det
är Mars? månar. Den kostar nämligen
på sig två stycken. Nere på jorden kal-
lar man dem Phobos och Deimos. Vi får
snart veta vad de heter på marsinvånar-
nas eoet tunsomål — om de har något.

Månarna befann sig tydligen mycket
nära planeten. Efter någon timme hade
den större, Phobos, redan försvunnit
bakom planeten.

— Det är inte att undra på, sade dok-
torn, för dess omloppstid är bara åtta
timmar. Den rör sig betydligt hastigare
än själva planeten. Tre gånger om

dygnet får marsinvånarna se månen gå
upp.

— Kan vi inte gå i land på Phobos,
pappa? undrade Marion. Det skulle va-
ra så tjusigt.

— Tjusigt vore det nog, men det är
knappast någon idé. Och så är jag oro-
lig för mr Hardman. Om han gör så-
dana krumsprång som han brukar göra
här, så skulle han riskerat att försvinna
i rymden, och var ska vi sedan få tag i
honom? De där månarna är mycket små.
Den ena mäter bara 8 kilometer i diame-
ter och den andra 11.... Vi skulle inte
känna någon vikt där, lika litet som vi
gör det här. Det blev svårt att röra sig
ogenerat, förstår du.

Under tiden växte Mars alltmer. På
avstånd hade den tett sig som en obe-
tydlig stiärna; nu täckte den en god del
av rymden.

— Den har nästan inga moln, såvitt
jag kan se, anmärkte Marion. Det är
väl moln, de där fläckarna? Där måste
vara torr och fin luft. Gud vad jag van-
trivdes på Venius.... Där gick man ju
och kände sig fuktig jämt.

Det såg ut som det inte heller skulle
finnas några berg på Mars. I varje fall
måste de vara mycket låga, tv man kun-
de inte iakttaga några egentliga relief-

skuggor. Tiden hade gjort sitt verk.
Mars började bli gammal, och vattnet
hade så småningom nött av alla ojämn-
heter så att ytan var slät och jämn.

— Jag ser varken sjöar eller hav el-
ler floder, sade Hardman, som uppmärk-
samt betraktade planeten i sin kikare.
Det är litet orättvist delat här i världen.
På Venus fick man litet för mycket av
det våta, som ni nyss anmärkte, miss
Marion... -.

— Inga skogar tycks heller finnas
där, sade John.

— Men då kanske det inte finns nå-
gon luft alls! utbrast Marion ängsligt.
Skall man bli tvungen att släpa på de
där odrägliga paltorna igen?

De passerade en av månarna på nära
håll. Dess yta var som en öken utan
spår till liv.

— Var ska vi gå ner? frågade Mac.

— Jag vet inte än, svarade doktor
Sternborn. Vi får se oss om litet när-
mare, innan vi bestämmer det.

— Där borta ser det ut som ett hav.

— Nej, jag skulle tro att det är is.
Titta på den där mörka randen, som
sträcker sig från ekvatorn upp mot ena
polen.... Kan det inte vara en av ka-
nalerna?

Mk 1110 2

G Uk

ES
,

Telefon 135811
Emme

Köp från början spik,
som håller sig rak —
vass spik, som tillver-
kas av prima material.

TAWI-SPIKEN

från

A..B. HALMSTADS SPIK. & TRÅDVERK

WIBERG A-B

GÖTEBORG

Telefon 13 6811

VESA SES

TEKNIK för ALLA 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-7/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free