för Nr 41. 12 mars Teknisk Revy 1943. 4:e årg. Red. & Exp. Tunnelgatan 3, Stockholm. Red.-sekr. Nils Etterling. Annonsavdelningen, Tunnelgatan 3, tel. 101199. halvår 7:75 kr., kvartal 4: — Redaktör och ansv. utgivare Gunnar Fahln&es. Prenumerationspris helår 15:— kr., Postgirokonto 15 79 92. Postbox 3137, Stockholm 3. Årg. IV. Telefon växel 1160 79, 101199. Eftertryck av Teknik för Allas innehåll förbjudes! | Skovelzotorn Människan har så småningom tagit i sin tjänst samtliga jordens energi- källor: stenkolet, oljan, vattenkraften och vinden. Vinden, vilken solen sätter i rörelse genom sin ojämna uppvärmning av jordytan, är dock en på det hela taget outnyttjad kraftkälla. : Ty det lilla som tillvaratages med segel och väderkvarns- vingar och lIluftturbiner saknar nämnvärd betydelse. Om vi tänka på den våldsam- ma, allt förhärjande kfgaften hos en orkan, så kunna vi göra oss en föreställning om dessa energimängders gigantiska storlek. Emellertid ha vindens outnyttjade resur- ser, särskilt på senare tiden, dragit till sig en alltmer ökad uppmärksamhet. Så har man i Tyskland nyligen börjat med att utarbeta särskilda vindkartor, vilka äro avsedda att bilda grunden för ett verkligt rationellt utnyttjande av landets ”blåa kol”. I Holland har också de gam- la hederliga väderkvarnarna åter tagits i anspråk för alstring av energi. Enligt de senaste beräkningarna är det väldiga krafter, som frigöras då vindarna svepa fram över jordytan. Tyvärr kom- mer det aldrig att lyckas oss att för- vandla mer än en försvinnande bråkdel av denna energi till mekaniskt arbete. På många för vindarna utsatta ställen är det alltför svårt eller rentav omöjligt att bygga kraftverk, och motsättningen mellan stiltje å ena sidan och förödande orkaner å den andra minskar även utsik- terna för ekonomiskt utbyte. Genom att använda sig av den s. k. magnuseffekten kan man emellertid upp- nå mångfaldigt större effekt ur vindener- gen även vid begagnandet av relativt små Skovelrotorn är en av de konstruk- tioner, som giorts för att rationellt utnyttja vindkraften. Ur världens årliga vindkraft skulle man kunna 3 400 000 000 000 000-000 kWh eller 24 gånger mer än ur erhålla dess samlade vattenkraft. — ett sätt att utnyttja vindkraften projektionsytor, som ej utgöra så stor angreppsyta för stormar. Professor Gus- tav Magnus i Tyskland hade redan 1852 fäst uppmärksamheten på vissa oregel- bundenheter i projektilers banor. Om den utslungade projektilen utsättes för en vind från sidan, blir dess bana längre eller kortare, alltefter som vinden blåser från höger eller vänster. Om vi tänka oss att projektilen sedd bakifrån roterar i samma riktning som visarna på ett ur ech vinden blåser från höger till vänster, drives projektilen nedåt mot marken och banan förkortas. Om däremot vinden blåser från vänster till höger, lyftes pro- jektilen och banan förlänges. Man antog att den kraft, som framkallar dessa för- ändringar i projektilens bana, uppstår genom samverkan av vindens sidorörelse och projektilens rotationsrörelse, och det- ta bekräftades genom försök, som pro- fessor Magnus utförde. 4 Nasse fig. 1 visar hur försöket gjordes. En cylinder är upphängd mel- lan tvenne armar, så att cylindern kan rotera kring sin axel och det hela vrida sig kring en vertikal axel. Om cylindern sattes 1 rotation och utsattes för en luft- ström i sidoled, rörde den sig åt si- dan. Om ceylinderns rotationsriktning omkastades, rörde den sig åt motsatta si- dan. Fenomenet säges bero på Magnus- effekten, och rörelsen bestämmes av föl- jande lag: Om en cylinder roterar i en luftström uppkommer en kraft, som vill förflytta cylindern vinkelrätt mot luft- strömmens Tiktning. Figur 2 visar, hur en luftström rör sig kring en roterande cylinder och hur det uppkommer en trycksänkning på ena si- dan om cylindern och en tryckökning på den andra, vilket medför att cylindern rör sig i riktning mot det lägre trycket. På fig. 2 a roterar cylindern i stillastå- ende luft. Genom luftens friktion mot cylinderytan drar denna med sig de när- mast kring cylindern liggande luftlagren. Något sidotryck utövas icke. Fig. 2b visar att, om cylindern är orörlig i en luft- ström, finner man en tryckökning på den cylinderyta, som är vänd mot vinden och en tryckminskning på motsatta si- dan. Vinden söker då att förflytta cy- lindern i sin egen rörelseriktning. På fig. 2 c slutligen roterar cylindern i en luftström. De båda nyss nämnda verk- ningarna sammansätta sig, så att tryck- ökningen och trycksänkningen uppkomma 1 en riktning vinkelrätt mot vinden. Detta är magnusfenomenet. Cylindern söker förflytta sig 1 riktning från tryckökning till trycksänkning. Detta fenomen har sedan studerats av Skovelrotor, som driver en pump. Ro- torn är monterad på en vertikal stagad mast.